"Kom till Casino" på Intiman 1973-75

Under fyra decennier skrev och producerade Gösta Bernhard och Stig Bergendorff revyer. Först på den lilla Casinoteatern vid Bryggargatan i Stockholm där man startade 1941. När den teatern revs flyttade man verksamheten till Blancheteatern och senare till ABC-teatern på Drottninggatan. I och med utflyttningen bröts raden av revyer i den speciella crazyform som var Casinogängets signum. 
Men hösten 1973 kom man tillbaka. Det var teaterchefen Göran Lindgren på Sandrews som erbjöd gänget att spela på Intiman vid Odenplan. Resultatet blev "Kom till Casino", en revy full av nostalgiska återblickar från de gamla klassiska Casinorevyerna, men också några helt nyskrivna nummer. 


Det gamla gänget med Gösta Bernhard, Carl-Gustaf Lindstedt, Gus Dahlström, Gunnar Knas Lindkvist och Gösta Krantz förstärktes med primadonnorna Anna Sundqvist och Siv Erics samt sex dansande Casinoflickor. 
Nu fick man återuppleva Carl-Gustafs underbara sketch där han plockar nålar ur den nyinköpta skjortan. Här fanns den vansinniga pantomimen om männen i urinoaren. Man fick ta del av den klurige Gus Dahlströms funderingar i och om sitt hål i gatan. Och så förstås paradnumret med munkarna och deras tagelskjortor. 
Revyn var fullspäckad med korta, snabba gags i sann Casinoanda. Vem minns inte den om Algots kläder?
En flicka går mannekängande över scenen iklädd ett par herrbyxor och säger reklammässigt:
- Jag går alltid i Algots byxor!
Direkt efter henne kommer Gus Dahlström klädd i kavaj och korta herrkalsonger:
- Det är jag som är Algot!


Man hade räknat med att kunna fylla Intimans salong under hösten, men biljetterna sålde slut på nolltid. Alla ville återuppleva crazyn på nytt och revyn gick för utsålda hus i två år framåt. När den sista föreställningen spelades i maj 1975 hade bortåt 240 000 människor sett "Kom till Casino".
Recensenterna överbjöd varandra i lovord: "En våldsam succé!" utropade Sixten Ahrenberg i Aftonbladet. "Casino gör oss 30 år yngre på en sekund. Det är mer än en revy. Det är den totala lyckan!" menade Björn Fremer i Kvällsposten. 
"Värt att betala igen för obetalbar crazy" var rubriken i GT. 
"Den stora publiken vill ha sina gamla bekanta, vill ha lätt underhållning, vars bubblor spricker sönder i glada stänk med ett ständigt återkommande gapskratt. Det får dom av Casinogänget den här gången också", fastslog Leif J. Andersson i G-P. 
Björn Winberg i Expressen: "Varje nummer utlöser indiantjut, applåder och stampningar i salongen." 
Till och med den fruktade kritikern Bengt Jahnsson i Dagens Nyheter var positiv: "Succén är säker som amen i kyrkan. Stockholm har fått ett nytt nöjestempel att köa till."

Se även:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ulf Elfving och bapelsinen

"Sound of Music", Folkan 1982-83

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp