Nöjesvirveln

"Boy Friend" hette en fjäderlätt musikal som gavs på Scalateatern i Stockholm säsongen 1963-64. Musikalen, skriven av Sandy Wilson, handlar om några engelska flickors amorösa äventyr i en flickpension på franska rivieran och är en kärleksfull drift med det glada 20-talet.  Originaluppsättningen blev en långkörare på West End i London och spelades hela fem år i sträck. På Scala iscensattes föreställningen av Ivo Cramér. I rollerna sågs bland andra Britta Pettersson, Lissi Alandh, Lars Lönndahl och Anna Sundqvist. Kostymskaparen Mago hade tagit ut alla svängar av 20-talsmodet med heltäckande baddräkter, halmhattar och dixielandkavajer. Carl-Axel Dominique stod för musikarrangemangen och ledde orkestern.  "En lång rad utmärkta artister utnyttjas i detta plattitydernas knytkalas" , skrev Alf Thoor i Expressen och menade att föreställningen var en svag efterträdare till "Stoppa världen - jag vill stiga av" som varit en stor framgång på Scala föregående spelår.

Gösta Knutssons älskade böcker om Uppsalakatten Pelle Svanslös förvandlades till musikal på Oscars i Stockholm våren 1984. Det var poeten och författaren Bodil Malmsten som svarade för manus och regi. Björn Isfält komponerade musiken. På scenen fanns förstås alla de välkända profilerna från Åsgränd, Gropgränd, Övre Slottsgatan: Måns, Bill & Bull, Gullan från Arkadien, och alla de andra katterna från både närförorter och rena vischan: Rickomberga och Skogstibble med mera.  Ensemblen bestod av ett gäng unga och rätt okända dansare och sångare  som fick sina roller genom auditions. 21-åriga dansaren Jan Åström (ej att förväxla med den kraftfulla sångaren med samma namn) fick huvudrollen som Pelle Svanslös. Linda Krüger, 25, gestaltade Maja Gräddnos. Föreställningen repeterades in under fem hektiska veckor.  "Det har tidigare klagats över att vi i Sverige inte längre har sång och danskunniga yngre skådespelare av den typ som inte minst en TV-serie som Fame gjort känd. Med en

Intresset var enormt när Lasse Berghagen skulle sätta upp en egen musikal på Chinateatern hösten 1985. 43 000 biljetter var bokade långt före premiären. Föreställningen fick titeln "Vär(l)dens galenskap" och för manuset och musiken svarade Lasse Berghagen själv tillsammans med Peter Ström.  Handlingen utspelar sig kring ett litet torg där en fastighet skall lyxsaneras, vilket medför att flera av hyresgästerna måste ge sig av från ett hem de bebott i decennier. Den hotfulla situationen gör att folket i fastigheten kommer varandra närmare. Tillsammans blir dom starka och lyckas sätta den girige vicevärden på plats.  Musiken var en blandning av pop, ballader, visor, spanskt, grekiskt och till och med en nypa rockopera. Det musikaliska temat "Ta för dej utav livet" var en typisk Berghagen-uppmaning.  I ensemblen fanns folkkära namn som Inga Gill, Gösta Wälivaara, Gunilla Åkesson och Stefan Ljungqvist. Allting såg ut att luta åt succé. När det var några veckors

Rodgers och Hammersteins musikal "South Pacific" handlar om kärlek vid första ögonkastet, rasfördomar och den svåra konsten att fånga livets möjligheter, allt skildrat med andra världskriget och Söderhavet som fond. Kärleken blossar upp mellan den franske plantageägaren Emile de Becque och den unga amerikanska sjuksköterskan Nellie, liksom mellan löjtnanten Joseph Cable och den infödda kvinnan Liat. Becque är änkling och far till två barn med en inhemsk mor, och Liat en fattig polynesiska utan framtidsutsikter. Skall de två amerikanska medborgarna övervinna sina egna och andras fördomar och följa sitt hjärta? Kan man älska någon med annan hudfärg, från en annan kultur?  "South Pacific" är fylld med vacker musik där melodier som "En förtrollad afton", "Bali Hali" och "Jag måste tvätta bort en karl ur mitt hår" är de mest kända.  "South Pacific" blev en dundersuccé på Broadway där den spelades närmare 2 000 gånger. Sverige

Det var en ung och mycket begåvad ensemble som stormade in på Chinateaterns scen när Leonard Bernsteins musikal "West Side Story" hade premiär i februari 1989. Teaterdirektören Hasse Wallman hade storsatsat. Massor av dansare, stor orkester och en häftig dekor stor som ett trevåningshus.  "West Side Story" handlar om ungdomar i New York som konfronteras med rasmotsättningar och våld. Några dör på vägen mot finalen. Här finns musikaliska toppnummer som "Tonight", "Maria" och "I like to be in America".  Uppsättningen på China blev en gigantisk succé med närmare 400 föreställningar och en publiksiffra på cirka 340 000. Recensenterna var i stort sett eniga om att det här var en riktigt bra föreställning. Huvudrollerna som Maria och Tony spelades av Maria Rydberg och Joakim Jennefors. Sharon Dyall fick något av ett genombrott i rollen som Anita. Vidare medverkade bland andra Petra Nielsen, Myrra Malmberg, Lars Bethke, Elisabeth Edgren och

Några glimtar ur nöjesutbudet i Sverige hösten 1998. "Guys and Dolls", en musikal om småfifflare, storspelare och frälsningssoldater gick upp på Oscarsteatern i Stockholm. I rollistan fanns stora namn som Björn Skifs, Helena Bergström, Johan Ulveson och Peter Harryson. Farsen "Hotelliggaren" med Robert Gustafsson i huvudrollen gick in på sitt andra spelår på Chinateatern. På Cirkus kunde man njuta av utvandrarmusikalen "Kristina från Duvemåla" med Helen Sjöholm.  På Göta Lejon spelades "Miss Saigon" med Stefan Sauk i en av de ledande rollerna.  Carl-Einar Häckner fanns på Södran vid Mosebacke torg med sin enmansföreställning "En monolog om kärlek".  Peter Carlsson & Blå grodorna fyllde Scalateatern till sista plats med en föreställning som kort och gott kallades "Underhållning". På Maxim och Intiman spelades det fars. Även på Dramatens stora scen gavs en fars, "Leva loppan" av George Feydeau. Folkoperan b

Broadwaymusikalen "No No Nanette" hör till de mer sällan spelade i Sverige. Den totalsågades av kritikerna och floppade totalt när den gick upp på Oscarsteatern i Stockholm 1975.  Bättre gick det för Riksteatern några år tidigare där bland andra Harriet Forssell, Åke Harnesk, Lennart Gregor, Gunilla Åkesson, Beatrice Järås och Berndt Westerberg rodde musikalen i hamn med hjälp av Bengt Blombergs regi och Lasse Kühlers koreografi. Handlingen snor sig runt en välbärgad, synnerligen frikostig och gift bokförläggare av religiös litteratur, vid namn Jimmy Smith. Han har för vana att hjälpa unga söta flickor som råkat i penningknipa. Detta leder till en ohållbar situation, vars fortsättning och lyckliga upplösning publiken får följa under några timmar.  Två av melodierna ur musikalen har överlevt och blivit evergreens, "Tea for two" och "I want to be happy". "I Bengt Blomgrens fyndiga, fartfyllda regi blev det en mycket lyckad, frisk och livfull förest

I mitten av 1980-talet var det inne med musikaler om kända artisters liv. Elvis, Lennon och Judy Garland blev alla föremål för teaterföreställningar. På Intiman i Stockholm satsade man på en musikal om Zarah Leander. För manuset svarade Olle Ljungberg, Stefan Ostrowski och Evabritt Strandberg. Den sistnämnde spelade även huvudrollen som Zarah.  Zarah Leander väcker ju än idag starka känslor hos människor och det har skrivits oändliga spaltmetrar om hennes karriär i Nazi-Tyskland under krigsåren.  Musikalen på Intiman fick en del kritik för att man inte tog ställning till Zarahs politiska sida.  "Gåtor finns det onekligen i Zarah Leanders liv. Men helhjärtade försök till svar ges inte i Zarah.  Det är en konventionell bild av Zarah Leander som visas, så som hon alltid framstått" , skrev Marcus Boldemann i Dagens Nyheter. Lite längre fram i sin recension skriver han  "Kanske litar författarna lite för mycket till Leanders självbiografi och intervjuuttalanden, i

Cole Porters musikal "Can-Can" utspelar sig i Paris på 1890-talet. På La Mome Pistaches nattklubb i Montmartre har den skandalösa modedansen Can-Can fått sitt fäste. Domaren Forestier skickas dit för att stänga nöjesetablissemanget, men råkar förälska sig i nattklubbsägarinnan. Persongalleriet vimlar av konstnärer, poeter och eldiga dansöser. "Can-Can" är fest och glädje och innehåller Cole Porters underbara melodier: "Vi är goda döttrar av La France", "C´est Magnifique", "Vad du gör, bli aldrig konstnär" med flera.  Hösten 1967 stod "Can-Can" på Riksteaterns repertoar. Huvudrollen som nattklubbsägarinnan La Mome gestaltades av Gun Andras. Per Grundén gjorde domaren Forestier. Wolfgang Vollhardt hade signerat en smakfull dekor och den norska regissören Henny Mürer svarade för en livfull föreställning.  Dagens Nyheters Barbro Hähnel rapporterade från föreställningen på Christinasalen i Piteå: "Som domaren Forestier ser

En mäktig amerikansk företagschef som ägnar varje ledig stund åt stickning, en ung fönsterputsare som utan belastande kunskaper kommer in i firman och lyckas nå toppen med hjälp av en säregen handbok för karriärister. Dessa båda är huvudpersoner i musikalen "Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig". Musikalen hade urpremiär på Broadway 1961 och fick sin Sverigepremiär på Oscarsteatern i Stockholm i september 1964.  Jarl Kulle gjorde stor succé som den unge fönsterputsaren Finch som listigt klättrade på karriärstegen.  Företagsledaren Biggley gestaltades av Sigge Fürst. Anna Sundqvist fick mycket beröm för sin gestaltning av en sexig och urblåst sekreterare.  "Allting klaffade exakt. Det var en fart, rytm, en samordning, en precision över det sceniska förloppet som gjorde att i synnerhet ensemblescenerna - inte minst piratdansen - framlockade ovationer inför öppen ridå" , skrev teaterkritikern Gunnar Unger i Svenska Dagbladet.  Recensionerna

Musikalkomedin "Skål" som fick sin urpremiär på Maximteatern i Stockholm hösten 1985 är en svensk originalidé av Lars Amble. Hans vision var att göra ett sjusärdeles "teatertrolleri" där det från början handlade mer om vad som skulle hända på scenen än vad det skulle handla om. Det som inspirerade mest var att använda scenens alla möjligheter där det ena sensationella scenbytet avlöste det andra. Tillsammans med teaterdirektörerna Magnus Härenstam, Brasse Brännström och Lill Lindfors skrev Amble ihop ett manus utifrån den ram som han skissat upp.  Handlingen rörde sig mellan åren 1900-2000 och kretsade kring ett ungt par, spelade av Beatrice Järås och Örjan Ramberg, som fått barn och söker bostad, medan farfar, Martin Ljung, tvingas sitta barnvakt. Genom dessa ungdomar tittade man tillbaka på hela seklet, som när den första dammsugaren kom år 1900, när cykeln uppfanns, när charlston slog igenom, när jazzmusiken kom o.s.v. Musiken i föreställningen var nykomponera

Det är nästan på dagen 40 år sedan "Spelman på taket" gick upp på Helsingborgs Stadsteater med Nils Poppe i huvudrollen som den fattige mjölkhandlaren Tevje.  Handlingen utspelas i den ryska byn Anatevka år 1905. Uråldriga judiska traditioner är ännu rådande hos befolkningen, men de unga revolterar mot de äldres ortodoxa tankesätt och sedvänjor. Tevje slits mellan sin grundmurade tro på att bevara de judiska traditionerna och hans älskade döttrars vilja att gifta sig av kärlek. Byborna är utsatta för förtryck och pogromer, deras liv förmörkas av antisemitism och förföljelser av den ryska tsaren. Stycket slutar med att alla invånare måste lasta sina enkla tillhörigheter på kärror och dra bort från sina hem.  En del ställde sig frågande till valet av Nils Poppe i huvudrollen, men teaterchefen Claes Sylwander var övertygad: Nils Poppe och ingen annan skulle spela Tevje.  När biljettkassorna öppnade såldes samtliga 60 föreställningar slut i en handvändning, man kan säga

"Nine" av Arthur Kopit och Maury Yeston slog ner som en bomb på Broadway 1982 och utsågs till årets bästa musikal. Oscarsteatern i Stockholm var först i Europa med att presentera detta stycke som fick premiär i september 1983. Musikalens centralgestalt är den italienske filmregissören Guido Contini, men egentligen handlar det om Federico Fellinis liv och livsverk och själva titeln "Nine" kan härledas till hans film "8 1/2".  Contini, alias Fellini, anländer till Venedig för att få ro att tänka igenom sitt konstnärsskap och sitt brokiga liv. Runt omkring honom samlas snart alla de kvinnor som på olika sätt inspirerat honom och givit honom kraft i livet. Hans hustru Lovisa börjar tappa tålamodet och vill skiljas, hans älskarinnor pockar på mer uppmärksamhet och hans producent hetsar på manusförfattandet.  Trots sina framgångar som filmregissör är Contini som ett litet barn. När omgivningen ställer för stora krav på honom, flyr han till mammas tröstande

Se även: "Tolvskillingsoperan", Helsingborgs Stadsteater 1977 "Spelman på taket", Helsingborgs Stadsteater 1979

Galenskaparna och After Shaves katastrofmusikal "Stinsen brinner" hade bejublad premiär på Lorensbergsteatern i Göteborg i oktober 1987 och blev en pyramidal succé. Föreställningen kom att slå nytt publikrekord i Göteborgs teaterhistoria med 261 utsålda hus.  Galenskaparna och After Shave var omåttligt populära vid den här tiden efter genombrottet med TV-serien "Macken".  "Stinsen brinner" gjorde ingen besviken, möjligtvis kritikern Ingmar Glanzelius i DN som inte var särskilt imponerad: "Inget är dåligt, inget är fantastiskt. Den som sett Karl Gerhard, Thor Modéen, Povel Ramel, HasseåTage, Brasse, Kent Andersson och många andra undrar vart svensk humor är på väg. Upphöjt till rikshumor ger Galenskaparna och After Shave bilden av landet lagom." I övrigt överöstes uppsättningen med lovord och beröm. "Det är bara att konstatera att Galenskaparna och After Shave har lyckats igen, och det är inte skenbart. Det är tåga i det här gänget" ,

"Skrattmusklerna på det teaterintresserade Sydsverige får ingen avkoppling i sommar. Det beror nu inte på att Fredriksdalsteatern i Hälsingborg spelar upp den gamla succén Lorden från gränden. Det beror på att Nils Poppe gör det.  När årets upplaga av Poppe-visionen slog ut bland häckarna i den vackert belägna friluftsteatern, så var det bara att konstatera: Det är så här - precis så här vi vill ha Nils Poppe. Han är totalt oemotståndlig."  Ovanstående rader är saxade ur Tony Kaplans recension i tidningen Arbetet den 22 juni 1970. "Lorden från gränden" var Nils Poppes verkliga paradnummer, han älskade rollen som den fattige kanonfotografen Bill Snibson som plötsligt blir arvtagare till en miljonär. Redan 1947 spelade han den på Södra Teatern i Stockholm, han kom sedan att ta upp den på repertoaren åtskilliga gånger under sin karriär. Vid Fredriksdalspremiären sommaren 1970 hade Poppe redan hunnit gestalta "lorden" bortåt 800 gånger. Annalisa Erics

"Oss bröder emellan" är en dansk revy-musical av Ernst Bruun-Olsen och Knud Paulsen och handlar om sex herrar från The Upper Class som träffas i logen Lejonets Klo, där man skall välja in ett nytt ungt lejon. Herrarna äter en gammaldags middag och hamnar så småningom på nattklubb med en massa galanta damer. Kort sagt ett frosseri i mulligt mansgriseri sett i en skrattspegel.  Riksteatern tog upp pjäsen 1983 med sex lysande skådespelerskor i de sex mansrollerna. Det var Brita Borg, Maj Lindström, Mona Andersson, Norma Ahlquist, My Holmsten och Moa Myrén.  Premiären gick av stapeln i Oxelösund, sedan följde 57 föreställningar på turné runt om i Sverige. "Fullträff för utmärkt sextett" var rubriken i Svenska Dagbladet där Gaby Wigardt skrev berömmande om ensemblen. Hon menade att i händerna på fel skådespelare hade det lätt kunnat bli en katastrof. "Att kvinnliga skådespelare får ha scenen ensamma en hel kväll och vara roliga är lika unikt som efterföljansvärt&

"Sällan har man sett en föreställning börja så magnifikt. Ur kolsvarta mörkret i det väldiga Scandinavium dyker rollerna upp och en spökröst presenterar. Lill-Babs skubbar i Annies pittoreska trasor över den stora manegen, och strålkastarna följer henne tills hon snubblar omkull i ryttargången. En annan ljuskägla spårar Buffalo Bill - Lennart Lindberg, som spränger fram på sin vita häst. In i en ljustunnel rider Frank Butler - Bo Svensson från Los Angeles och plötsligt har man Charlie Rivel i fokus" . Så beskriver teaterkritikern Anna-Greta Ståhle upptakten till "Annie get your gun" på Scandinavium i Göteborg hösten 1974.  Det var en gigantisk uppsättning med tusen svårigheter att övervinna. Spela musikal i en idrottshall med plats för tiotusen åskådare och massa scentekniska problem att bemästra. Ett hundratal statister, trettio hästar och vagnar, clowner och lindansare...  Mannen som lyckades iscensätta föreställningen var Åke Falck. I rollistan fanns Bo S

Musikalen "Sweet Charity" handlar om Charity Hope Valentine, en ung och naiv flicka som jobbar på en sjaskig dansklubb i New York. Hennes liv är hårt, kantat av motgångar och svek, men hon ger inte upp sin tro på kärleken och hoppas att finna någon att älska och känna sig älskad av. Denna 60-talsmusikal med manus av Neil Simon och musik av Cy Coleman fick sin Sverigepremiär på Östgötateatern i Norrköping - Linköping hösten 1989 och blev en stor framgång. Hans Bergström regisserade och i huvudrollen som Charity hade man engagerat Eva Rydberg.  "Eva Rydberg i sitt livs roll" konstaterade flera kritiker.  "Att få Eva Rydberg i rollen är inte bara ett lyckokast utan en nödvändighet. Hon är sannolikt ensam i riket om att vara född till den." skrev Gaby Wigardt i Svenska Dagbladet. "Vi slipper överspel, clownfasoner och grimaser. Eva Rydbergs Charity har gudskelov ingenting gemensamt med Bofinken Knut eller Curt och Majken från Eslöv" konstate