"Skål", Maximteatern 1985-87

Musikalkomedin "Skål" som fick sin urpremiär på Maximteatern i Stockholm hösten 1985 är en svensk originalidé av Lars Amble. Hans vision var att göra ett sjusärdeles "teatertrolleri" där det från början handlade mer om vad som skulle hända på scenen än vad det skulle handla om. Det som inspirerade mest var att använda scenens alla möjligheter där det ena sensationella scenbytet avlöste det andra. Tillsammans med teaterdirektörerna Magnus Härenstam, Brasse Brännström och Lill Lindfors skrev Amble ihop ett manus utifrån den ram som han skissat upp. 

Handlingen rörde sig mellan åren 1900-2000 och kretsade kring ett ungt par, spelade av Beatrice Järås och Örjan Ramberg, som fått barn och söker bostad, medan farfar, Martin Ljung, tvingas sitta barnvakt. Genom dessa ungdomar tittade man tillbaka på hela seklet, som när den första dammsugaren kom år 1900, när cykeln uppfanns, när charlston slog igenom, när jazzmusiken kom o.s.v. Musiken i föreställningen var nykomponerad av arrangören Anders Berglund.

Bengt Peters skapade en uppfinningsrik scenografi där tre scenarbetare slet som djur för att få alla detaljer och scenbyten att klaffa på sekunden. Birgitta Bäck och Marie Söhrman svarade för kostymprakten, över 200 kostymer användes.

I ensemblen fanns förutom redan nämnda skådespelare även Siw Malmkvist (som f ö fyller 83 år idag), Thomas Hellberg, Sharon Dyall och Nils Landgren. Utöver detta tillkom en balett med åtta dansare samt en orkester på fem man. Lars Amble regisserade och Hans Marklund svarade för koreografi.

"Skål" blev en alla tiders press och publikframgång och kom att spelas för utsålda hus två år framåt. "En något så ovanligt som en nyskriven, nyskapande, färgglad, humörfrisk och helgjuten svensk originalmusikal. Skål och tack för en riktig fullträff" utropade Mats Olsson i Expressen. 

Lars Anrell i Aftonbladet utnämnde "Skål" till årets bästa föreställning: "Praktfull! Påkostad! Proffsig! Med Skål fick Stockholm sin proffsiga, roliga och tuffa musikal. Skål och tack för den här succén!" 

Marcus Boldemann i Dagens Nyheter: "Äntligen! Show med stort S, revy med stort R, och musikal med stort M. Det var bara att kapitulera." 

Ett särskilt omnämnande fick Thomas Hellberg för sin roll som föreställningens konferencier och sin förmåga att växla karaktärer. Boldemann skriver: "I hög vit cylinderhatt var han konferencier, men det är också han som iklär sig alla stora och små gubbars kostymering. Einstein eller Hitler spelar ingen roll. Det blev bra. Som homosexuell präst hade Hellberg ett förstulet leende jag aldrig sett hos honom tidigare. Med glans klarade han sina tjugotal rollbyten med briljanta komiska poänger."

Erik Näslund i Svenska Dagbladet hyllade Siw Malmkvist: "Hon har flera goda sångnummer, både som övergiven krigslotta och som högbröstad Anita Ekberg. Därtill gör hon farfars kärlek tant Hilda med underbart bett i repliken."

De festliga sångnumren ur "Skål" gavs ut på en LP-skiva och hela föreställningen visades så småningom i TV. 

Se även:
"Gröna Hissen", Maximteatern 1971-72

"Strålande tider! Härliga tider!" Maximteatern 2000