"En kul grej hände på väg till Forum", Idéon 1965

"En kul grej hände på väg till Forum" utspelar sig i antikens Rom. I centrum står slaven Pseudolus. För att bli fri lovar han sin herres son Hero att skaffa honom den flicka han helst vill ha. Men hon är redan såld till krigaren Gloriosus, en mäktig fältherre. Och det hela handlar om hur den listige slaven fixar bruden till sin unge herre. Intrigen är fylld av farsartade förväxlingar, förklädnader och spring genom dörrar och fönster.

Denna spexartade musikal med musik och sångtexter av Stephen Sondheim hade urpremiär på Broadway 1962 där den upplevde 966 föreställningar.

AB Knäppupp var först med att presentera musikalen för svensk publik på Idéon i Stockholm 1965.

Den listige slaven Pseudolus spelades av Lars Ekborg. I övriga roller sågs bl.a. Sune Mangs, Stig Grybe, Mari Ade, Frej Lindkvist, Margareta Sjödin och Sten Ardenstam.

Gösta Bernhard svarade för regi och manusbearbetning.

Allan Fagerström i Aftonbladet avskydde pjäsen och sablade ned den rejält i sin recension: "Felix Alvo och många med honom påstår att En kul grej hände på väg till Forum, men gjorde det? Jo, en riktigt kul grej inträffade, nämligen att man fick inblick i ett horhus av yttersta kvalitet, sju skökor som inte kunde varit skönare. Men resten? Den är bedrövlig. Och det mest uppseendeväckande med denna s k  musical är att den fått utmärkelser i såväl New York som London. Den har tydligen kvaliteter som är höga, men hur länge jag letade i den svenska versionen så hittade jag inga."

Göran O Eriksson i Stockholms-Tidningen var inte heller särskilt förtjust i själva musikalen, men mera i utförandet: "Som prov på en musical är det sämre. En glänsande nullitet, ett välberättad skämt utan udd."

Barbro Hähnel i Dagens Nyheter gillade vad hon såg: "Bernhards föreställning är roande, opretentiös, lagom uppsluppen. Inledningsgagsen utförs med en naiv förtjusning som genast sätter publiken i rätt stämning."

Sven Malm i GT: "Lars Ekborg har en pojkaktig scencharm och en personlighet som sprakar av spellust. Det är en trixig roll som ger utrymme för improvisationer och Ekborg leker sig igenom den med tindrande gosseögon."

Joe i Göteborgs-Posten: "I de förvecklingar som uppstår är Lars Ekborg mannen som räddar allt i sista stund och det gäller både jungfrun och en del svaga repliker. Utan honom hade den Knäpp-Uppska vägen till Forum blivit avsevärd svårare."

Ulf Mörling i Handelstidningen: "Många goda skratt har klingat på Idéonteatern genom åren, men sällan har det väl skrattats så titt och tätt en föreställning igenom... Sune Mangs och Stig Grybe, båda säkra parhästar i Knäppuppstallet, drar som vanligt sina strån till stacken. Och ett verkligt fynd är Frej Lindqvist. Helfestlig som bordellpappan Lycus; en antik Shylock med många skålpund läckert kött på lager."

Urban Stenström i Svenska Dagbladet: "Stycket är mustigt. Eller varför inte säga rent ut att det är oanständigt? Knappast någon form av oanständighet har varit främmande för författarna och översättarna. Men det är en rar oanständighet, vare sig den är heterosexuell eller homosexuell eller något annat."

Se även:

"Funny Boy", Idéon 1958-59

Den fryntlige Sune Mangs