Kar de Mumma-revyn "Bäst i stan", Folkan 1973-74

"Bäst i stan" var namnet på 1973 års Kar de Mumma-revy på Folkan i Stockholm. Det var en revy som innehöll ovanligt lite Kar de Mumma. Många av texterna hade andra upphovsmän: Kajenn, Lasse Berghagen, Beppe Wolgers, Björn Clarin, Lars Forssell och Barbro Hörberg.

Barbro Lill-Babs Svensson var årets revyprimadonna. Runt henne fanns veteranerna Stig Järrel, Inga Gill, Lasse Berghagen, Rolf Bengtson och så nykomlingen Peter Harryson. Baletten bestod av Åke Norin, Hedy Bengtson, Ulla-Britta Wetterholm, Annika Ekstrand, Lillemor Ohlson och Christer Reveny.

Hasse Ekman stod för regin, Gordon Marsh för koreografin, Per Lekang hade skapat dekor och kostymer. Knud Jörgensen var kapellmästare för en orkester på fyra man.

Ur innehållet minns man gärna Stig Järrel som pratglad Östermalmsdam vid valurnan. Järrel och Inga Gill i en hejdlös parodi på Ingmar Bergmans "Scener ur ett äktenskap". Rolf Bengtson i en karikatyr av Henry Kissinger och så Lill-Babs finstämda hyllning till Folkets Park.

Det var i den här revyn som Lasse Berghagen slog igenom på bred front som komiker. I protest mot regissören Hasse Ekman, som ville stryka ett av Berghagens egenhändigt skrivna nummer, gick Lasse hem och skrev visan om den slingrande tangocharmören "Flirtige Knut". Efter att ha slutit fred med Hasse Ekman kom numret med i revyn och det blev minst sagt en dundersuccé. 

"Lasse Berghagen svarar för revyns bästa nummer. Han har skrivit en fullständigt absurd visa - Flirtige Knut - som han framför med hemmagjord plastik som utgör ett välkommet avbrott efter den troskyldiga inledningen, och sången om Karl-Erik Johnson har en underfundig humor som jag uppskattar", skrev Leif Zern i Dagens Nyheter.

Björn Winberg i Expressen tyckte att revyn var ganska usel men menade att Berghagen var storartad: "Lasse Berghagen är revyns stora behållning. Han bevisar slutgiltigt vilken mångbegåvad karl han är."

Lasse Berghagen som "Flirtige Knut"

Jurgen Schildt i Aftonbladet var mycket negativ: "Efter att ha sett årets revy kan det ifrågasättas om Kar de Mumma bör räkna med någon självklar taburett som underhållningsexcellens i den drömda ministären. Kanske ett annat år, kanske efter ett annat val, men inte just för dagen."

Alf Halldin i G-P: "En ytterst lovande nykomling är Peter Harryson, son till John. Peter var en gång scenarbetare på Göteborgs stadsteater men har sedan blivit betydligt mer dramatiskt inriktad. Men nu spelar han revy alltså. Han är en ny och sprallig galoppör i Kar de Mummas revystall och påminner i vissa stunder inte så lite om Rolf Bengtson både i rondör och utspel."

Lars Åhrén i GT: "Lill-Babs stiger fram som en blodfull mogen kvinna med stort K. Författarsidan har givit henne chansen att spela ut hela registret och hon tar vara på tillfällena med suveränt artisteri... Men främst ska jag minnas hennes Snoriga Jenny tillsammans med Lasse Berghagens Busiga Benke. En härlig bakgårdsscen från den barnens värld som hör hemma strax under puberteten."

Brita Richter i Barometern: "Fjärde balettflickan, Lillemor Ohlson är ett namn att lägga på minnet. Vilket temperament! En minitjej men dominerande."

Sven Malm i Svenska Dagbladet: "Kar de Mumma-revyer är märkliga tillställningar. Här finns subtila sångtexter, överlägset skickliga shownummer (Hasse Ekman), svordomar och råsopar i massor (Fibban), verbala yvigheter vid den goda smakens gräns (sketcherna). Det är inga direkt helgjutna skapelser han lämnar ifrån sig, Kar de Mumma. Men bäst i stan, då? Tja, varför inte!"

Se även:

K de M-revyn "Den stora succén" 1968

Lillemor Ohlson - en dansant skådespelerska!