Nöjesvirveln

Kommer ni ihåg måndagskvällarna på 1980- och 90-talet när stora delar av Sveriges befolkning bänkade sig framför TV2. Det var en tid då ordet "femetta" fick en helt ny innebörd. Programledaren och producenten Staffan Ling tyckte att frågesportsgenren i Norden var sorgligt underskattad. Han packade väskan och åkte på inspirationsresa till England och USA för att hitta något spännande format att knycka.  I USA fastnade han för programmet "Password Plus". Det amerikanska originalet var dock alldeles för stelt och tråkigt för att passa den svenska publiken. Tillsammans med de Umeåbaserade journalisterna Benny Karlsson och Anders Sjögren försvenskade Staffan konceptet.  "Femettan" som hade premiär våren 1983 blev ett rappt och klurigt ordleksprogram. Själva grundspelet handlade om att hitta totalt fem ord efter varandra. De två tävlande fick hjälp av varsin känd bisittare som satt på svaren och som fick leverera blixtsnabba synonymer och associationer. När de f...

Det är en solig eftermiddag i en småländsk folkpark. Den lokala dansorkestern har precis spelat klart och i högtalarna annonseras nästa artist. Publiken trängs framför scenen och när trion i gula tröjor drar i gång de första takterna bryter jublet ut. Upp på scenen kliver en 20-årig kille i brunrutig kavaj, gul skjorta och med ett blygt leende.  Året är 1967 och killen heter Mats Olin, han har just fått en dunderhit med låten "Jag tror på sommaren" som gått direkt upp på Svensktoppens första plats. Skivan säljer i över 100 000 exemplar i ett litet nafs. Även om genombrottet våren 1967 kom plötsligt var nöjesbranschen allt annat än ny för Mats. Han växte upp på Gärdet i Stockholm i ett utpräglat kulturhem. Pappa var den kände skådespelaren och regissören Stig Olin, mamma var skådespelerskan Britta Holmberg, och lillasyster Lena Olin fanns också där hemma.  Mats såg branschens glans men också dess tragedier på nära håll. Ändå fanns det aldrig någon tvekan inför hans eget yrkesv...

Sommarsäsongen 1966 reste Tjadden Hällström och hans ensemble runt i folkparkerna med revyn "Piller-Party". Första akten utspelade sig på ett apotek, medan andra akten var en ren nummerrevy.  För texterna svarade Tjadden själv i tätt samarbete med skrivarkollegan Lennart Anderzon från Norrköping. Tjadden som även stod på scenen och regisserade hade tagit sitt revytema på största allvar och praktiserat på ett riktigt apotek.  I ensemblen fanns rutinerade folkparksfavoriter som Tore "Knatten" Andersson - en herre med otrolig takt i benen - och Mona Grain, välkänd schlagersångerska med talang för revy. Från Västsverige hade man hämtat de söta flickorna Gittan Kjell och Maud Swedén. Här fanns vidare Bosse Brunberg och Nenne Peterson som vintertid ingick i Tjaddens revygäng på Lilla Teatern i Norrköping.  Dansarna i Hollywood-baletten gav extra fart åt revyn som skojade med aktuella händelser i nöjesvärlden och samhället. Det bjöds på allt från kängor mot ekonomiska händ...

När skådespelaren Håkan Serner så tragiskt gick bort i oktober 1984, endast 51 år gammal, lämnade han ett stort tomrum efter sig i det svenska kulturlivet. Han var en respekterad och mycket omtyckt yrkesman. Vägen till de stora scenerna var långt ifrån spikrak. Efter att ha blivit nobbad av Dramatens elevskola två gånger sökte han sig istället till Gösta Terserus teaterskola. Därefter följde ett decennium av hårt slit på dåtidens källarscener i Gamla Stan, däribland Marsyasteatern.  Det var först vid starten av Stockholms Stadsteater 1960 som han fick en fast anställning och därmed ekonomisk trygghet. Han kom att förbli teatern trogen i 24 år. Många förknippar Håkan Serner med en lågmäld och melankolisk framtoning, men som ung var det hans enorma fysik som imponerade på publiken. Han bar på en extrem spänst och vighet vilket han visade upp i  "Slutspel" av Beckett och i den framgångsrika rollen som drängen Truffaldino i "Två herrars tjänare". Håkan Serner (1933-84) ...

Sommaren 1988 var det premiär för det norska folklustspelet "Baldevins bröllop" på Lisebergsteatern i Göteborg. Uppsättningen markerade en speciell milstolpe för de tre huvudrollsinnehavarna Sten-Åke Cederhök, Märta Ternstedt och Rulle Lövgren. Det var nämligen tredje gången som trion spelade pjäsen tillsammans. Första gången var 1970 då de spelade utomhus vid Näckrosdammen i Göteborg. Andra gången var 1979 då man gjorde en bejublad turné i Riksteaterns regi. När turen nu kom till Lisebergsteatern såg Cederhök det som ett efterlängtat försök att återuppliva folklustspelet på hemmaplan.  Pjäsen, som ursprungligen skrevs av den norske författaren Vilhelm Krag, hade i regissören Bo Hermanssons bearbetning kortats ner till drygt en timme.  Handlingen rör sig om den utslagne skojaren Baldevin, gestaltad av Rulle Lövgren, som dyker upp hos sin gamle vän, skeppare Sörensen, spelad av Cederhök. Skepparen tar sig an den försupne Baldevin och gör sitt yttersta för att få fason på honom...

Våren 1958 darrade Stockholms teaterluft av förväntan inför en av säsongens mest spännande premiärer. Efter en tid av skiftande öden på Blancheteatern där man precis spelat opera av Benjamin Britten var det fredagen 16 maj premiär för Agatha Christies Londonsuccé "Råttfällan". Pjäsen hade vid denna tidpunkt redan slagit rekord som sexårig långkörare i den brittiska huvudstaden. Handlingen utspelar sig på ett engelskt pensionat där gästerna snabbt blir isolerade av en våldsam snöstorm samtidigt som nyheten om ett brutalt mord i grannskapet blir känt. Ganska snart står det klart för alla inblandade att mördaren finns mitt ibland dem. Det är en raffinerad thriller där alla misstänker alla. Ruth Kasdan och Gunnar Hellström spelade de två bärande rollerna och vidare medverkade bl.a. Gösta Prüzelius, Bengt Virdestam och Linnéa Hillberg. Regissören Börje Mellvig som även låg bakom den eleganta översättningen fick den spännande historien att blomma ut till fulländning där allt klaffa...

Inga Ålenius var skådespelerskan som sällan stod längst fram i rampljuset, men vars ansikte och röst blev välkänt hos svenska folket. Hon föddes i Gamla Stan i Stockholm men växte upp i Hagalund under enkla förhållanden i ett arbetarhem utan intellektuella intressen. Innan teaterdrömmarna tog över arbetade hon på Cederroths fabrik där hon tillverkade plåster. Till slut insåg hon att det fanns roligare saker att göra i livet. Vid fjärde försöket kom hon in på elevskolan vid Norrköping-Linköpings stadsteater. Det blev startskottet till en omfattande teaterkarriär som tog henne landet runt.  Vägen gick via Norrbottensteatern i Luleå, Riksteatern, Västeråsensemblen och så Folkteatern i Göteborg, som under många år blev hennes fasta punkt. Här radade hon upp starka rollprestationer och visade tidigt sin enorma bredd i uppsättningar som "Swedenhielms", "Pyromanerna", "Happyland", "Den goda människan i Sezuan" och "Den itusågade damen".  Hon k...

När Nöjesteatern i Helsingborg satsade på den glada 1930-talsmusikalen "Me and my girl" blev det en publiksuccé av stora mått. Biljetterna gick åt som smör i solsken och kritikerna var rörande överens: det var en ren uppvisning i hur man åstadkom en succé. Trycket var så enormt att föreställningen förlängdes med ett helt år och rullade vidare på gästspel i Lund, Malmö och Jönköping. "Me and my girl" skapades av kompositören Noel Gay tillsammans med textförfattarna Douglas Furber och L. Arthur Rose. Originaluppsättningen hade premiär i London 1937 och blev en braksuccé som till och med den engelska kungafamiljen älskade.  I Sverige blev den starkt förknippad med Nils Poppe som arbetade om den till "Lorden från gränden" och presenterade den på Södran i Stockholm 1947. Poppe gjorde huvudrollen som kanonfotografen Bill Snibson hela 1 040 gånger under sin karriär. Nöjesteaterns version byggde på den stora Londonrevivalen från 1985, där Noel Gays son omarbetade ...

"Sällan har man sett en föreställning börja så magnifikt. Ur kolsvarta mörkret i det väldiga Scandinavium dyker rollerna upp och en spökröst presenterar. Lill-Babs skubbar i Annies pittoreska trasor över den stora manegen, och strålkastarna följer henne tills hon snubblar omkull i ryttargången. En annan ljuskägla spårar Buffalo Bill - Lennart Lindberg, som spränger fram på sin vita häst. In i en ljustunnel rider Frank Butler - Bo Svensson från Los Angeles och plötsligt har man Charlie Rivel i fokus" . Så beskrev teaterkritikern Anna-Greta Ståhle i Dagens Nyheter upptakten till "Annie get your gun" på Scandinavium i Göteborg hösten 1974.  Det var en gigantisk uppsättning med tusen svårigheter att övervinna. Spela musikal i en idrottshall med plats för tiotusen åskådare och massa scentekniska problem att bemästra. Ett hundratal statister, trettio hästar och vagnar, elefanter, kameler, clowner och lindansare...  Mannen som lyckades iscensätta föreställningen va...

Det finns skådespelare som blir institutioner, och så finns det de som, likt Karin Kavli, lyckades behålla sin mänskliga skärpa och bitande humor livet ut. När man gräver i arkiven framträder bilden av en kvinna som var lika färgstark privat som hon var magnifik på scen. När vi tittar tillbaka på Karin Kavlis livsverk ser vi inte bara en av våra mest lysande skådespelerskor, utan en människa som formade svensk scenkonst under mer än ett halvsekel. Från den tidiga debuten på Konserthusteatern 1929 till hennes sista föreställning på Dramaten bara några månader före sin död, var hon en konstant kraft i svenskt teaterliv. Karin Kavli (1906-90) Karin Kavlis karriär spände över ett imponerande register och hon kom under åren att bemästra de tyngsta klassiska kvinnorollerna - från en intensiv Lady Macbeth, via Hedda Gabler till Strindbergs Fröken Julie.  För den breda publiken är hon kanske mest ihågkommen genom TV-rutan. Hennes gestaltning av den viljestarka matriarken i "Farmor och Vår...

Publikintresset var rekordstort inför After Darks krogshow på Hamburger Börs hösten 1982. Redan innan premiären hade 40 000 biljetter sålts i förköp. Christer Lindarw, Lasse Flinckman och resten av ensemblen arbetade under hög press med att färdigställa paljettkostymer, texter och dekor. Showen blev något av det mest påkostade som visats på Börsens scen, en färgsprakande fest för ögat där playback varvades med livenummer och där kulisserna växlade från en bakgård på Söder i Stockholm till Manhattan i New York. Trots detta var flera kritiker missnöjda och menade att showen drunknade i alla rök- och ljuseffekter och att After Dark övergett det råa och vulgära som tidigare varit deras signum. "Det sprakar, ryker, smäller och puttrar mer om föreställningen än om en James Bond-film. Dessvärre tycks självironin och distansen ha drabbats av samma öde som effekterna: att gå upp i färgskimrande rök",  skrev Frank Bergå i Aftonbladet. Sven Malm i SvD: "Nej, det blev mer rök än eld...

Vem har sagt att 40-årsåldern måste innebära kris och tristess? I den charmiga TV-serien "Clark Kent" från 1988 bevisades motsatsen. Ett gäng gamla kompisar bestämmer sig för att återuppliva sitt rockband från skoltiden. Bandet gör succé på en 40-årsfest och bollen kommer i rullning. För en sommar är de Clark Kent, rockbandet som likt Stålmannen byter grått mot blått och blir superhjältar. Det visar sig naturligtvis att deras fruar inte är lika förtjusta när gubbarna ger sig ut på sommarturné för att erövra landets folkparker, krogar och Finlandsbåtar. Gösta Engström rockar i "Clark Kent". Gösta Engström, ihågkommen från "Nöjesmassakern", spelade huvudrollen som Henry, han som älskade "det lätta vansinnet och de olämpliga drömmarna". De andra gubbarna i bandet spelades av Ted Ström, Peder Falk, Magnus Nilsson och Robert Barklund. Kvinnorna runt bandet spelades av Ewa Fröling, Mona Seilitz och Anneli Martini.  I övrigt befolkades rollistan av känd...

Dan Sjögren var en mycket originell skådespelare som verkligen hade talang för att gestalta udda och luggslitna karaktärer. När det behövdes en krumelur, en snål, ful, elak, läskig, full och galen typ - ja då blev ofta Dan Sjögren uttolkaren.  Så gjorde han Strindberg i "Tribadernas natt", den fulle urmakaren Fredman i "Haren och Vråken", 1700-talsmansgrisen Arnolphe i "Hustruskolan" och en av luffarna i Becketts "I väntan på Godot". Alla på Göteborgs stadsteater som var hans hemmascen från 1950-talet till långt in på 90-talet.  Innan han kom till stadsteatern vid Götaplatsen hade han studerat vid Pickwickklubbens teaterskola och varit med och startat Atelierteatern där han förutspåddes en lysande framtid som komisk aktör. Han var infödd göteborgare och med undantag för tre år vid stadsteatern i Norrköping-Linköping var han sin hemstad trogen. Dan Sjögren (1934-2010) "En av den skandinaviska teaterregionens tre-fyra största begåvningar för f...

Redan 1980 kom Alan Parkers utmärkta film "Fame" som sedan följdes av en populär TV-serie med samma namn. Först därefter kom musikalen som fick urpremiär i Miami 1988. Fem år senare hade "Fame - The Musical" Europapremiär på Chinateatern i Stockholm. Regissören Runar Borge hade sållat ut en ensemble på 20 personer bland de 500 förväntansfulla ungdomarna som kom på audition.  I rollistan syntes unga talanger som Petra Nielsen, Peter Jöback, Karl Dyall, Dan Malmer, Monica Silverstrand, Blossom Tainton m.fl.  Lars Bethke svarade för koreografin. "Fame" utspelar sig på en artistskola i New York. Man får följa eleverna under fyra år tillsammans på den krävande skolan från intagningsprov till examen. Efter Chinateaterns stora framgång med "Grease" var nu intresset stort för "Fame - The Musical", 60 000 biljetter såldes i förköp. Premiären på senvintern 1993 blev en sprakande fest av sång, dans och färg i internationell stjärnklass. En genomgå...

På en experimentteater i Londons utkanter såg teaterchefen Per Gerhard farsen "Noises off" och blev förtjust. Han köpte rättigheterna och presenterade den som "Rampfeber" på Vasateatern säsongen 1983-84. Pjäsen handlar om en tafflig teaterensemble som turnerar i engelska landsorten med en mycket simpel sängkammarfars.  I första akten får publiken följa en repetition som haltar sig fram på kryckor. Andra akten utspelar sig bakom kulisserna på en teater under pågående föreställning där det mesta går snett. Nu har skådespelarna nött på varandra, irritationen har infunnit sig och allt pussande och kramande och älskling-hit-och-älskling-dit är utraderat. Nu finns det bara osämja i truppen.  Tredje och sista akten - sju veckor senare på en teater i Blackpool - visar det totala sammanbrottet. Den lilla disciplin som trots allt fanns från start är som bortblåst och allt slutar i fullständigt kaos. "Rampfeber" av Michael Frayn är en hejdlös satir över teaterbransch...

Trots en period präglad av permitteringar och en svår ekonomisk kris för Pistolteatern lyckades man till slut genomföra premiären av "Vi betalar inte! Vi betalar inte!" Farsen, skriven av den italienske dramatikern Dario Fo, skildrar två arbetarfamiljer som dras in i en politisk kamp genom fenomenet "självreduktion". Detta var en protestform i Italien där arbetare, som tröttnat på ineffektiva strejker, själva satte lägre och mer "rättvisa" priser på allt från hyra och el till matvaror.  Ensemblen bestående av Kim Anderzon, Erik Appelgren, Svante Grundberg, Gay Ludin, Irene Magnusson och Jonas Uddenmyr arbetade gratis med pjäsen. Pistolteaterns enda chans att överleva var att "Vi betalar inte! Vi betalar inte!" blev en publikframgång. "Pistolen spelar teater som Stockholm inte sett maken till" , utropade Aftonbladets recensent Mario Grut och delade ut rosor till skådespelarna: "Med rullande ögon och utslaget hår dånar Kim Anderzon s...

Martin Ljung var en originell och högst säregen underhållare. Han var lång och mager, hade en djup basröst som plötsligt kunde gå upp i ljusaste diskant, lägg därtill en komisk plastik som fick publiken att skratta hjärtligt. En nöjesjournalist skrev en gång att Martin Ljung var en alldeles egen genre. Det är en mycket träffande beskrivning, han liknade ingen annan komiker. Han kom från Notviken utanför Luleå och arbetade i unga år som smedhalva hos SJ. Teaterdrömmarna fanns där tidigt och i tonåren kom han i kontakt med revykungen Ernst Rolf när denne var ute på Norrlandsturné. Ernst Rolf lovade den teaterintresserade 17-åringen från Notviken engagemang, men samarbetet blev aldrig av. Första gången ställdes föreställningen in på grund av konkurs och vid andra försöket dog Ernst Rolf.  Det dröjde 10 år innan Martin vågade sig på att försöka med artisteri igen. Han reste till Stockholm och sökte upp Povel Ramel som jobbade som producent på Sveriges Radio. Martins imitation av en ham...