Nöjesvirveln

Den 7 oktober 1995 var det stor galapremiär för musikalen "Kristina från Duvemåla" på Malmö Musikteater. Björn Ulvaes och Benny Andersson hade förvandlat Vilhelm Mobergs mastiga utvandrarromaner till musikal. Missväxt, svält, barnadöd, sjukdom, förtryck, missfall, löss, hemlängtan och svikande gudstro, det är i mångt och mycket vad den tre och en halv timmar långa musikalen handlar om. Och så förstås kärleken mellan Karl-Oskar och hans Kristina, den som överbryggar allt elände.  Helen Sjöholm var näst intill okänd när hon i tuff konkurrens med många sökande fick huvudrollen som Kristina. Anders Ekborg blev hennes trygga Karl-Oskar, hans lillebror Robert som ser guldet bli till sand gestaltades av Peter Jöback.  Här fanns vidare Åsa Bergh i rollen som byhoran Ulrika i Västergöl, Marianne Mörck som Fina Kajsa och Tommy Juth som predikanten Danjel, för att nämna några i den långa rollistan. Lars Rudolfsson regisserade och Robin Wagner skapade en spektakulär scenografi.  "Kr

"Hello Dolly" handlar om den viljestarka och uppfinningsrika äktenskapsmäklerskan Dolly Gallagher Levi. Hon reser till New York för att hitta en lämplig kvinna åt den snåle miljonären Horace Vandergelder, men utarbetar en plan för att själv kunna lägga beslag på honom. "Hello Dolly" blev en långkörare på Broadway med 2 844 föreställningar. Musikalens titelmelodi blev en stor hit, inte minst tack vare Louis Armstrongs inspelning. När "Hello Dolly" gick upp på Oscarsteatern i Stockholm hösten 1966 ville inte succén infinna sig. Föreställningen blev närmast en flopp och fick läggas ned tidigare än man räknat med.  Ulla Zetterberg, en gång populär aktris vid Göteborgs stadsteater, spelade Dolly. Den allmänna åsikten var att hon inte räckte till för att bära upp en musikal av det här formatet.  Som motspelare hade hon Åke Fridell, en kraftfull skådespelare som tyvärr led av svåra alkoholproblem. Han ersattes efter en tid av Gunnar Knas som från början hade en b

"Alltsedan paradiset" hette en engelsk komedi från 1920-talet författad av J. B. Pristley. Två danskar vid namn Poul Sørensen och Erik Fiehn återupptäckte pjäsen i början av 60-talet och gjorde om den till musikal.  Handlingen rör sig inte särskilt mycket kring Adam och Evas förehavanden i paradiset utan består mest av en rad sammanfogade sketcher om äktenskapets för- och nackdelar, framspelade av ett äldre och ett yngre par. Några fikonlöv förekom alltså inte på Scalas scen, kostymskaparen Mago hade istället öst på ordentligt med sin outtömliga klädfantasi och gjort det hela till rena rama utstyrselteatern.  En fin kvartett skådespelare utgjorde ensemble, det var Max Hansen, Annalisa Ericson, Jan Malmsjö och Lena Granhagen. Paret Carl-Axel och Monica Dominique svarade för pianoackompanjemanget. Egon Larsson regisserade. Kritikerna rosade skådespelarna men beklagade att de fått en alldeles för svag pjäs att jobba med. Mest positiv var Aftonbladets recensent Hartvic Kusoffsky:

Den f d barberaren Sweeney Todd återvänder till London efter att ha rymt från ett fängelse i Australien där han suttit oskyldigt dömd i 15 år. Nu är han fast besluten på att ta hämnd och skära strupen av alla sina fiender och några till.  Hans grannfru Mrs Lovett som är pajbagerska klagar över hårda tider och bristen på råvaror. Den hämndlystne Sweeney Todd slipar sina rakknivar och öppnar åter sin barberarsalong. Han slår sig i kompanjonskap med den företagsamma Mrs Lovett och levererar kött till hennes pajer.  Denna groteska historia med musik av Stephen Sondheim blev en framgång för Stora Teatern i Göteborg våren 1989. Föreställningen spelades dock inte på Storans scen utan på den mer intima Cosmoramabiografen vid Östra Hamngatan.  Hans Josefsson gestaltade massmördaren Sweeney Todd. Berit Hallén fick komiken att blomma i rollen som den köttpajsbakande Mrs Lovett. Grith Fjeldmose gav vokal lyster åt Sweeneys dotter. Styckets kanske största skurk, en obehaglig domare, spelades av Tor

Rodgers och Hammersteins "Sound of Music" är en av 1900-talets största musikalsuccéer. Den hade urpremiär på Broadway 1959 där den spelades 1 443 gånger. I London gick den sex och ett halvt år i sträck. 1965 kom den flerfaldigt Oscarsbelönade filmversionen med Julie Andrews i den kvinnliga huvudrollen.  Förväntningarna var således stora när "Sound of Music" äntligen fick sin Stockholmspremiär på Folkan hösten 1982. Det var en jättesatsning med ett 70-tal personer engagerade varav 35 på scenen. Men teaterchefen Olle Kinch kunde känna sig lugn då merparten av föreställningarna var utsålda redan före premiären. Handlingen torde vara bekant för de flesta: Den okynniga klosternovisen Maria skickas som guvernant för sju barn hos en kapten som är änkling och heter von Trapp. Barnen är militäriskt drillade, benhård disciplin gäller. Men i och med Marias ankomst kommer sång, dans och lek in i det glädjelösa hemmet.  Efter hand uppstår tycke, inte bara mellan Maria och barnen

Musikalen "Chicago" handlar om de två tjejerna Roxie Hart och Velma Kelly som skjutit sin älskare respektive sin otrogne man. De hamnar i fängelse men blir frikända eftersom det var på den tiden då försvarsadvokater kunde vinna seger genom att låta sina klienter uppträda sexuellt utmanande inför juryn som enbart bestod av män.  "Chicago" hade sin Sverigepremiär på stadsteatern i Norrköping - Linköping våren 1976. På hösten samma år satte Riksteatern upp musikalen.  Från Norrköpingsversionen hade man lånat koreografen Svend Bunch och skådespelaren Walter Norman i rollen som stjärnadvokaten Billy Flynn.  Maj Lindström och Eva Bysing spelade de två mörderskorna Roxie och Velma. Brita Borg spelade rollen som fångvaktaren "Mama" Morton.  Olle Ljungberg, Berit Kjerrman, Gunnar Nielsen, Håkan Mohede och Berit Bogg hade också framträdande roller. Hans Bergström regisserade. Omdömena om uppsättningen gick isär. Åke Perlström i G-P rosade de två huvudrollsinnehavarn

"Grease" är den rockiga historien om en skolromans i 1950-talets USA, där den tuffa Danny möter den oskuldsfulla Sandy mitt under brylkrämens förlovade årtionde.  Musikalen blev en megasuccé på Chinateatern säsongen 1991-92 (305 föreställningar och därefter gästspel på Lisebergshallen i Göteborg). Lars Bethke och Pernilla Wahlgren spelade de två huvudrollerna som i filmversionen tillhörde Olivia Newton-John och John Travolta. I den unga ensemblen fanns namn som Petra Nielsen, Dan Malmer, Richard Herrey, Anna Norberg, Kim Sulocki och Peter Jöback. "Regissören har lyckats att göra hela ensemblen till profilerade typer. Många är utmärkta" , ansåg Marcus Boldemann i Dagens Nyheter. Anders Björkman i Expressen: "Grease är framför allt en seger för Chinateaterns ungdomliga och hårt arbetande ensemble. Det är när alla är på scen i de stora medryckande sång-och-dansnumren som musikalen lyfter och blir en rejäl glädjekick. I all anspråkslöshet." Lars Anrell i Afton

"Tolvskillingsoperan" av Bertolt Brecht och Kurt Weill är historien om gangsterledaren Mackie Kniven som gifter sig med tiggarkungen Peachums dotter Polly. Peachum förfasas över detta och gör allt för att se Mackie hängd.  Musikalen hade sin urpremiär i Berlin 1928 och blev snabbt känd över hela världen. Regissören Hans Polster gjorde en experimentföreställning av "Tolvskillingsoperan" på Helsingborgs Stadsteater 1977. I texten hade man lagt in en rad aktuella anspelningar om tillståndet i konungariket Sverige. Kurt Weills musik mixades med progglåtar ur Nationalteaterns repertoar.  Kritikerna var helt oförstående: "Den föreställning som premiärvisades igår är alltså inte bra. Det finns spänstiga enskildheter i den men alltför många svaga punkter. Den flackar hit och dit utan riktning och utan vilja. Dessutom har man klåfingrigt manipulerat med texten på ett sätt som varken behövs eller är särskilt väl genomtänkt" , menade Arbetets recensent Bertil Palmqvi

"Teaterbåten" eller "Show Boat" som den heter i original räknas som en milstolpe i musikalhistorien. Den är baserad på en roman av Edna Ferber som 1924 började forska om teaterbåtar och människorna som levt och spelat på dom.  Ferber lär ha varit mycket tveksam till att låta Jerome Kern förvandla hennes roman till musikal men gav sitt medgivande till slut. Oscar Hammerstein II åtog sig att skriva librettot.  Handlingen innehåller inget traditionellt musikalglitter. Här rör man sig krig ämnen som rasproblem, blandäktenskap, alkoholism, fattigdom, skilsmässor, spelmissbruk och annat elände. "Teaterbåten" väckte uppståndelse vid urpremiären på Ziegfeld Theatre 1927, det var första gången som man blandade en vit och svart kör. Genom Gustav Wallys försorg kom "Teaterbåten" till Sverige och Oscarsteatern hösten 1942. Gösta Rybrandt hade översatt texten till svenska och Leif Amble-Næss regisserade.  Revyskådespelaren Carl Hagman spelade skutans kapten o

Tage Danielssons och Lars-Johan Werles musikaliska fabel "Animalen" handlar om hur alla världens djur oroar sig för människornas kapprustning. Djuren beslutar att bilda en människoskyddsförening och kallar till en kongress där vittnen från öst och väst ställs till svars för mänsklighetens obegripliga självdestruktiva beteende.  "En absurd fars om den absurda terrorbalansen" var upphovsmännens varudeklaration. Med "Animalen" uppmanade de publiken att titta med stora barnaögon och lyssna med uppspärrade barnaöron. Något annat var knappast möjligt, för något så fantasifullt, roligt och tänkvärt har sällan eller aldrig visats på en svensk teaterscen.  Urpremiären gick av stapeln på Stora Teatern i Göteborg i maj 1979. Det var en stor ensemble där Elisabeth Eriksson som pingvin guidade publiken genom föreställningen. Här fanns vidare Rune Zetterström som lejon, Enzo Florimo som apa, Marianne Johansson som tigrinna och Gudrun Henriksson som prålande påfågel.  Å

Det låg spänning i luften när "My fair lady" hade svensk premiär på Oscarsteatern i Stockholm i februari 1959. Detta var den dittills mest påkostade uppsättningen i Oscars historia. Ensemblen bestod av 60 personer, dekoren var stor och avancerad med sina många tablåer, kostymtygerna fick direktimporteras från Frankrike och Schweiz och specialvävas i England. Bara en sådan enkel detalj som Higgins kofta fick köpas från England och flygas över till Sverige. Allt för lokalfärgen.  Musikalen "My fair lady" är baserad på Bernard Shaws komedi "Pygmalion" och handlar som bekant om hur språkprofessor Henry Higgins slår vad med sin vän överste Pickering om att kunna förvandla den fattiga blomsterflickan Eliza från Londons slumkvarter till en fin societetsdam.  Musikalens sångnummer har blivit odödliga klassiker t.ex. "Det vore välan fr underbart", "Med en gnutta flax", "I dina kvarter" och "Den spanska räven". På Oscars spela

"Den musikaliska stolpsängen" bygger på en talpjäs skriven av Jan de Hertog. Harvey Schmidt och Tom Jones (nej inte den  Tom Jones som vi känner som Tjuren från Wales) arbetade om pjäsen till musikal. Den gick upp på Broadway i mitten av 1960-talet med Robert Preston och Mary Martin i huvudrollerna. Det blev en framgång.  Musikalen som endast innehåller två roller utspelar sig i och kring en stor dubbelsäng. Man får följa ett äkta par genom 45 år. När pjäsen tar sin början är de unga och nygifta då de träder in i brudgumsgemaket. När det hela slutar stapplar två grånade åldringar ut i kulissen. Riksteatern prickade in en succé med "Den musikaliska stolpsängen" vårvintern 1969 där Ulla-Bella och Per Grundén åldrades inför öppen ridå. Teaterkritikern Barbro Hähnel i Dagens Nyheter tyckte dock att föreställningen var i tunnaste laget: "De inledande numren måste ges med mera diableri för att inte bli outhärdliga i sin menlöshet. Bo Forsbergs regi understryker emell

En galleriägare får sin efterlängtade Venusstaty levererad från Grekland. Statyn påminner honom om en flicka han har älskat men förlorat...  En invandrad barberare kommer för att klippa galleriägaren. I fickan har han en förlovningsring till sin fästmö. Han sätter ringen på statyns finger för att bevisa att hans Gloria har smalare fingrar än Venus. Det borde han aldrig ha gjort! Den klassiskt sköna 3000-åriga Venusstatyn får plötsligt liv och kliver ner från sin sockel. Hon förälskar sig i mannen som satt ringen på hennes finger.  Kurt Weills "One Touch of Venus" från 1943 gavs 567 gånger på Broadway men är näst intill okänd i Sverige. Malmö Musikteater satte upp denna musikalkomedi 1994 med namn som Loa Falkman, Philip Zandén, Marie Myrberg och Marianne Mörck i de bärande rollerna. Lars Rudolfsson regisserade och Sven Hugo Persson svarade för en fyndig översättning av manuset. "Förutom Rudolfssons säkra regi har föreställningen sin största tillgång i Philip Zandéns helt

1960-talsmusikalen "Stop the World - I Want to Get Off" handlar om Lilleman. Man får följa hans livsresa från vaggan till graven. Han är en riktig streber som aldrig missar ett tillfälle att förföra de unga damer som kommer i hans väg. Han summerar sitt liv med repliken: "I hela mitt liv har jag bara älskat en enda människa - och det är mig själv." Musikalen hade premiär i London 1961 och fick sin Sverigepremiär på Scalateatern i Stockholm 1963 med Jan Malmsjö och Anna Sundqvist i de två stora rollerna. Ivo Cramér svarade för såväl regi som koreografi. Föreställningen innebar ett ordentligt genombrott för Jan Malmsjö och en av musikalens låtar "Bygga upp ett stort berg" har funnits på hans repertoar alltsedan dess. Även för Anna Sundqvist innebar föreställningen ett stort kliv framåt i karriären: "Föreställningens glada överraskning är en ung dam vid namn Anna Sundqvist, som spelar inte blott Lillemans maka, den rikemansdotter han gör med barn och med

"Cabaret" tillhör de mest omtyckta och mest spelade musikalerna i modern tid. Sedan urpremiären i New York 1966 har den gjorts i oräkneliga versioner världen över. "Cabaret" är historien om livet på och kring en nattklubb i 1930-talets Berlin under nazismens smygande intåg. Här finns den unge författaren Cliff Bradshaw som möter den lättfotade nattklubbssångerskan Sally Bowles. Man får följa den tragiska kärlekshistorien mellan den fattiga pensionatsvärdinnan Fräulein Schneider och hennes vän, den judiska frukthandlaren herr Schultz. En annan nyckelroll är nattklubbens skräckinjagande konferencier som lotsar publiken genom handlingen.  "Cabaret" är en musikal som pendlar mellan nattsvart mörker och stora glittrande shownummer. Regissören Gunilla Berg iscensatte "Cabaret" på Göteborgs stadsteater 1995. Maria Lundqvist gjorde en högst egen tolkning av Sally Bowles. Sven Angleflod gestaltade konferencieren. Jacob Ericksson gjorde den unge författare

Siw Malmkvist tyckte att hon var för gammal för att spela Pippi Långstrump. Det tyckte regissören också! Men det var Astrid Lindgrens krav att Siw skulle spela Pippi om det överhuvudtaget skulle bli någon musikal av hennes älskade barnboksfigur.  Idag är det exakt 40 år sedan musikalversionen av "Pippi Långstrump" hade bejublad premiär på Folkan i Stockholm. Astrid hade rätt, Siw Malmkvist blev en alldeles strålande Pippi. Med en imponerande fysik studsade hon omkring på scenen, lyfte ungar, slog enhandsvolter, klängde i stuprännor, hoppade från hustak, dansade och sjöng.  Den övriga ensemblen gick inte av för hackor den heller. Här fanns Sune Mangs och Ulf Brunnberg som de två tjuvarna Blom och Dunder-Karlsson. Meg Westergren spelade Prussiluskan. Hans Wahlgren och Gunilla Åkesson var klantiga poliser. Koreografen Lasse Kühler hade drillat en stor sång- och dansensemble bestående av ett 20-tal barn och ungdomar. Bengt Stenberg och Pernilla Wahlgren spelade Tommy och Annika. 

Leonard Bernsteins operett/musikal "Candide" bygger på filosofen Voltaires satiriska roman med samma namn. Det är en historia full av äventyr och förvecklingar. Candide är en naiv ung man som undervisas av professor Pangloss att han lever i den bästa av världar. Han har förlorat sin älskade Kunigunda och reser jorden runt i hopp om att få henne tillbaka.  Den obotlige optimisten Candide färdas genom krig, jordbävningar, våldtäkter, skeppsbrott och diverse katastrofer. Budskapet i "Candide" är att skratta åt det politiska hyckleriet och odla den trädgård som kallas jordklotet. "Candide" floppade vid urpremiären på Broadway 1956, tiden var ännu inte mogen för den. Revanschen kom 1973 när den presenterades i omarbetat skick och blev en stor Broadwaysuccé.  Sverigepremiären ägde rum på Stadsteatern Norrköping - Linköping 1980. I Torsten Sjöholms regi blev det en färgsprakande och påkostad uppsättning i bästa karnevalsanda.  Laurence Plumridge gestalt