Hagges revy "Cirkus Fälldini", Lisebergsteatern 1981-82

1981 hette Sveriges statsminister Thorbjörn Fälldin, han fick spela en viss huvudroll i Hagge Geigerts Lisebergsrevy det året. Revyn utspelade sig i cirkusmiljö och cirkusdirektören hette Fälldini, gestaltad av den skicklige imitatören Sven Slättengren från Värnamo.

Stefan Ljungqvist uppträdde dels som Hulken, dels som den norske trollkonstnären Bruntatussen (assisterad av Kluntetussen - Laila Westersund).

Laila Westersund som redan hunnit bli en institution på Lisebergsteatern gjorde ett lyckat porträtt av vår finansminister Gunnar Sträng.

Berit Carlberg var revyns primadonna och gjorde ett härligt nummer som Goldie Hawn, högaktuell i filmen "Tjejen som gjorde lumpen". 

Stig Grybe hade lockats till Göteborg, hans bästa nummer var som en mycket disträ föreläsare som pratade om dåligt minne.

Och sist men absolut inte minst medverkade de tre duktiga dansarna Elisabeth Edgren, Sonja Gube och Susanne Schultz.

Revydirektören Hagge Geigert hade pressmottagning från sin sjuksäng på Sahlgrenska. Några månader tidigare hade han mist tre tår på vänsterfoten efter att ha blivit överkörd av ett tåg i Helsingör. Lagom till revypremiären var Hagge kurant igen och kunde leverera sina vassa repliker från sin höga pall på scenen.

Kritikerna var riktigt sura den här gången, man menade att texterna var för fadda och att skickliga revyartister som Stig Grybe och Laila Westersund inte fick chansen att visa sitt kunnande.

"Cirkus Fälldini kommer inte att gå till historien som någon av Hagge Geigerts bättre kompositioner. Jag skulle till och med kunna sträcka mig så långt och påstå att flera av numren är direkt pinsamt dåliga", skrev Jan Wäingelin i Dagens Industri.

Jan Richter i Expressen: "Det är ingen riktig styrsel på materialet, det finns ansatser och roliga idéer, men de arbetas inte ut ordentligt."

Göran Zachrison i Aftonbladet: "Något lyft gör aldrig Hagges revycirkus. Hagge kan vara försmädlig om personer, men någon elakhet som drabbar, syftar längre än till personen, förmår han inte. Det här är en revy för folk som tycker att det är roligt att skådespelare klär ut sig och glor dumt ut i salongen."

Sune Örnberg i G-P: "Sven Slättengren imiterar Fälldin så genuint att det väcker medkänsla snarare än löje. Han driver inte med karlns politik utan med hans uppförande. Det är som om statsministern inte var en samhällelig kraft - bara en vilsegången tönt."

Ann Katrin Ljung i GT: "Hagges cirkustema i första akten känns tunt och meningslöst. Visserligen är Fälldin en sävlig man, men det är inte speciellt fyndigt att låta det påverka en hel revyakt."

Se även:

Hagges revy "Hjärtat i Götet" 1971

Några ord om Stefan Ljungqvist