"Glada Änkan", Oscars 1967-68
Franz Lehárs berömda operett om den stenrika änkan Hanna Glavari och greve Danilo Danilowitsch nådde Oscarsteatern i Stockholm för första gången den 22 januari 1907. "Glada Änkan" blev den 47 dagar gamla teaterns tredje operett efter invigningsprogrammet "Frihetsbröderna" och sedan "Lilla Hertigen". Änkan spelades då av Emma Meissner. Calle Barcklind gjorde greve Danilo. "Glada Änkan" blev en stor framgång och spelades 178 gånger, ett alldeles otroligt rekord på den tiden. Inte mindre än åtta gånger har "Glada Änkan" återkommit till Oscarsteatern i olika uppsättningar.
Hösten 1967 spelades titelrollen av den 25-åriga Berit Carlberg som blev den yngsta änkan genom tiderna. Hon ställdes mot den store Dramatenskådespelaren Jarl Kulle som gestaltade greve Danilo på ett sätt som ingen gjort tidigare. Bara hans första entré där han berusad raglar nedför en trappa var ett komiskt uppvisningsnummer värt biljettpengen. Isa Quensel stod för regin, Birgit Cullberg för koreografin och Gert-Ove Andersson dirigerade orkestern.
Tidningarna förutspådde en långkörare. Expressens nöjesskribent Alf Thoor skrev: "Här finns bara en huvudperson och hans namn är Jarl Kulle. Under täcknamnet Danilo Danilowitsch spelar han ut hela sin iskalla virtuositet i ett sataniskt helporträtt av en gammal bekanting till oss alla; operetthjälten." Om Berit Carlberg skrev samme Thoor: "För debutanten Berit Carlberg är föreställningen en stor framgång, hon träffar viktiga egenskaper hos Hanna Glavari rakt på kornet: den ihåliga flottheten, den charmfulla vulgäriteten, det avväpnande skrattet. Och vacker är hon, och begåvad så att man sitter och tänker att måtte nu inte flickan gå och bli operettprimadonna bara. Hon förtjänar ett långt bättre öde."
"Detta är en show för Kulle och varför skulle han inte spela för fullt på alla instrument han har! Man skulle till och med frestas att kalla föreställningen enmansshow om det inte varit för debutanten Berit Carlberg (Uddevalla). Hon gör titelrollen som den nyrika, lite extravaganta sköna änkan Hanna Glavari. Sällan har väl en så gedigen primadonnedebut skådats. Hon har en självklar auktoritet och personlighet som räds varken fan eller trollen", tyckte Sven Malm i GT.
"Kulle är suverän - det tjänar ingenting till att förneka - hans närvaro på scenen utplånar omgivningen; om sedan hans tekniska virtuositet till äventyrs lämnar en lika kall som imponerad är en annan sak", skrev Gunnar Unger i Svenska Dagbladet.
Jurgen Schildt i Aftonbladet: "Personligen är jag färdig att höja Kulle upp i taket av åtminstone ett skäl, nämligen för hans konsekventa och storstilade ironi. Han vet vad han gett sig in i. Han vet att han agerar i ett museum. Han vet att de enda lagar som gäller är förgängelsens och dödens och drömmens. Och han besvarar utmaningen med att på privatast tänkbara sätt peka finger åt Danilo Danilowitsch, åt genren och alltsammans."
Se även:
Kommentarer
Skicka en kommentar