"Funny Boy", Idéon 1958-59

Knäppupps musikal "Funny Boy" av Povel Ramel och Hasse Ekman presenterades på Idéonteatern i Stockholm vintern 1958. Den stora galapremiären hade föregåtts av ett stort hemlighetsmakeri. "Funny Boy" skulle bli en totalöverraskning för publiken.

Handlingen i korthet: TV-stjärnan Jonathan Blake alias Funny Boy (Povel Ramel) uppträder i en amerikansk TV-show "Farmors aptitbitar" och kring sig har han den fruktade impressarion (Sigge Fürst) och den kvinnliga stjärnan (Brita Borg). 

Trött på hela TV-spektaklet vänder sig emellertid Jonathan Blake till en resebyrå och hamnar då hos den mycket ideellt verksamme Canemus (Martin Ljung). Denne har ett obegränsat antal resealternativ både i tid och rum. 

Blake låter pekfingret vandra i registret och kommer på en hel rad önskeresor. Första resan går till 1800-talet där han hamnar på godset Raringe herrgård, befolkat med strindbergskt kusliga personer.

Nästa anhalt är sjörövarkrogen Mulliga Molly med Brita Borg som zigenarflicka och Martin Ljung som den blodtörstige sjörövaren Svarta Malin.

Till slut återförs Jonathan Blake till verkligheten och kan presenteras på en stor kreatursmarknad, där han åter får göra reklam för sin farmors oöverträffade delikatessill.

Låter det virrigt? Jo, premiärpubliken var en smula förvirrad för att inte säga besviken. Det här var ingen Knäppupp som man väntat sig.

Trots fantastiska musikaliska nummer som "Tänk dej en strut karameller", "Banne mig", "The Purjolök sång" och "Skratt" var recensenterna ganska svårflirtade: "Om man vill veta vad Funny Boy egentligen är, så kan man förmodligen bäst beskriva den med en kuplettitel; Tänk er en strut karameller. Den kunde varit bättre, men visst är den välsmakande", konstaterade Allan Fagerström i Aftonbladet.

Uno Asplund i Handelstidningen: "Men nog var hela historien väl löslig i fogarna. När Povel och Brita Borg försvann ur bilden blev det passbitar av enklaste kvalitet."

Ebbe Linde i DN: Tänk dej en strut karameller, heter kvällens bästa bit, och det kan man också säga när det hela skall summeras. En hel del söta små saker, några riktigt goda, men de flesta väl menlösa och sammanhanget kring dem torrt och tillfälligt."

Gunnar Unger i SvD: "Om föreställningen beskärs på ett vettigt sätt kommer den nog trots allt att gå för Knäppupparnas skull och det unnar man dem. Framför allt unnar man dem med Povel Ramel i spetsen att komma tillbaka i en annan föreställning, som gör bättre rättvisa åt deras stora och egenartade begåvning."

Även författarna insåg att föreställningen var alldeles för lång och tog raskt fram blåpennan och strök ner och komprimerade handlingen. Man förstod också att det saknades en riktigt rolig monolog till Martin Ljung, då kom HasseåTage med "Fingal Olsson" som blev en skrattbomb större än någon hade kunnat förutse.

När "Funny Boy" gick ut på tältturné sommaren 1959 var det en föreställning i topptrim, den blev en av Knäppupps största framgångar.

"Det är på sätt och vis olyckligt att Funny Boy drar bort från Stockholm. Stan behöver verkligen underhållning - men landet i övrigt är att lyckönska. Vad som väntar de berörda turnéorterna är nämligen varken mer eller mindre än det finaste svensk showbusiness för närvarande har att uppvisa", skrev Caj Andersson i Expressen.

Se även:

"Lektor Kotte slår till", Idéon 1959-60

Knäppupprevyn "Akta huvet" 1952