Carl Z-revyn "Vad är det för fel på 1933 års modell?"

Redaktör Carl Zetterström, son till den legendariske Erik "Kar de Mumma" Zetterström, gick i sin fars fotspår och debuterade som revyförfattare 1971. Platsen var Scalateatern på Wallingatan i Stockholm och revyn fick heta "Vad är det för fel på 1933 års modell?" 

Lars Amble anlitades som regissör och i ensemblen fanns Sif Ruud, Stig Grybe, Grynet Molvig, Olof Lundström samt Zetterströms livskamrat Birgitta Andersson. 

I revyn gisslades de flesta 70-talsfenomen: ungdomskulturen där redan 30-åringar betraktades som mumier, rivningsvågen, miljöförstöringen, träningshysterin där många kände stress över att tvingas gymnastisera, lukta gott och äta sunt. Öppningsnumret var en parodi på Folkans nakenrevy "Oh Calcutta!" med ensemblen klädda i säckiga trikåer med alla känsliga organ markerade i tusch. 

Föreställningen fick övervägande god kritik. Gunnar Unger i Svenska Dagbladet konstaterade att Carl Z kan stå på alldeles egna ben som revyförfattare men att han hade god draghjälp av artisterna: "Vad kan inte Birgitta Andersson åstadkomma med en gest, Sif Ruud med en min, Stig Grybe med ett tonfall och Grynet Molvig med en smilgrop i kinden eller knät?"

Karin Berglund i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning använde superlativ som "Ömsint, kolossalt, fräscht och dräpande."

"En sak bör i varje fall Carl Zetterström, den debuterande revyförfattaren på Wallingatan, lyckönskas till. Nämligen anlitandet av, eller tillgången till, två kvinnliga äss. Deras namn är Birgitta Andersson och Sif Ruud, och om dem ska omgående sägas att de i nödfall torde vara kapabla att göra någonting njutbart t o m av telefonkatalogens yrkesregister", skrev Jurgen Schildt i Aftonbladet som var negativ till revyn i övrigt. 

Leif Zern i Dagens Nyheter saknade komiska höjdpunkter men lovordade ensemblen, särskilt Birgitta Andersson: "Birgitta Andersson är föreställningens roligaste person. Jag vet inte om det beror på att hon fått de roliga bitarna eller på att allt hon gör blir roligt? Jag tippar på det senare, men jag begriper inte hur hon bär sig åt."

Alf Thoor i Expressen: "Jag tycker mycket om den här föreställningen, för det den står för, för det den vill, för att den har så klara ögon."

Revyn gick senare på export till Danmark där den framfördes av danska skådespelare på Papageno Teater i Århus sommaren 1972. 

Ensemblen i "Vad är det för fel på 1933 års modell?"

Se även:

Carl Z-revyn "Sånt folk", Maximteatern 1972

Stig Grybe - en allvarsam humorist!