"Skaffa mig en tenor", Folkan 1989-90
På nyårsafton 1989 var det premiär för "Skaffa mig en tenor" på Folkan i Stockholm. "Lend me a tenor" som den heter på originalspråk är skriven av Ken Ludwig och utspelar sig på en opera i Cleveland i USA 1934. En kväll ska den världsberömde tenoren Tito Merelli framföra Verdis "Othello". Merelli dyker upp på operan i väldigt dåligt skick och kan inte genomföra föreställningen. Operachefens alltiallo Max som är en hängiven amatörsångare klär ut sig till Merelli och hoppar in i rollen. Max visar sig ha en alldeles utmärkt stämma. Här finns också några galanta damer som försöker få en stund ensamma med stjärntenoren. Merellis svartsjuka hustru Maria dyker upp och försöker förhindra detta. Det blir förvecklingar och en rad missförstånd innan ridåfallet.
Teaterchefen Olle Kinch hade trummat ihop en stjärnspäckad ensemble. Jan Malmsjö spelade den stora divan Merelli. Inga Gill iklädde sig rollen som hans hustru. Björn Gustafson spelade den stressade och koleriske operachefen och Dan Ekborg gjorde stor succé som hans hunsade assistent Max.
Vidare medverkade Stig Grybe, Helena Kallenbäck, Görel Crona och Meg Westergren.
"Att Jan Malmsjö klarar det mesta inom den så kallade showbiz torde inte vara någon nyhet. Men klarar han farsens svåra irrgångar? Nej, jag tycker inte det. Han fjantar bort sin roll. Däremot, paradoxalt nog, klarar den numera rutinerade farsaktören Dan Ekborg av rollen som operasångare. Hans röst är en sensation", tyckte Aftonbladets Lasse Anrell.
Sven Malm i Svenska Dagbladet imponerades mycket av Dan Ekborg: "Jag vet att han inte tycker om att jämföras med pappan, men det måste sägas att Dan Ekborg här är på god väg upp till den gudabenådade nivå som var Lars Ekborgs. Timing, tonfall, mimik - det här är Dan Ekborgs bästa scenarbete hittills."
Anders Björkman i Expressen: "Men tyngden står Dan Ekborg för. Han är ankaret på scen. Visar rutin i komedispelet, där han vågar vänta ut effekterna, och agerar pådrivande kraft i farsscenerna."
Marcus Boldemann i Dagens Nyheter tyckte att det här var en fars med en smidigt ihopfogad intrig. I sin recension lyfte han fram pjäsens kvinnor, inte minst Inga Gill: "Och Gill är som en redig pastej, en komisk padda. Likt en smed med sin slägga tar hon fram replikerna ytterst träffsäkert. En underbar comédienne."
Peter Wennö i tidningen iDAG beklagade att detta var en tunn soppa: "Ingen fars utan allvar, konstaterar regissören Piv Bernth i programbladet med stöd av landsmannen Piet Hein. Nej. Slett icke. Men hörru, Piv - håll med om att den där Ludwig inte har fått med så värst mycket humor heller. Och med så många rara ärter på scen är det väl synd att soppan blev så tunn?"
Jag rev biljetter på Lisebergs hallen när de gästade Gbg med Tenoren det var inte så mycket jag fick se av föreställningen för jag skulle vakta foajen där publikens ytterkläder hängde. Någon gång kunde jag smita in i salongen en minut eller tre. Det som jag aldrig glömmer är Dan Ekborgs fantastiska röst, de trodde jag aldrig.
SvaraRaderaKan inte ens minnas Jan Malmsjö, han kanske inte var med i Gbg.
Ekborgs röst golvade fler än mig det hörde jag publiken tala om i pausen och när de gick hem.
Att Ekborg är en duktig sångare har han ju fått visa prov på även vid senare tillfällen.
RaderaJan Malmsjö var bara med på Folkan under vårsäsongen, han skulle vidare till Kristianstad och spela "Läderlappen". Han ersattes av Kent Andersson. Troligen var det Kent som var med när föreställningen gästspelade i Göteborg.