Några ord om Birgitta Andersson
En av våra roligaste kvinnor genom tiderna har lämnat estraden. Det handlar om Birgitta Andersson som avlidit i en ålder av 92 år.
Det var hon som fick lång näsa i barnprogrammet "Från A till Ö" och som kunde bli liten "som ena tesked" i en älskad julkalender från 1960-talet. Hon som hade ett alldeles eget tonfall och kunde få publiken att vråla av skratt bara genom att säga "Hasslerör" på bredaste västgötska.
Birgitta Andersson borde fått en staty i Mariestad för länge sen om kommunalgubbarna haft lite humor.
Birgitta Andersson (1933-2026)
Birgitta växte upp i Halvfara utanför Mariestad, där hennes pappa var lanthandlare. Anledningen till att hon valde teatern var klassföreståndaren på realskolan i Mariestad. Han hade sett och hört henne läsa dikter och agera i skolpjäser och uppmanade Birgitta att söka teaterskola.
Birgitta flyttade till Göteborg och sökte till scenskolan, då blev hennes mor förtvivlad och ringde till skolans rektor och sa: "I tar la inte in henne?"
Det gjorde dom inte heller. Birgitta sprack i komediprovet. Paradoxalt nog med tanke på att hon blev en av våra största komedienner.
Efter det misslyckade inträdesprovet var hon med och startade Atellierteatern i Göteborg tillsammans med några andra begåvningar som heller inte lyckats komma in på scenskolan. Fattiga som kyrkråttor var dom, men spelglädjen fanns där. Biljettintäkterna delade man efter föreställningen - räckte det till käk så var det bra, annars fick det gå ändå.
Så småningom flyttade hon till Stockholm och hamnade på Alléteatern där hon fick spela mot Sture Lagerwall. I Visby träffade hon Hagge Geigert som fångade upp henne till sin sommarrevy. Han skrev monologen "Sveriges vackraste röst" till henne och genombrottet var ett faktum.
Sen följde framgångsrika år hos Karl Gerhard, Knäppupp och Svenska Ord. Hon var med i maken Carl Zetterströms revyer på Scala och Maxim. Hon gjorde succé i komedier och farser som "Arsenik och gamla spetsar", "Hotelliggaren" och "Omaka par". För sin roll som hund i "Sylvia" på Folkan 1996 håvade hon in massor av beröm både från publik och kritiker.
Vi minns henne som Doris i filmerna om "Jönssonligan", som Mona i "Att angöra en brygga" och som den snälla tant Nilsson i "Madicken på Junibacken". Birgittas sista filmroll var i Claes Erikssons "Den enskilde medborgaren" 2006.
Birgitta Andersson hade en enastående förmåga att förvandla vilka texter som helst till guld genom sina egenartade och intelligenta tolkningar. Just därför blev Birgitta Andersson djupt förankrad i svenska folkets hjärtan.
Se även:
Kommentarer
Skicka en kommentar