"Alltsedan Adam och Eva", Scalateatern 1961-62


"Alltsedan paradiset" hette en engelsk komedi från 1920-talet författad av J. B. Pristley. Två danskar vid namn Poul Sørensen och Erik Fiehn återupptäckte pjäsen i början av 60-talet och gjorde om den till musikal. 
Handlingen rör sig inte särskilt mycket kring Adam och Evas förehavanden i paradiset utan består mest av en rad sammanfogade sketcher om äktenskapets för- och nackdelar, framspelade av ett äldre och ett yngre par.
Några fikonlöv förekom alltså inte på Scalas scen, kostymskaparen Mago hade istället öst på ordentligt med sin outtömliga klädfantasi och gjort det hela till rena rama utstyrselteatern. 
En fin kvartett skådespelare utgjorde ensemble, det var Max Hansen, Annalisa Ericson, Jan Malmsjö och Lena Granhagen. Paret Carl-Axel och Monica Dominique svarade för pianoackompanjemanget. Egon Larsson regisserade.


Kritikerna rosade skådespelarna men beklagade att de fått en alldeles för svag pjäs att jobba med. Mest positiv var Aftonbladets recensent Hartvic Kusoffsky: "Det är självklart att kvällen var Max Hansens i första rummet. Hans med åren alltmera finslipade artisteri hade rika tillfällen att blomstra och hans naturliga älskvärdhet drog publiken närmare och närmare rampen."
Folke Hähnel i DN: "Ett äktenskaps uppkomst, storhet och fall skildras i pedagogiskt korta och åskådliga scener, och Fiehns musik skänker sketcherna ett slags kabaretgemyt som i och för sig inte är obehagligt, tvärtom. Man känner sig inte alltför engagerad, men man trivs riktigt väl under hela föreställningen."
Alf Thoor i Expressen: "I Poul Sørensens musicalbearbetning och med Erik Fiehns enastående obetydliga musik återstår av elegansen bara mikroskopiska rester, och humorn har fått denna obehagliga tillsats av förbuskande essenser, som man dess värre känner igen från Max Hansens framträdanden på senare år."
Signaturen G. M. i SvD: "Handlingen är visst inte meningslös. Den är inte ens det, den är bara menlös."
Under höstsäsongen blev Max Hansen plötsligt sjuk. Efter en kort sjukhusvistelse i Stockholm fördes han hem till Danmark där han avled. "
Max Hansen var en stor entertainer. Som alla artister av den digniteten var han svår att ersätta. Den folkkära komikern Åke Söderblom räddade föreställningen genom att överta Max roll. Men Åke hade kommit in i en period av nervositet och bristande självförtroende och hittade aldrig sin fina gamla form. "Alltsedan Adam och Eva" var dessutom tänkt som Max Hansens föreställning och utan honom tappade den sin charm.

Se även:

Kommentarer

  1. När Lena Granhagen poppar upp minns jag alltid en serie som hette Villervalle i Söderhavet upp. Jag vet inte om den var speciellt bra eller varför den har satt sig i minnet tillsammans med Granhagen.
    Ser att serien finns på SVT play, kanske skulle jag kolla på ett avsnitt... fast ibland är det bättre att ha ett minne. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns alltid en risk att bli besviken när man ser om gamla favoriter som man tyckte om för längesen.

      Radera
    2. Som liten älskade jag Bröderna Marx. Som vuxen och när Internet kom så var det plötsligt inte så roligt längre.

      Radera
    3. Ja, smaken förändras över tid. Men somliga idoler följer med en hela livet.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

"Grease", Chinateatern 1991-92

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp

"Flott och lagom", Stora Teatern 1991-92