"Greven av Luxemburg", Oscars 1980-81

Hösten 1980 gick Oscarsteaterns ridå upp för Franz Lehárs operettklassiker "Greven av Luxemburg". Den luspanke greven René tjänar en förmögenhet på ett tremånaders skenäktenskap med operasångerskan Angèle, som behöver bli grevinna för att, som adlig, kunna stiga till furstinna och hustru till den gamle välgöraren furst Basil. De många förvecklingarna bärs upp av smäktande valser, polkor och mazurkor.

Claes Jakobsson, operettcharmör från Storan i Göteborg, spelade huvudrollen som greven. En del kritiker menade att den då 56-årige barytonsångaren Jacobsson var på tok för gammal för rollen som faktiskt är skriven för en ung tenor. 

Louise Werner från Norrlandsoperan gjorde här sin Stockholmsdebut i rollen som den skönsjungande Angéle. 

Här fanns pålitliga publikfavoriter som Lasse Lönndahl och Sigge Fürst. Många pressrosor fick Berit Carlberg i den komiska rollen som grevinnan Kokozow. 

Den skicklige Ivo Cramér svarade för såväl regi som koreografi. Mycket beröm blev det också för Ingrid Rosells färggranna dekor och kostymer.

"Det som höll föreställningen igång var, märkligt nog, scenografin. Mot en underbart vacker Parisutsikt som ledmotiv och bortersta fond vecklade Ingrid Rosell på ett sinnrikt sätt ut konstnärslyor och sångarloger på Oscars trånga scen, eller lät kulisser fara upp och ned på ett sätt som tidlöst smidigt gagnade scenövergångarna", berömde Kerstin Linder i Svenska Dagbladet.

Staffan Kjellin i GT var mycket positiv i sitt omdöme: "Vilken succékväll! Många belackare var tveksamma till att köra en gammal dammig operett som Greven av Luxemburg på Oscars igen. Men se, direktionen hade rätt. Inte var det här töntigt. Det var musikteater. Det mesta stämde denna underbara afton. Publikovationerna var enorma."

Karin Monie i Aftonbladet: "Ivo Cramérs uppsättning är ett grant och påkostat spektakel, som sig bör på Oscars, med en effektfull scenografi och praktfulla dräkter av Ingrid Rosell. Men greven vill inte riktigt leva upp trots allt utanverk."

Marcus Boldemann i Dagens Nyheter: "Hur kan en erfaren och annars mycket fin artist som barytonen Claes Jakobsson tacka ja till Greve Renés uppgift som varken röstligt eller åldersmässigt är rätt roll för honom? Det hjälper inte att se ut som Douglas Fairbanks när man av allt att döma inte känner sig så och att ha en rak och snygg hållning när varenda höjdton måste flyttas ned."

Clas Brunius i Expressen menade att det här var en rasande bra uppsättning: "Det finns folk som kan sjunga på riktigt och det är lika viktigt som att det finns folk som kan dansa. Jag tänker på tre kvinnor som väcker beundran: Louise Werner, Berit Carlberg och Ann-Charlotte Björling."

Se även:

"Hello Dolly", Oscars 1966-67

Några ord om Berit Carlberg