"Oliver!" Oscars 1961-62

Musikalen "Oliver!" baserad på Charles Dickens roman "Oliver Twist" är den hjärteknipande berättelsen om barnhemspojken i 1850-talets London som hamnar i klorna på stortjuven Fagin och fostras till ficktjuv.

Det är en historia som innehåller allt från kärlek och spänning till förtvivlan, svartsjuka och lycka. 

Lionel Barts musik innehåller örhängen som t.ex.  "Where Is Love", "As Long As He Needs Me" och "Oom Pah-Pah".

"Oliver!" fick sin Sverigepremiär på Oscarsteatern i Stockholm i september 1961. Jarl Kulle spelade rollen som ficktjuvarnas konung Fagin. 

Ett stort antal barn ingick i Fagins förbrytargäng där de unga pojkarna Göran Swartz och Roger Lundin alternerade i huvudrollen som Oliver. 

Grethe Thordahl, Ragnar Arvedson, Åke Harnesk, Berit Kjerrman och Jonas Bergström var några andra namn i den omfattande rollistan. Sven-Åge Larsen regisserade.

Efter Oscars stora succé med "My fair Lady", där Jarl Kulle framgångsrikt gestaltat språkprofessor Higgins, var förväntningarna höga inför "Oliver!" Men den här gången ville inte succén infinna sig. "Oliver!" var inte riktigt den sortens musikal som publiken ville ha. Elegante Jarl Kulle som trashank var inte riktigt vad man förväntat sig. 

Recensenterna gjorde tummen ner. "Nej, det gick inte. Vad som i London är rivande teater och ett stycke fullt av finesser och drastisk humor verkade vid onsdagskvällens premiäruppvisning på Oscarsteatern som en typisk medelmåttighet: trög och ojämn i tempot och ganska kantig och enkelspårig", tyckte Alf Thoor i Expressen.

Arbetets kritiker Jens Hildén var inne på samma spår: "Oscars-versionen får den festligaste premiärpublik att känna begravningsstämning. Oliver är idel bleka efterklanger av Brechts Tolvskillingsopera."

Gunnar Falk i SvD: "Kulle är, som alla vet, en utmärkt aktör och förstör ingenting annat än möjligen sin framtid på Dramaten. Men kunde ändå inte hans Fagin vara litet farligare?"

Allan Fagerström i Aftonbladet: "Det finaste med Oliver är uvertyren, som har en gosskör som inte är av denna världen. Gossarna är antagligen från någon av Stockholms musikskolor, och de är de enda som ger värde åt den här föreställningen. De sjunger rent och riktigt. Ingen annan gör det. Resten är rena tomma struntet."

Se även:

"Glada Änkan", Oscars 1966-67

"The Phantom of the Opera", Oscars 1989-95