"Hjäälp - the nerd", Lorensbergsteatern 1995


Arkitekten William Cubbert blev en gång räddad till livet under Vietnamkriget av en man vid namn Rick Steadman som han dock aldrig sett i medvetet tillstånd. Cubbert känner tacksamhetsskuld mot sin räddare och har lovat att om denne någon gång behöver något så är han välkommen att höra av sig.
En dag dyker Rick Steadman upp hemma hos Cubbert. Han visar sig vara en supertönt, en ovanligt korkad och allmänt påfrestande typ. 
När Steadman på eget bevåg flyttar in hos familjen Cubbert och börjar driva omgivningen till vansinne, då gäller det att till varje pris göra sig av med honom.
Pjäsen skrevs av Larry Shue och var en stor framgång på West End där Rowan Atkinson gjorde succé som tönten. I Sverige föll valet på Björn Gustafson. 
"Hjäälp - the nerd" fick sin Sverigepremiär på Stora Teatern vid Norra Bantorget i Stockholm och flyttades senare till Lorensbergsteatern i Göteborg.
Trots redan nämnda Björn Gustafson och skickliga komediskådespelare som Mona Seilitz, Stig Engström, Birgitta Andersson, Thomas Hellberg och Olof Lundström Orloff i rollistan ville inte pjäsen lyfta ordentligt. Hjäälp! utropade kritikerkåren!


Leif Zern i Dagens Nyheter var inte nådig i sin recension efter Stockholmspremiären: "Allt, bokstavligen allt, går åt helvete när denna namnkunniga ensemble flåsande och hojtande försöker släpa sitt förlorande lag över mållinjen. Till och med översättningen har hörbara brister."
Anders Björkman i Expressen: "Men jag ler åt och njuter av det sätt Björn Gustafson hanterar den store klumpige tönten. En skicklig och lyhörd solist, som tyvärr inte är i samklang med pjäsens hårdföra framförande. Det känns lite bortkastat."
Sven Malm i Svenska Dagbladet: "Man saknar främst - förutom ett bra manus - spelglädje, lusten, de härliga skratten."
Tore Ljungberg i G-P: "Birgitta Andersson misshushållas i pjäsen. Hon börjar starkt då hon träffsäkert och parodiskt presenterar sig som t a l p e d a g o g. Hon har sina stunder när hon i ilska krossar porslin för att lugna sig. Olof Lundström Orloff får ett fantastiskt vansinnesutbrott av ilska i slutet av andra akten - en komisk prestation."
Jens Peterson i Aftonbladet: "En komedi ska vara kvick. Det här går långsamt... Efter en kvart somnar mannen bredvid mig. Efter 25 minuter gör Björn Gustafson en härlig entré. Efter 45 minuter har han en riktigt rolig scen. Annars lufsar det på. Min granne sover. Omgivningen tittar avundsjukt på honom. Det är svårt med komedi."

Se även:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ulf Elfving och bapelsinen

"Sound of Music", Folkan 1982-83

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp