"Ingmarsspelen" i Nås
Sommaren är bygdespelens tid. Teaterformen är mycket speciell, kanske inte unik för Sverige men med en spridning över landet som är anmärkningsvärd.
En historisk händelse eller en sägen, oftast med lokal förankring, utgör i allmänhet underlag för pjäsen.
Inget landskap har så många bygdespel som Dalarna, och så många bra och i det allmänna medvetandet etablerade.
Sedan 1959 har man varje sommar framfört "Ingmarsspelen" i Nås. "Ingmarsspelen" är baserad på första delen i Selma Lagerlöfs roman "Jerusalem" som i sin tur bygger på en verklig händelse från 1896. Då lyckades den svavelosande predikanten Hellgum få 37 Nåsbor att sälja sina gårdar och flytta till Jerusalem där de övertygats om att uppleva Jesu återkomst till jorden.
Men de som drog iväg i knirkande hästskjutsar från Nås kom inte att spela harpa i det himmelska Jerusalem. Verkligheten var en annan. En helt annan. Det var inte Herren dalfolket mötte vid ankomsten. Det var svår hetta, smuts, malaria och andra sjukdomar. Död. Redan de första åren hade en stor del av Nåsfolket gått under.
Rune Lindström som skrev manus till "Ingmarsspelen", utnämndes på sin tid till svensk mästare i bygdespel. Han hade efter sin framgång med "Himlaspelet" i Leksand hittat byggstenarna: budskapet, allvaret, det älskande paret, den roliga gubben, folkdans, spelmän, gånglåtar och blomstergirlanger.
En blandning av professionella skådespelare och amatörer från bygden är kännetecknande för Rune Lindströms spel.
På den vackra spelplatsen Storänget vid Västerdalälven i Nås har publiken kunnat se etablerade namn som Åke Lindström, Margareta Jonth, Mikaela Ramel, Leif Liljeroth, Mats Huddén, Birgitta Kjörck, Evert Sandin, Lizette Pålsson, Fredrik Lexfors, George Thunstedt m.fl.
"Ingmarsspelen" lockar årligen drygt 2 000 besökare under den korta spelperioden i juli, på 1970-talet var publiksiffran ännu högre och kunde uppgå till 12 000.
Upphovsmannen Rune Lindström som sällan sa något positivt om sina egna skapelser vände sig en gång till skådespelaren George Thunstedt och sa: "Det här kommer att överleva både dej och mej, George." Därefter tillade han blygsamt: "Men så är det också Selma Lagerlöf."
Kommentarer
Skicka en kommentar