"Höfeber", Scalateatern 1973-74

Handlingen i Noël Cowards komedi "Höfeber" från 1925 är näst intill obefintlig, det sägs att han skrev den på endast tre dagar.

I centrum står en märklig familj som hela tiden måste spela teater därför att mamman, den f.d. skådespelerskan Judith Bliss, vill ha det så. Med teatralt patos och täta återfall i gamla roller, regisserar hon både familj och vänner. Hon går gärna händelserna i förväg och drar generöst ut konsekvenserna för hon vet ju hur alla dramer slutar. 

Komiska situationer uppstår när fyra gäster, var och en inviterad av en familjemedlem de andra ovetande, dyker upp och konfronteras med familjens skådespeleri. 

Hans Bergström regisserade Scalateaterns uppsättning där Gunn Wållgren spelade huvudrollen som den gamla teaterprimadonnan. Olof Widegren gestaltade hennes make. De två barnen i huset spelades av Hans Klinga och Kerstin Widgren. I rollen som familjens hushållerska sågs den komiska aktrisen Maritta Marke. 

"Det har, för att uttrycka det varligt, funnits ögonblick då jag upplevt risken att skratta ihjäl mig som betydligt mera överhängande", konstaterade Aftonbladets kritiker Jurgen Schildt.

Inte heller Bengt Jahnsson i Dagens Nyheter tycktes uppskatta föreställningen på Scala: "Cowards kvickheter ligger sällan i repliken, utan i replikens uttal. Sägs den töntigt, blir den töntig. Gudarna ska veta - och läsarna - att det mesta på Scala sägs fumligt eller hysteriskt. Borta är charmen, elegansen, den lätta syrligheten. Borta är Coward. Man bör nog snabbt ta bort även Scalas föreställning."

Alf Halldin i Göteborgs-Posten konstaterade att detta var Gunn Wållgrens kväll: "Egentligen vore det ju ganska märkligt om Gunn Wållgren inte skulle göra succé i rollen som den litet vimsiga f.d. aktrisen som spelar teater hemma också. Wållgrenskan har allt som behövs, rutinen, litet naturlig vimsighet när så krävs, glimten i ögat, skrattet samt förmågan att både lågmält och litet mer i falsett suga fast replikerna."

Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet: "Gunn Wållgren hör till de stora aktriser som lämnar plats åt sina medagerande på scenen och hennes närvaro ger föreställningen ökad puls. Men nog skulle helheten vinna på ett överlag ökat tempo - och kanske litet mer av den förhöjda temperatur som präglar Maritta Markes härdade trotjänarinna."

Se även:

"Alltsedan Adam och Eva", Scalateatern 1961-62

"Stoppa världen - jag vill stiga av", Scalateatern 1963