Lena Dahlman - en värmländsk tusensköna!

Lena Dahlman från Hagfors i Värmland var teatertokig redan som barn. Men en bruksjänta kunde ju inte syssla med teater. Pengar till utbildning fanns inte.

När hon var 17 år rymde hon med sin kusin Nisse till Stockholm. Han låg i lumpen där. Lena hade fem kronor på fickan och gick till Nalen som hon hört så mycket talas om. Hon hann bara innanför dörrarna innan Nalens legendariska chef Topsy Lindblom kom fram till henne och undrade om hon ville vara med i skönhetstävlingen Tusenskönan. En förutsättning var att hon uppträdde i baddräkt, så hon blev tvungen att ringa hem och be att få låna sin mammas baddräkt. 

Lena Dahlman (1938-2016)

Den blonda 17-åringen från Hagfors vann och utnämndes till 1957 års Tusensköna. Priset var en pokal och en tusenlapp. 

Koreografen John Ivar Deckner fanns på plats i publiken under Nalenfinalen. Han erbjöd Lena statistjobb på Oscarsteatern om hon var villig att lära sig dansa. Hon nappade på anbudet, slet som ett djur och övade dans åtta timmar om dagen. 

Efter ett tag så smugglade hon in sig som staffagefigur i Karl Gerhards balett. Hon uppträdde under annan identitet. Karl Gerhard genomskådade henne och sen han kallat in henne för ett samtal kostade han på henne tal- sång- och danslektioner i fyra år.

Lena fick jobb hos Knäppupp, i Tjaddenrevyn och så småningom hos Riksteatern. Hon filmdebuterade i "Åsa-Nisse och tjocka släkten" 1963 och gjorde sin sista filmroll 40 år senare i Ulf Malmros "Smala Sussie".

Hon blev välkänd för den större publiken som barnflickan Jenny i den populära TV-serien "Kullamannen" 1967. 

När Lena fått fart på karriären drabbades hon av sjukdom och tvingades avstå från arbete under flera år. Hon gjorde comeback i HasseåTages revy "Svea Hund på Göta Lejon" 1976 där hon fick hoppa in när Lena Nyman blev indisponibel. Nu fick hon samarbeta med sin barndomsvän Monica Zetterlund. I 10-årsåldern var de ofta tillsammans. Föräldrarna hade stugor vid sjön Ämten, en och en halv mil norr om Hagfors. Redan då tyckte flickorna om att uppträda. De klädde ut sig, färgade håret, sjöng. Gärna ute på sjön i en roddbåt.

Även om Lena bosatte sig på Tyresö och var mest verksam på Stockholms teaterscener så klappade alltid hjärtat lite extra för Värmland. Gustaf Fröding var hennes husgud, hon gjorde flera uppskattade Frödingprogram och gav ut en LP-skiva med jazziga tonsättningar av hans dikter. 

Hon åkte hem till Värmland och satte upp bygdespelet "Jernringen" i Munkfors. Hon skrev, regisserade och producerade musikalen "Lång-Kristoffers förbannelse" som spelades i Motjärnshyttan under flera somrar.

Lena Dahlman drabbades av cancer i bukspottskörteln. Strax före sin bortgång publicerade hon ett farväl på sin Facebooksida: 

"Idag tackar jag för mig! Det har varit underbart, roligt och utmanande att leva detta liv men nu tog kraften slut och jag måste vidare till nästa scen och nästa föreställning. Jag hoppas att ni alla lever era liv till fullo - njuter av tiden som är. Solen skiner faktiskt mer än regnet faller.

Tack min bästa vän och livskamrat Lasse för alla år. Det blev fantastiskt. Carl, min son, du är min stora kärlek. Njut av livet. Tack alla vänner för de minnen jag bär med mig. Jag har haft ett fantastiskt liv."

Se även:

Kåre Sigurdson - med många roller i bagaget!

Öllegård Wellton - sprungen ur en konstnärsfamilj!