"Spökhotellet", Intiman 1972

Georges Feydeaus klassiska spring-i-dörr-fars "Spökhotellet" från 1894 stod på Sandrews repertoar 1972. Platsen var Intiman i Stockholm där Lars Amble svarade för iscensättningen. 

Jarl Kulle spelade huvudrollen som Bonniface, byggmästaren som hamnar på ett sjaskigt hotell för att hoppa i säng med sin bästa väns hustru. Han räknar givetvis inte med att hennes make ska dyka upp på hotellet för att undersöka påstådda spökerier.

Runt Kulle fanns rutinerat scenfolk som Gunn Wållgren, Mona Andersson, Lars Lind, Stig Grybe, Bert-Åke Varg m.fl.

Yngve Gamlin hade gjort en fin dekor och Mago hade designat kostymerna.

Presskritiken var blandad. "Det är skickligt som en koreografisk komposition och det finns ingen som inte håller både stilen och tempot. Men det är klart - utan Jarl Kulle skulle det inte vara någon föreställning", hävdade Madeleine Kats i Expressen.

Gunnar Unger i SvD: "Gunn Wållgrens replik och Stig Grybes mimik är väl värda entrén. Den sistnämnde utmärkte aktören bör dessutom ha en särskild eloge för att han t.o.m. kan göra lyteskomik njutbar."

Karin Berglund i Handelstidningen: "Maskerad till oigenkännlighet som den lilla ynkryggen till äkta man och älskare blir Kulle styckets roterande centrum. Resten av ensemblen med skickliga skådespelare som Gunn Wållgren, Mona Andersson och Lars Lind blir som korgarna i ett pariserhjul som snurrar för fort. De hinner inte med och slängs av. Däri ligger en av uppsättningens brister."

Allan Fagerström i Aftonbladet: "Kulle sliter bokstavligen så att svetten lackar för att vara riktigt rolig. Grybe rör sig nästan aldrig. Hans roll är visserligen mindre, men han är den ende i denna ensemble som osökt faller in i den stora farstraditionen. Han är uppenbarligen byggd för den. Kulle är det uppenbarligen inte, ty om det är något som man inte får göra i en fars, så är det att slita så att svetten lackar för att vara rolig."

Se även:

"Black Comedy", Intiman 1968-69

"Krångel", Intiman 1971-72