Nöjesvirveln

Efter succén med den första revyn "Kvasten" var förväntningarna skyhöga när det var dags för uppföljaren "Nya kvasten" på Folkteatern i Göteborg. Det stod klart att det inte rörde sig om någon billig efterapning. Kent Andersson och Bengt Bratt hade snickrat ihop en helgjuten, homogen och folklig revy som gisslade det fallfärdiga folkhemmet. Det var en föreställning fylld av bitterljuv göteborgshumor, allvar och träffsäker satir. Revyn tog avstamp i historiska kontraster. I det inledande numret "Skördetid 1958" stod en förgylld Volvo i centrum. Ensemblen dansade runt den glänsande bilen i en tid då framtidstron var stark och Tage Erlander hyllades. Så övergick tablån i 1970-talet och på scenen stod en nerskrotad bil för att symbolisera ett Sverige i kris. I sketchen "Akuten" förvandlades landet till en kaotisk akutmottagning med tre galna läkare - i form av politikerna Fälldin, Bohman och Ullsten - som desperat försöker lappa ihop patienterna med ...

Det sägs att ett gott skratt förlänger livet. Om det stämmer så gav Rolf "Rulle" Lövgren sina medmänniskor otaliga extraår. Med sitt smittsamma leende, sin godmodiga humor och med fötterna stadigt placerade i den västgötska myllan roade han publiken i över 60 år, både lokalt och nationellt. Rulle debuterade redan som sexåring när han sjöng "Petter Jönssons amerikaresa" på nykterhetslogen hemma i Skövde. 1945 var han med och drog igång Skaraborgsrevyn under nöjespappan Curt Dahlins ledning. Rulle blev ett komiskt ankare i oräkneliga lokalrevyer genom åren. Han var också med som "rolig gubbe" när Skövde Operettsällskap spelade upp operetter som t.ex. "Sköna Helena", "Csardasfurstinnan" och "Glada Änkan". Rulle Lövgren (1920-2003) Det var i slutet av 1960-talet som Rulle blev folkkär på riksnivå. Tillsammans med bl.a. Sten-Åke Cederhök och Sonya Hedenbratt medverkade han i de legendariska TV-succéerna "Jubel i busken" o...

Tänk dig tre av skandinaviens absolut största show- och schlagerdrottningar på en och samma scen. Det hände på Hamburger Börs 1995 när Barbro "Lill-Babs" Svensson, Siw Malmkvist och Wenche Myhre slog sina påsar ihop i en gemensam krogshow. "Tillsammans igen för första gången" hette showen som anspelade på att de tre faktiskt aldrig hade stått ihop på scenen samtidigt trots decennier i underhållningsbranschen. Tillsammans hade de 120 års erfarenhet av showbusiness. Men den som förväntade sig en en mossig nostalgikväll fick tänka om ordentligt. Showen, som regisserades och koreograferades av Hans Marklund, var fylld med humoristisk självdistans, fart och fläkt. Det märktes redan i öppningsnumret där de tre damerna rullades in i rullstolar, inlindade i yllefiltar och med hucklen på huvudet, gaggande som tre gamla gummor. Men på ett ögonblick kastades filtarna, trion ställde sig upp i glittrande silverlamé och rev igång Cyndi Laupers "Girls just want to have fun...

Fredagen 11 oktober 1985 var det premiär för ett helt nytt underhållningsprogram i SVT. Det som först såg ut som en direkt fortsättning på succén "Nöjesmaskinen" visade sig bli något helt annat - ett renodlat humorprogram vid namn "Nöjesmassakern".   Idén till programmet föddes redan i oktober 1984 då kvartetten bakom serien - Sven Melander, Åke Cato, Gösta Engström och Jon Skolmen - började spåna fram idéer och skriva texter. Målet var att skapa en modernare form av svensk underhållning där större delen av materialet var svenskproducerat, till skillnad från "Nöjesmaskinen" som innehöll många inköpta utländska inslag. Vägen till premiären var dock inte helt spikrak. Generalrepetitionen bara timmer före den allra första sändningen blev en total katastrof där ingenting stämde. Men i direktsändningen klaffade allt och det nyskapande konceptet att sända sketcher live direkt från Studio B i Stockholm gav programmet en unik nerv och charm som gick hem hos tittar...

Under 1960- 70 och 80-talen var Moniqa Sunnerberg en av den svenska nöjesscenens mest mångsidiga artister. Hennes karriär rymde allt från revyer, krogshower och folkparksturnéer till TV-serier och dramatiska roller. Själv sammanfattade hon sina talanger med klarsynt ödmjukhet: "Jag dansar hyggligt, jag sjunger bra, jag är en ganska bra skådespelare." Moniqa föddes i Linköping och växte upp i Björsäter. Det var en uppväxt präglad av hantverk och självhushållning. Som ung kombinerade hon jobb på reklambyrå i Norrköping med att spela lokalrevy.  Hon kom till Stockholm 1965 där hon debuterade på Cabaret Tegnér. Året därpå fick hon hoppa in som ersättare för Lill Lindfors i Owe Thörnqvists krogshow på Berns. Moniqa gjorde dundersuccé och utnämndes av pressen till årets stjärnskott.  Hon etablerade sig snabbt i branschen som inhoppare. Sommaren 1968 hamnade folkparksarrangörerna i panik när Anita Lindblom plötsligt hoppade av en stor sommarturné med Lasse Berghagen. Moniqa ringdes ...

Det har alltid varit något visst med svensk sommarteater under bar himmel. Få platser bar så mycket tradition som Skansens friluftsscen. Det var en lättsam, folklig mötesplats där både Stockholmare och turister samlades för att få ta del av okomplicerad underhållning under sommarkvällarna.  När ridån gick upp för Selma Lagerlöfs herrgårdskomedi "Dunungen" en kylig junikväll 1957 prickade regissören Sandro Malmquist in ännu en fullträff.  Pjäsen utspelar sig i en idyllisk 1840-talsmiljö på Bohults gård i Värmland. I centrum står den unga, mjuka och blyga bagardottern Anne-Marie, kallad Dunungen. Hon reser dit med sin fästman Mauritz, en uppblåst och självgod lycksökare. Mauritz enda syfte med resan är att använda fästmön som ett charmigt redskap för att ställa sig in hos sin förmögne onkel, den oregerlige brukspatronen Teodor Fristedt, och på så sätt säkra sitt framtida arv. Men väl på gården sätts relationerna på prov. Dunungen får se fästmannens sanna, egoistiska natur, samt...

Kommer ni ihåg måndagskvällarna på 1980- och 90-talet när stora delar av Sveriges befolkning bänkade sig framför TV2. Det var en tid då ordet "femetta" fick en helt ny innebörd. Programledaren och producenten Staffan Ling tyckte att frågesportsgenren i Norden var sorgligt underskattad. Han packade väskan och åkte på inspirationsresa till England och USA för att hitta något spännande format att knycka.  I USA fastnade han för programmet "Password Plus". Det amerikanska originalet var dock alldeles för stelt och tråkigt för att passa den svenska publiken. Tillsammans med de Umeåbaserade journalisterna Benny Karlsson och Anders Sjögren försvenskade Staffan konceptet.  "Femettan" som hade premiär våren 1983 blev ett rappt och klurigt ordleksprogram. Själva grundspelet handlade om att hitta totalt fem ord efter varandra. De två tävlande fick hjälp av varsin känd bisittare som satt på svaren och som fick leverera blixtsnabba synonymer och associationer. När de f...

Det är en solig eftermiddag i en småländsk folkpark. Den lokala dansorkestern har precis spelat klart och i högtalarna annonseras nästa artist. Publiken trängs framför scenen och när trion i gula tröjor drar i gång de första takterna bryter jublet ut. Upp på scenen kliver en 20-årig kille i brunrutig kavaj, gul skjorta och med ett blygt leende.  Året är 1967 och killen heter Mats Olin, han har just fått en dunderhit med låten "Jag tror på sommaren" som gått direkt upp på Svensktoppens första plats. Skivan säljer i över 100 000 exemplar i ett litet nafs. Även om genombrottet våren 1967 kom plötsligt var nöjesbranschen allt annat än ny för Mats. Han växte upp på Gärdet i Stockholm i ett utpräglat kulturhem. Pappa var den kände skådespelaren och regissören Stig Olin, mamma var skådespelerskan Britta Holmberg, och lillasyster Lena Olin fanns också där hemma.  Mats såg branschens glans men också dess tragedier på nära håll. Ändå fanns det aldrig någon tvekan inför hans eget yrkesv...

Sommarsäsongen 1966 reste Tjadden Hällström och hans ensemble runt i folkparkerna med revyn "Piller-Party". Första akten utspelade sig på ett apotek, medan andra akten var en ren nummerrevy.  För texterna svarade Tjadden själv i tätt samarbete med skrivarkollegan Lennart Anderzon från Norrköping. Tjadden som även stod på scenen och regisserade hade tagit sitt revytema på största allvar och praktiserat på ett riktigt apotek.  I ensemblen fanns rutinerade folkparksfavoriter som Tore "Knatten" Andersson - en herre med otrolig takt i benen - och Mona Grain, välkänd schlagersångerska med talang för revy. Från Västsverige hade man hämtat de söta flickorna Gittan Kjell och Maud Swedén. Här fanns vidare Bosse Brunberg och Nenne Peterson som vintertid ingick i Tjaddens revygäng på Lilla Teatern i Norrköping.  Dansarna i Hollywood-baletten gav extra fart åt revyn som skojade med aktuella händelser i nöjesvärlden och samhället. Det bjöds på allt från kängor mot ekonomiska händ...

När skådespelaren Håkan Serner så tragiskt gick bort i oktober 1984, endast 51 år gammal, lämnade han ett stort tomrum efter sig i det svenska kulturlivet. Han var en respekterad och mycket omtyckt yrkesman. Vägen till de stora scenerna var långt ifrån spikrak. Efter att ha blivit nobbad av Dramatens elevskola två gånger sökte han sig istället till Gösta Terserus teaterskola. Därefter följde ett decennium av hårt slit på dåtidens källarscener i Gamla Stan, däribland Marsyasteatern.  Det var först vid starten av Stockholms Stadsteater 1960 som han fick en fast anställning och därmed ekonomisk trygghet. Han kom att förbli teatern trogen i 24 år. Många förknippar Håkan Serner med en lågmäld och melankolisk framtoning, men som ung var det hans enorma fysik som imponerade på publiken. Han bar på en extrem spänst och vighet vilket han visade upp i  "Slutspel" av Beckett och i den framgångsrika rollen som drängen Truffaldino i "Två herrars tjänare". Håkan Serner (1933-84) ...

Sommaren 1988 var det premiär för det norska folklustspelet "Baldevins bröllop" på Lisebergsteatern i Göteborg. Uppsättningen markerade en speciell milstolpe för de tre huvudrollsinnehavarna Sten-Åke Cederhök, Märta Ternstedt och Rulle Lövgren. Det var nämligen tredje gången som trion spelade pjäsen tillsammans. Första gången var 1970 då de spelade utomhus vid Näckrosdammen i Göteborg. Andra gången var 1979 då man gjorde en bejublad turné i Riksteaterns regi. När turen nu kom till Lisebergsteatern såg Cederhök det som ett efterlängtat försök att återuppliva folklustspelet på hemmaplan.  Pjäsen, som ursprungligen skrevs av den norske författaren Vilhelm Krag, hade i regissören Bo Hermanssons bearbetning kortats ner till drygt en timme.  Handlingen rör sig om den utslagne skojaren Baldevin, gestaltad av Rulle Lövgren, som dyker upp hos sin gamle vän, skeppare Sörensen, spelad av Cederhök. Skepparen tar sig an den försupne Baldevin och gör sitt yttersta för att få fason på honom...

Våren 1958 darrade Stockholms teaterluft av förväntan inför en av säsongens mest spännande premiärer. Efter en tid av skiftande öden på Blancheteatern där man precis spelat opera av Benjamin Britten var det fredagen 16 maj premiär för Agatha Christies Londonsuccé "Råttfällan". Pjäsen hade vid denna tidpunkt redan slagit rekord som sexårig långkörare i den brittiska huvudstaden. Handlingen utspelar sig på ett engelskt pensionat där gästerna snabbt blir isolerade av en våldsam snöstorm samtidigt som nyheten om ett brutalt mord i grannskapet blir känt. Ganska snart står det klart för alla inblandade att mördaren finns mitt ibland dem. Det är en raffinerad thriller där alla misstänker alla. Ruth Kasdan och Gunnar Hellström spelade de två bärande rollerna och vidare medverkade bl.a. Gösta Prüzelius, Bengt Virdestam och Linnéa Hillberg. Regissören Börje Mellvig som även låg bakom den eleganta översättningen fick den spännande historien att blomma ut till fulländning där allt klaffa...

Inga Ålenius var skådespelerskan som sällan stod längst fram i rampljuset, men vars ansikte och röst blev välkänt hos svenska folket. Hon föddes i Gamla Stan i Stockholm men växte upp i Hagalund under enkla förhållanden i ett arbetarhem utan intellektuella intressen. Innan teaterdrömmarna tog över arbetade hon på Cederroths fabrik där hon tillverkade plåster. Till slut insåg hon att det fanns roligare saker att göra i livet. Vid fjärde försöket kom hon in på elevskolan vid Norrköping-Linköpings stadsteater. Det blev startskottet till en omfattande teaterkarriär som tog henne landet runt.  Vägen gick via Norrbottensteatern i Luleå, Riksteatern, Västeråsensemblen och så Folkteatern i Göteborg, som under många år blev hennes fasta punkt. Här radade hon upp starka rollprestationer och visade tidigt sin enorma bredd i uppsättningar som "Swedenhielms", "Pyromanerna", "Happyland", "Den goda människan i Sezuan" och "Den itusågade damen".  Hon k...

När Nöjesteatern i Helsingborg satsade på den glada 1930-talsmusikalen "Me and my girl" blev det en publiksuccé av stora mått. Biljetterna gick åt som smör i solsken och kritikerna var rörande överens: det var en ren uppvisning i hur man åstadkom en succé. Trycket var så enormt att föreställningen förlängdes med ett helt år och rullade vidare på gästspel i Lund, Malmö och Jönköping. "Me and my girl" skapades av kompositören Noel Gay tillsammans med textförfattarna Douglas Furber och L. Arthur Rose. Originaluppsättningen hade premiär i London 1937 och blev en braksuccé som till och med den engelska kungafamiljen älskade.  I Sverige blev den starkt förknippad med Nils Poppe som arbetade om den till "Lorden från gränden" och presenterade den på Södran i Stockholm 1947. Poppe gjorde huvudrollen som kanonfotografen Bill Snibson hela 1 040 gånger under sin karriär. Nöjesteaterns version byggde på den stora Londonrevivalen från 1985, där Noel Gays son omarbetade ...

"Sällan har man sett en föreställning börja så magnifikt. Ur kolsvarta mörkret i det väldiga Scandinavium dyker rollerna upp och en spökröst presenterar. Lill-Babs skubbar i Annies pittoreska trasor över den stora manegen, och strålkastarna följer henne tills hon snubblar omkull i ryttargången. En annan ljuskägla spårar Buffalo Bill - Lennart Lindberg, som spränger fram på sin vita häst. In i en ljustunnel rider Frank Butler - Bo Svensson från Los Angeles och plötsligt har man Charlie Rivel i fokus" . Så beskrev teaterkritikern Anna-Greta Ståhle i Dagens Nyheter upptakten till "Annie get your gun" på Scandinavium i Göteborg hösten 1974.  Det var en gigantisk uppsättning med tusen svårigheter att övervinna. Spela musikal i en idrottshall med plats för tiotusen åskådare och massa scentekniska problem att bemästra. Ett hundratal statister, trettio hästar och vagnar, elefanter, kameler, clowner och lindansare...  Mannen som lyckades iscensätta föreställningen va...