Dagmar Ebbesen - det kavata hembiträdet

Dagmar Ebbesen (1891-1954)

Som 13-åring debuterade Dagmar Ebbesen i skådespelet "Tummeliten" på Östermalmsteatern i Stockholm. Den gången spelade hon en liten flicka, men det rollfacket fick hon inte behålla så värst länge. Dagmar Ebbesens lott som skådespelerska blev att spela huskors, kavata och munviga, men i grunden snälla och hjärtevarma. 
Efter flitigt turnerande med olika teatersällskap i landsorten och en sejour hos Axel Engdahl i Göteborg fick hon sitt genombrott i pjäsen "Hemslavinnor" på Folkan i Stockholm 1921. Det var där hon för första gången spelade den mycket bestämda Kristina med dubbelt skinn på näsan som tveklöst visste hur allt skulle vara. Pjäsen var knappast något mästerverk men tack vare Dagmars rolltolkning blev den en stor succé och spelades inte mindre än 512 gånger. Dagmar spelade även sin Kristina i "Hemslavinnor" på film tre gånger. Först i en stumfilm 1932. Tio år senare i ljudupplaga och slutligen 1942 i en tredje version. 

Dagmars storasyster Elsa Ebbesen var också skådespelerska, hon fick spela rollen som Dagmars dotter när "Hemslavinnor" spelades på Folkan. 

"Så roligt att Dagmar och Elsa Ebbesen kan få spela mor och dotter på scenen eftersom dom är det i verkligheten också", sade två damer till en vaktmästare på Folkan som genast rapporterade det till Dagmar som var lagom road. 

"Hälsa de där damerna att jag är Elsas yngre syster", sade Dagmar mycket bestämt.

Dagmar Ebbesens kavata hushållerska dök upp i olika variationer i en rad svenska filmlustspel. Förebilden var hennes moster Hanna, en stor och frodig dalkulla, oerhört bestämd, ganska komisk och burlesk ibland. 

Dagmar var medveten om att hon hamnat i ett rollfack som begränsade henne, därför blev hon mycket stolt när hon någon gång fick spela andra roller än hembiträden. Madame Flod i filmversionen av "Hemsöborna" var en av de filmroller som betydde mycket för henne. Den sista filmen hon medverkade i var för övrigt Ingmar Bergmans "En lektion i kärlek". Den gjordes 1954, samma år hon avled. 

Dagmar Ebbesen, Rut Holm, Hjördis Petterson, Julia Caesar - under några decennier fanns det gott om "rivjärn" inom svensk film. Dagmar Ebbesen var den främsta av dem!

Läs också:
"Grabbarna i 57:an", Tantolundens friluftsteater 1935
"Sverige åt Svensson", Södrans nyårsrevy 1937