Kar de Mumma-revyn "Vi roar oss Kungligt", Folkan 1956
Sommaren 1956 skulle Drottning Elizabeth av England göra statsbesök i Stockholm. Den celebra händelsen kunde inte förbigås i en aktuell revy. Vårens Kar de Mumma-revy på Folkan fick därför titeln "Vi roar oss kungligt".
På scenen fick man möta Annalisa Ericson som lillprinsen i ljusblå uniform och med ett stort rosenfång i famnen att överlämna till drottningen. Numret skrevs av kuplettmakarna Kai Gullmar och Gösta Rybrandt och blev ett av de finaste inslagen i föreställningen.
.jpg)
Det fanns gott om roliga och slagkraftiga nummer i den här upplagan av Kar de Mumma-revyn. Stig Järrel gjorde den geniala monologen "Lediga Ludde", han som resonerar logiskt om hur man på bästa sätt kan förkorta arbetsveckan.
Siv Ericks gjorde sin vimsiga hemmafru ur socialgrupp Mink, här med synpunkter på både monarki och republik.
Det numret som levt längst i folks medvetande är nog ändå "Den saltaste bönan i stan" framfört av Annalisa Ericson i Diors hinkhatt med titthål för ena ögat och en studsande handväska.
Med i revyn var också Hjördis Petterson, Torsten Lilliecrona, Sven Holmberg och Sten Gester. I baletten fanns en ung flicka vid namn Anita Lindblom som kom att bli berömd och omskriven under kommande decennium.
Kritikerna var ganska eniga om att "Vi roar oss kungligt" hörde till en av K de M:s bättre revyer.
"Något så bra som Järrels jobbarmonolog om arbetsdagarna har han aldrig förr åstadkommit och även om han ännu inte är riktigt färdig med versmonologen som Erik XIV så är han målet mycket nära. Och det är den monologen värd för den är revyns allra finaste och en av K de M:s bästa", menade PGP i Aftonbladet.
Ebbe Linde i DN: "Har Kar de Mumma, kungahusets säkraste stöd här i riket, gått och blivit republikan? Då är den så kallade fan lös, och stora tilldragelser kan väntas! Tänkte man. Men så kom ju avbalanseringen, för så länge en kronprins kan tänkas utöva så förkrossande charm som Annalisa Ericson så står nog en förändring av statsskicket tyvärr utom möjlighetens gränser."
Gunnar Unger i SvD: "Till sist en särskild bukett åt Annalisa Ericson. Är någon förtjänt av att just nu kallas den svenska revyns musa så är det hon med sin grace, sin sötma, sin intelligens, sin humor och sitt artisteri. En blomma kan hon lämpligen fästa i skriftställarens knapphål. Vi roar oss kungligt - därför att han roar oss kungligt."
.jpg)
Se även:
Kommentarer
Skicka en kommentar