"Hår", Scalateatern 1968-69

Broadwaymusikalen "Hair" med sitt budskap om sexuell frihet, antirasism och droger skapade rabalder när den hade premiär i Amerika 1968. Publiken på Broadway rodnade åt alla fula ord som sades på scenen. I London grep den engelska teatercensuren in och stoppade uppsättningen. 

I Sverige fick musikalen heta "Hår" när den gick upp på Scalateatern hösten 1968.

Denna hippie-yippie-love-in-musical handlar om en grupp människor - på scenen kallad "Stammen" därför att de inte bara hänger ihop utan hör ihop - som vill finna andra vägar till värden. Människor som gör uppror och protesterar mot krig och den kommersialiserade livsstilen. 

Den stora ensemblen på Scala bestod såväl av proffs som amatörer. För regissören Pierre Fränckel var det viktigt att hitta personer som verkligen hade den rätta känslan för hippiekulturen. 

Man letade efter lämpliga aktörer på popklubbar, diskotek och teaterskolor. 350 ungdomar prövades allt som allt. Krav: kunna sjunga och känna för materialet.

Några namn i ensemblen som kom att bli välkända och etablerade i branschen var bl.a. Bill Öhrström, Ulf Brunnberg, Elisabeth Assarson, Charlie Elvegård och Bruno Wintzell. 

De flesta recensenter var helt hänförda av föreställningen: "Hår har blivit en bedövande vital föreställning. Även den mest garvade ringräv måste påverkas av den, för eller mot. För en gångs skull erbjuds man känsloupplevelser som motsvarar Scalas hutlösa biljettpriser", skrev den kräsne teaterkritikern Bengt Jahnsson i Dagens Nyheter.

Madeleine Kats i Expressen: "Nej, det finns ingen handling men det finns en rytm, ett obestämt men oerhört driv i föreställningen. Den utspelar sig inte - den händer."

Urban Stenström i SvD: "Helhetsintrycket på Scala var lite blandat, men lyckligtvis kommer man framför allt att minnas föreställningen som en renhjärtad vädjan, en energisk tankeställare."

Frank Perlitz i GT: "Många på scenen är rena amatörer och visst brister det i vissa fall då repliker skall sägas. Visst brister det också ibland i rörelseschemat. Men det är sångerna och körerna som är det viktigaste. Samspelet och gemenskapen. Känslan för materialet och engagemanget. Där ligger styrkan. Där går det utmärkt. Där får man fram vad man vill ha sagt och man får fram det tydligt. Och det man vill ha sagt angår oss alla. Det är det som är viktigt. Hår på Scala är en viktig föreställning."

Se även:

"Alltsedan Adam och Eva", Scalateatern 1961-62

"Höfeber", Scalateatern 1973-74