"Rampfeber", Vasan 1983-84

På en experimentteater i Londons utkanter såg teaterchefen Per Gerhard farsen "Noises off" och blev förtjust. Han köpte rättigheterna och presenterade den som "Rampfeber" på Vasateatern säsongen 1983-84.

Pjäsen handlar om en tafflig teaterensemble som turnerar i engelska landsorten med en mycket simpel sängkammarfars. 

I första akten får publiken följa en repetition som haltar sig fram på kryckor. Andra akten utspelar sig bakom kulisserna på en teater under pågående föreställning där det mesta går snett. Nu har skådespelarna nött på varandra, irritationen har infunnit sig och allt pussande och kramande och älskling-hit-och-älskling-dit är utraderat. Nu finns det bara osämja i truppen. 

Tredje och sista akten - sju veckor senare på en teater i Blackpool - visar det totala sammanbrottet. Den lilla disciplin som trots allt fanns från start är som bortblåst och allt slutar i fullständigt kaos.

"Rampfeber" av Michael Frayn är en hejdlös satir över teaterbranschen, den är både fyndig och svårspelad. Per Gerhard lyckades få ihop en härlig ensemble som klarade av att ro den knepiga föreställningen i hamn.

Inga Gill och Siv Ericks spelade två konkurrerande landsortsprimadonnor vars hjärtan slog för den unge skådespelaren Garry, spelad av Stig Engström. 

Martin Ljung spelade en äldre skådespelare med alkoholproblem. Lis Nilheim var den unga korkade Tess som hade en affär med regissören Lloyd Dallas gestaltad av Gösta Bernhard. Vidare medverkade Nils Eklund, Göran Thorell och Eva Ohlsson.

Yngve Gamlin hade gjort en farsdekor som nästan enbart bestod av dörrar och en mycket illusorisk baksida bland teaterns kulisser.

"Andra akten utspelas i kulisserna och är nog bland det mest virtuosa i komedipantomimens form jag någonsin sett. Varje skådespelare har smått fantastiska scenlösningar mitt i banala fall och tappade byxor. Alltsammans sker i ett mycket snabbt tempo", skrev Marcus Boldemann i Dagens Nyheter.

Leif Zern i Expressen: "Inga Gill dominerar scenen utan att stjäla den, för det är en jämn föreställning med inspirerat spel i så gott som alla roller. Jag vet inte när jag senast såg Martin Ljung så lekfull och avspänd i en pjäs, så fri både i förhållande till sig själv och omgivningen; hans jakt på den åtråvärda whiskyflaskan i andra akten är den perfekta slapstickscenen."

Tony Kaplan i Arbetet: "Per Gerhard har tagit de bästa istället för de vanligaste. Men så blir resultatet idealiskt också, utan klichéer. Just Lis Nilheim är ett bra exempel på den saken. Det måste till en stor begåvning för att lyckas spela så korkad, som hon gör här. Lis Nilheim får in den ena femettan efter den andra här genom sitt pricksäkra och konsekvent genomförda farsspel i denna crazyupplaga från verkligheten."

Mario Grut i Aftonbladet: "Beröm skulle kunna ösas i lika mått över Inga Gills virriga Dotty och Siv Ericks damiga Belinda som över Nils Eklunds urbane Frederick och Lis Nilheims fnittriga Tess. Men är det någon i ensemblen som kräver ett mått för sig är det Martin Ljung."

Kristina Torell i Göteborgs-Posten: "En usel fars och en dålig ensemble. Nej, det gäller inte Michael Frayns Rampfeber i sig och gänget som spelar den på Vasateatern i Stockholm, utan om grundvalen för pjäsen. För här handlar det om teater på teatern - och resultatet har blivit ett slags trestegsraket, där den något sega första akten bäddar för en rolig andra akt, som ger fart åt en mycket rolig tredje."

Det fanns en del frågetecken kring "Rampfeber". Det här med metateater d.v.s. teater i teatern var en tradition i England men närmast ett okänt begrepp för svensk teaterpublik. På Vasan hände det att en del åskådare blev arga eftersom de inte förstod att det var en spelad repetition utan trodde att den var äkta. 

En hel busslast var beslutna att lämna teatern och åka hem. "Hur kan de ta betalt för en föreställning som inte är färdig?"

Trots detta blev "Rampfeber" en stor framgång med över 200 föreställningar på Vasan. Pjäsen har sedan dess spelats på många olika teaterscener i Sverige.

Se även:

"Gamle Adam", Vasan 1984-85

Martin Ljung - en originell komiker!