Siv Ericks - en riktig komedienn!
Ingen aktris kunde glida in så elegant på en teaterscen och bära upp en stollig hatt med sådan självklarhet som Siv Ericks. Alla dem som sett henne minns hennes släpiga, nasala röst med de plötsliga sprittningarna i diskanten. Den rösten blev Siv Ericks speciella signum.
Egentligen hette hon Eriksson och kom från Oxelösund. Hon började spela teater som 16-åring, det låg nära till hands då hennes pappa skrev lokalrevyer. Sedan stack hon iväg med ett kringresande teatersällskap innan hon kom till Stockholm där hon bland annat fick spela mot Max Hansen. Det var förresten Max som gav henne artistnamnet Ericks.
Siv Ericks (1918-2005)
Det var i Kar de Mumma-revyn på Blancheteatern 1954 som hon skapade sin vimsiga societetsdam, som hade så oerhört svårt att förstå hur folk hade råd med allt. Själv gjorde hon allting. En märklig hatt, anslående handväska, pälssjal, balanserande på höga klackar med cocktailglas i handen. Lägg till den nasala stämman med sug på vokalerna. Succén var given och Siv fick spela den i många olika sammanhang - på film, radio, tv och på revyscenen. Till slut tyckte hon att det fick vara nog med fjollor och sökte andra karaktärer.
Med Gösta Bernhard som motspelare fick hon göra lite mer varierande kvinnoporträtt i en lång rad komedier, främst på Lisebergsteatern i Göteborg. "Gungstolen", "Himmelssängen", "Plaza Svit" och "Privatkiv" hette några av de mest framgångsrika uppsättningarna. Ericks och Bernhard blev ett sådant inkört radarpar att allmänheten trodde att de var ett par även privat, men så var inte fallet. Om sitt privatliv var Siv ganska förtegen. Hon beskrev sig själv som en blyg och tillbakadragen person utanför scenen. Hon syntes sällan eller aldrig i kändisvimlet. Hon trivdes bäst hemma i sin villa i Onsala på västkusten. Och så hyste hon en stark kärlek till Italien. Lika gärna Rom som Sicilien.
Hon arbetade nästan jämt. Många komediroller blev det, men hon fick hon även tillfällen att visa sin dramatiska sida. I Marie-Louise De Geers film "Hello Baby" spelade hon en urblekt moder som tröttnat på sin vidlyftige make. Hon och Toivo Pawlo slogs så det svartnade för ögonen. I filmen "Lyftet" gjorde hon också ett fint porträtt av en vardagskvinna och i TV-serien "Dagar med Knubbe" gestaltade hon en härlig mormor. Hon spelade också kokerskan Alida i Ingmar Bergmans mästerverk "Fanny och Alexander".
På 1980-talet var Siv ett återkommande affischnamn i Per Gerhards uppsättningar på Vasan. Trots att hon led av svår reumatism och drabbades av några hjärtattacker arbetade hon oförtrutet vidare fram till 90-talets början.
Siv Ericks hann jobba med alla stora komiker - Douglas Håge, Carl-Gustaf Lindstedt, Arne Källerud, Nils Poppe, Åke Söderblom, Stig Järrel... Styva aktörer och lika stora improvisatörer. Att spela mot dem blev Siv Ericks teaterskola, hon gick faktiskt aldrig i någon annan.
Se även:
.jpg)
Kommentarer
Skicka en kommentar