"Candide", Stadsteatern Norrköping - Linköping 1980

Leonard Bernsteins operett/musikal "Candide" bygger på filosofen Voltaires satiriska roman med samma namn. Det är en historia full av äventyr och förvecklingar. Candide är en naiv ung man som undervisas av professor Pangloss att han lever i den bästa av världar. Han har förlorat sin älskade Kunigunda och reser jorden runt i hopp om att få henne tillbaka. 

Den obotlige optimisten Candide färdas genom krig, jordbävningar, våldtäkter, skeppsbrott och diverse katastrofer. Budskapet i "Candide" är att skratta åt det politiska hyckleriet och odla den trädgård som kallas jordklotet.

"Candide" floppade vid urpremiären på Broadway 1956, tiden var ännu inte mogen för den. Revanschen kom 1973 när den presenterades i omarbetat skick och blev en stor Broadwaysuccé. 

Sverigepremiären ägde rum på Stadsteatern Norrköping - Linköping 1980. I Torsten Sjöholms regi blev det en färgsprakande och påkostad uppsättning i bästa karnevalsanda. 

Laurence Plumridge gestaltade Candide och Gunnel Samuelsson spelade Kunigunda. I berättarrollen som Voltaire sågs Leif Magnusson. Ingvar Danielsson hade skapat en dekor med uppbyggda publikläktare mitt på scenen. Orkestern leddes av Arne Rassét.

"Candide har blivit en festlig musikal där åtminstone jag mest fängslas av de drivande karnevals- och cirkussprakande musiknumren. Kameleonten Bernstein går i och ur dräkter och färger med en suverän gestik", skrev Ulla-Britt Edberg i Svenska Dagbladet.

Hans Wolf i DN: "I Voltaires roll anslog Leif Magnusson ett träffande sarkastiskt tonfall. Laurence Plumridge var en så naivt sagoboksartad Candide att han måste klara sig genom alla faror. Gunnel Samuelsson som Kunigunda bar upp ett musikaliskt krävande parti med utmärkt sångröst och starkt engagemang."

Jurgen Schildt i Aftonbladet gjorde tummen ner: "Om Voltaires roman var en filosofisk rövarroman och ett förstklassigt åskådningsexempel så är Hugh Wheelers musical föga mer än ett fjärde klassens shownummer. Borta är de fabulösa ironierna, växelspelet mellan gruvligheterna och det kilformade lättsinnet. Kvar i Norrköping finns ett massa kostymerat fotfolk, ett karnevalsuppbåd som döljer att de tankar som finns också är till för att tänkas. Visst svängde det om Voltaire. Men inte i den här takten."

Expressens recensent Camilla Lundberg skrev: "Om man köper biljett till denna glada musikal - vilket varmt rekommenderas - se då till att få en plats på scenen. Scenografin är inget annat än plankor kors och tvärs med ett myller attribut som hissas upp och ner. Tillvarons galenskap upplevs denna gång bäst om man sitter mitt i den."

Se även:

"Bernardas hus", Stadsteatern Norrköping-Linköping 1965

"Bättre och bättre dag för dag", Östgötateatern 1981