"Spelman på taket", Helsingborgs Stadsteater 1979

Det är nästan på dagen 40 år sedan "Spelman på taket" gick upp på Helsingborgs Stadsteater med Nils Poppe i huvudrollen som den fattige mjölkhandlaren Tevje. 

Handlingen utspelas i den ryska byn Anatevka år 1905. Uråldriga judiska traditioner är ännu rådande hos befolkningen, men de unga revolterar mot de äldres ortodoxa tankesätt och sedvänjor. Tevje slits mellan sin grundmurade tro på att bevara de judiska traditionerna och hans älskade döttrars vilja att gifta sig av kärlek. Byborna är utsatta för förtryck och pogromer, deras liv förmörkas av antisemitism och förföljelser av den ryska tsaren. Stycket slutar med att alla invånare måste lasta sina enkla tillhörigheter på kärror och dra bort från sina hem. 

En del ställde sig frågande till valet av Nils Poppe i huvudrollen, men teaterchefen Claes Sylwander var övertygad: Nils Poppe och ingen annan skulle spela Tevje. 

När biljettkassorna öppnade såldes samtliga 60 föreställningar slut i en handvändning, man kan säga att "Spelman på taket" var en säker publiksuccé redan före premiären. Att recensionerna sedan blev lysande gjorde inte saken sämre. 

Ruth Halldén i Dagens Nyheter inleder sin recension med att berätta om sina farhågor inför Poppe som Tevje: "När det för något år sedan meddelades att Nils Poppe skulle spela huvudrollen i Spelman på taket blev man en smula bekymrad. Nils Poppe är ju en enmansteater, en institution, ett nationalmonument. När han står på scenen brukar han se till att ingenting annat ryms där. Genom sina improvisationer får han ofta medspelarna att tappa fattningen, glömma sina repliker, brista i skratt etc etc. Med sitt oerhörda självsvåld fordrar han nästan specialsydda roller." Men Halldén låter sig överraskas och frapperas över Poppes framträdande och fortsätter: "Han är diskret som en begravningsentreprenör. I sin iver att inte spela över och att inte bryta ensemblespelet utplånar han nästan sig själv och framtonar som den mest stillsamma gamla judiska mjölkhandlare som någonsin levt i Ukraina. Det är en något blek rolltolkning, men både älskvärd och smakfull."

Sven Malm i Svenska Dagbladet tyckte om Nils Poppes stillsamma rolltolkning och menade till och med att en del repliker och situationer verkade direkt skrivna för honom: "Han spelar ut med små medel. Där clowneriet kommer i dagen känns det berättigat. Poppes stil är ju det fjäderlätta spexet, vistandet, situationskomiken. Här är stoffet tyngre och han tvingas underordna sig ensemblen och texten. Han har lyckats bra i denna sin största roll på andra bräder än Fredriksdal..."

"Det är en gullig och plirig lite tomteaktig Tevje, som rentav kommer närmare den mjölkutkörare som  den ryskjudiske författaren Aleichem skrev om", menade Maria Schottenius i Aftonbladet och räknade upp en rad andra stora skådespelare som gjort rollen tidigare: "Men här är det Nils Poppe och det är roligt att få skriva att han är en mycket fin och rörande Tevje, som sprider värme omkring sig, både ner till oss där vi sitter i våra små röda sammetssoffor, och runt på scenen där det ligger en skön och avspänd slöja av lekfullhet och glädje över spelet."

Christel Persson i Expressen: "Det känns förvånansvärt nytt och fräscht. Det är i stora drag Poppes förtjänst. Han gör till exempel en mycket annorlunda version av paradnumret Om jag hade pengar. Ödmjukt, mer förtroligt, mindre burleskt - faktiskt. Ty visst är han en komiker av format, men han har allvar och känsla och han använder dem båda."

Tony Kaplan i Arbetet: "Rut Hoffsten, som Golde, är jordnära, trygg, lugn och säker. Hon är så självklar på något sätt, just för att hon bara är. Man får inte för ett ögonblick intrycket att hon spelar teater."

Olle Olsson i GT: "Det har blivit en lång men fängslande kväll uppbyggd kring Nils Poppe som med den äkta och ödmjuka artistens sinnelag aldrig tillåter sig att dominera handlingen eller göra sig skyldig till överspel. Det sångliga klarar han med ett nödrop. I dialogen, i det stumma pillemariska spelet är han suverän."

Se även:

Nils Poppe - Världens roligaste aktör!

"Som ni behagar", Hälsingborgs stadsteater 1959-60