"Kung för en natt", Riksteatern 1971

1930-talsoperetten "Kung för en natt" handlar om en kung som är i behov av en stand in, som liknar honom intill förväxling. Han är inte så populär bland undersåtarna och inför en galaföreställning på operan blir det aktuellt att byta ut honom mot en kopia; statsministern anser det mera önskvärt att kulor från en attentatsman hamnar i kroppen på en obetydlig man än i landets härskare. En hemlig agent skickas iväg för att leta upp någon som i alla avseenden är kungens avbild. Som man kunnat vänta är agenten framgångsrik, annars hade det ju inte blivit någon pjäs.

I Riksteaterns uppsättning 1971 spelades den fattige mannen som får betalt för att föreställa kungen av publikfavoriten Lasse Lönndahl. Han träffar drottningen och blir kär. Drottningen spelades av Annalisa Ericson. I sina memoarer "Mina sju liv" beskriver Annalisa föreställningen som en av de största publikframgångar hon upplevt.

Kritiken i de stora drakarna var ganska ljummen. "I den här recensionen skulle det räcka med att nämna två namn: Annalisa Ericson, Lars Lönndahl. De är bra. Annalisa Ericson bäst. Det övriga vore bättre att förtiga. Måste man lägga ner så mycket pengar - även lite är mycket i det här sammanhanget - på så torftigt gods?" undrade Ulla-Britt Edberg i Svenska Dagbladet. Barbro Hähnel i Dagens Nyheter var inte heller särskilt imponerad av operetten: "Annalisa Ericson räddar sig med sin självironi. Men Lars Lönndahl och den förträfflige Per-Olof Eriksson tvingas göra två mycket enkla pellejönsar, vilkas upptåg tycktes avsedda för lekskolebarn. Sjunga kan de emellertid."

För Lasse Lönndahl blev det en mycket svår tid då hans lilla dotter, som bodde i USA med sin mor, omkom vid en naturkatastrof just som han påbörjat repetitionerna av "Kung för en natt". Annalisa skriver i sin bok: "Det blev ett fruktansvärt hårt slag för Lasse, och jag tror att det var tur för honom att han var mitt uppe i ett intensivt arbete. Men han blev utsatt för händelser som var otroliga i fråga om hyenementalitet. Vart vi än kom på turnén stod nyfikna människor och passade för att få se en skymt av honom. Vi kolleger gjorde allt för att skydda honom men fansen var hänsynslösa. Folkets kärlek är nog bra att ha, men den kan i många fall vara svår att bära."

Se även:

"Oss bröder emellan", Riksteatern 1983

"Can-Can", Riksteatern 1967