"Sound of Music", Folkan 1982-83


Rodgers och Hammersteins "Sound of Music" är en av 1900-talets största musikalsuccéer. Den hade urpremiär på Broadway 1959 där den spelades 1 443 gånger. I London gick den sex och ett halvt år i sträck. 1965 kom den flerfaldigt Oscarsbelönade filmversionen med Julie Andrews i den kvinnliga huvudrollen. 
Förväntningarna var således stora när "Sound of Music" äntligen fick sin Stockholmspremiär på Folkan hösten 1982. Det var en jättesatsning med ett 70-tal personer engagerade varav 35 på scenen. Men teaterchefen Olle Kinch kunde känna sig lugn då merparten av föreställningarna var utsålda redan före premiären.
Handlingen torde vara bekant för de flesta: Den okynniga klosternovisen Maria skickas som guvernant för sju barn hos en kapten som är änkling och heter von Trapp. Barnen är militäriskt drillade, benhård disciplin gäller. Men i och med Marias ankomst kommer sång, dans och lek in i det glädjelösa hemmet. 
Efter hand uppstår tycke, inte bara mellan Maria och barnen utan också mellan Maria och den kylige kaptenen.
Musikalen som är baserad på en verklig händelse utspelar sig i slutet av 1930-talet när nazisterna marscherar in i Österrike vilket tvingar familjen von Trapp på flykt. Allt slutar emellertid lyckligt.
På Folkans scen fanns Ann-Charlotte Björling i rollen som Maria. Per Myrberg gestaltade kapten von Trapp och Ulla Sallert spelade den moderliga abbedissan i klostret. 
Meg Westergren, Tor Isedal, Britta Pettersson, Tage Severin och Pierre Isacsson var andra välkända namn i den långa rollistan. I barnaskaran von Trapp fanns blivande stjärnor som Peter Jöback och Pernilla Wahlgren. 


"Sound of Music är ett ganska förfärligt stycke. Det kan inte ens fördöljas bakom Richard Rodgers snitsiga musik. Och Folkan har dessvärre inte resurser att dölja detta faktum. Det är dubbelt pinsamt eftersom uppsättningen är så ambitiös och Stig Olins regi så sorgfälligt utan distans och humor", löd Karin Moniés omdöme i Aftonbladet.
Marcus Boldemann i DN var positivare: "Så snart ridån gått upp kändes succén i salongen - och den höll i sig hela kvällen. Det blev effektiv teater utan en död minut."
Sven Malm i SvD: "Ann-Charlotte Björling har den rätta Julie Andrewska renheten. Att hon kan sjunga bra det vet vi ju, hon spelar också övertygande bättre med barnen än med Per Myrberg som kaptenen."
De flesta kritiker ansåg att de sju sjungande barnskådespelarna var bäst: "Den verkliga behållningen blir barnen. I deras spel finns den spontana fräschhet som måste till för att inte musikalen skall plumsa ner i outhärdlig sentimentalitet. Här finns även den befriande brist på precision i spelet som gör att föreställningen ibland får näpen charm", skrev Björn Linnell i Expressen.


Se även:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

"Grease", Chinateatern 1991-92

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp

"Flott och lagom", Stora Teatern 1991-92