"Publikfriarna" satte fart på skrattmusklerna!

-
1967 engagerade TV-producenten och regissören Bo Hermansson de båda norrmännen Rolv Wesenlund och Harald Heide Steen Jr för att göra sketchprogram i svensk TV. 
De två herrarna hade gjort succé i hemlandet och kallades för Norges motsvarighet till HasseåTage. Serien, som fick namnet "Publikfriarna" spelades in inför en publik i tennishallarna vid Delsjövägen i Göteborg. Serien innehöll även filmade inslag med den lustige telefonmarodören Kalle Sändare som gjorde hejdlöst knasiga intervjuer med folk på stan. 
"Publikfriarna" blev en tittarsuccé som gick i tre omgångar, både i Sverige och Norge, åren 1967-70. 
Det inslaget som alltjämt lever kvar och blivit vad man kallar för klassiker är "Tandläkarsketchen". Harald Heide Steen Jr har svårt att framföra sina åsikter när den sadistiske tandläkaren Rolv Wesenlund hotar med att borra utan bedövning. Med detta hot lyckas han övertyga sin patient att Volvo Amazon heter Volvo Sonett, är utrustad med sex förgasare och är tillverkad i Italien.
Om "Publikfriarna" skrev en TV-recensent: "Publikfriarna Harald Heide Steen Jr och Rolv Wesenlund är i sina bästa stunder dåraktigt geniala. I sina sämsta ögonblick trista bondkomiker. Men eftersom de sköna infallen är fler än de dåliga är det bara att hoppas att de snart kommer igen t.ex. med en ny fenomenal parodi på Sportspegeln."

Rolv Wesenlund och Harald Heide Steen Jr.

Se även:
"Jubel i busken" och "Låt hjärtat va me"
"Oss skojare emellan"

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

"Grease", Chinateatern 1991-92

-
Bild
"Grease" är den rockiga historien om en skolromans i 1950-talets USA, där den tuffa Danny möter den oskuldsfulla Sandy mitt under brylkrämens förlovade årtionde.  Musikalen blev en megasuccé på Chinateatern säsongen 1991-92 (305 föreställningar och därefter gästspel på Lisebergshallen i Göteborg). Lars Bethke och Pernilla Wahlgren spelade de två huvudrollerna som i filmversionen tillhörde Olivia Newton-John och John Travolta. I den unga ensemblen fanns namn som Petra Nielsen, Dan Malmer, Richard Herrey, Anna Norberg, Kim Sulocki och Peter Jöback. "Regissören har lyckats att göra hela ensemblen till profilerade typer. Många är utmärkta" , ansåg Marcus Boldemann i Dagens Nyheter. Anders Björkman i Expressen: "Grease är framför allt en seger för Chinateaterns ungdomliga och hårt arbetande ensemble. Det är när alla är på scen i de stora medryckande sång-och-dansnumren som musikalen lyfter och blir en rejäl glädjekick. I all anspråkslöshet." Lars Anrell i Afton...
Läs mer

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp

-
Bild
Jo, visst fanns det en vägförvaltning i Skultorp. Den blev rikskänd tack vare sketchen "Sjukkassan" som Sten-Åke Cederhök och Rulle Lövgren gjorde sådan succé med i tv-serien "Låt hjärtat va me" 1969. Sketchen handlar om hur Sten-Åke ringer till sjukkassan för att sjukskriva sig men möts av en automatisk telefonsvarare. Han ringer upp igen men hamnar istället hos vägförvaltningen i Skultorp där han möts av en mycket västgötsk telefonsvararröst: "Detta är vägförvaltninga i Skultôrp. Jour... jour... ja, han som har hand  om´et..."  Sketchen skrevs till en Skaraborgsrevy i slutet av 1950-talet. Upphovsmannen hette Curt Dahlin och var revypappa i Skövde men Rulle Lövgren var med under sketchens tillkomst.  Automatiska telefonsvarare var ett nytt påfund och man ringde runt till olika ställen för att hitta inspiration. Poängen kom när man ringde till vägförvaltningen i Skultorp där man hittade den verkliga förebilden till telefonsvararrösten. Vederbörande ku...
Läs mer

"Flott och lagom", Stora Teatern 1991-92

-
Bild
Kommer ni ihåg sketchen "Bryner du lök?" med en nollställd Björn Gustafson i komisk högform? Det var ett av många nummer i revyn "Flott och lagom" som hade premiär på Stora Teatern i Stockholm hösten 1991. Vidare medverkade folkkära artister som Birgitta Andersson, Ulf Brunnberg och Dan Ekborg.  Thomas Ryberger regisserade och Sven-Hugo Persson och Calle Norlén hade skrivit merparten av texterna.  Utöver redan nämnda löksketch minns man gärna Charlott Strandbergs dövtolk, Birgitta Anderssons monolog som överårig brud och Dan Ekborgs elaka parodi på Runar Søgaard.  Goda skådespelare men svaga texter var ett genomgående omdöme i tidningarnas recensioner: "Resultatet är hur som helst en rad flotta men slätstrukna lagomtexter, som ibland lyfts över vad som borde vara möjligt bara i kraft av aktörernas förmåga och utstrålning - men som lika ofta klingar tomt och ihåligt i den väldiga salongen" , skrev Lars Linder i Dagens Nyheter. Peter Wennö iDAG: "När ko...
Läs mer