"Kristina från Duvemåla", Malmö Musikteater 1995-96

Den 7 oktober 1995 var det stor galapremiär för musikalen "Kristina från Duvemåla" på Malmö Musikteater. Björn Ulvaes och Benny Andersson hade förvandlat Vilhelm Mobergs mastiga utvandrarromaner till musikal.

Missväxt, svält, barnadöd, sjukdom, förtryck, missfall, löss, hemlängtan och svikande gudstro, det är i mångt och mycket vad den tre och en halv timmar långa musikalen handlar om. Och så förstås kärleken mellan Karl-Oskar och hans Kristina, den som överbryggar allt elände. 

Helen Sjöholm var näst intill okänd när hon i tuff konkurrens med många sökande fick huvudrollen som Kristina. Anders Ekborg blev hennes trygga Karl-Oskar, hans lillebror Robert som ser guldet bli till sand gestaltades av Peter Jöback. 

Här fanns vidare Åsa Bergh i rollen som byhoran Ulrika i Västergöl, Marianne Mörck som Fina Kajsa och Tommy Juth som predikanten Danjel, för att nämna några i den långa rollistan.

Lars Rudolfsson regisserade och Robin Wagner skapade en spektakulär scenografi. 

"Kristina från Duvemåla" blev en omedelbar succé. Premiärpubliken stod upp och stampade i bänkraderna och ovationerna höll aldrig på att ta slut när man nått fram till finalen. När de båda huvudrollsinnehavarna kom in ökade applådåskorna, för att stiga till ett crescendo när föreställningens båda fäder, Björn och Benny, äntrade scenen.

"Tre och en halv timme nyskriven musik. Det är mycket, många intryck, många slingor och vävar att smälta. Jag vill höra det igen för att bli närmare bekant. Men nog hann jag känna att här finns musik som är bland det bästa Björn & Benny gjort. De var världsmästare i dur. De kan lika bra i moll", skrev Jens Peterson i Aftonbladet.

Olle Berggren i GT: "Ett stort musikdramatiskt verk har sett dagen. Moberg har inspirerat och Benny har skrivit musiken direkt från hjärtat."

Camilla Lundberg i Expressen delade ut fyra getingar i betyg och skrev: "... Hugo Alfvén får se upp i sin blågula himmel, för här vankas hård nationalmusikalisk konkurrens! Och Benny Andersson utmanar sig själv som hymn-makare. Kristinas Du måste finnas är en ny Anthem och en given favorit i framtidens gospelrepertoar."

Martin Nyström i DN: "I ett kvinnoporträtt som måste vara det mest omfångsrika inom svensk musikteater låter Helen Sjöholm hela sitt väsen brisera. Från den livliga, sprudlande flickaktigheten i början, till dödsögonblickets hemlighetsfulla förtröstan. Däremellan ett flöde av okuvlig energi och avbrott där övergivenheten lamslår henne. Men hennes största stund kommer när hon ensam under Minnesotas stjärnhimmel ber, nej kräver att Gud måste finnas."

Carl-Gunnar Åhlén i SvD: "Tio minuter av jubel, stående applåder och blomsterfång tills knäna vek sig säger naturligtvis inte allt om Malmöföreställningen. Men antagligen gick ingen hem besviken eller tomhänt efter denna afton."

Se även: 

"One Touch of Venus", Malmö Musikteater 1994-95

"Din stund på jorden", Dramaten 1967