"Fame - The Musical", Chinateatern 1993

Redan 1980 kom Alan Parkers utmärkta film "Fame" som sedan följdes av en populär TV-serie med samma namn. Först därefter kom musikalen som fick urpremiär i Miami 1988. Fem år senare hade "Fame - The Musical" Europapremiär på Chinateatern i Stockholm. Regissören Runar Borge hade sållat ut en ensemble på 20 personer bland de 500 förväntansfulla ungdomarna som kom på audition.  I rollistan syntes unga talanger som Petra Nielsen, Peter Jöback, Karl Dyall, Dan Malmer, Monica Silverstrand, Blossom Tainton m.fl.  Lars Bethke svarade för koreografin.

"Fame" utspelar sig på en artistskola i New York. Man får följa eleverna under fyra år tillsammans på den krävande skolan från intagningsprov till examen.

Efter Chinateaterns stora framgång med "Grease" var nu intresset stort för "Fame - The Musical", 60 000 biljetter såldes i förköp. Premiären på senvintern 1993 blev en sprakande fest av sång, dans och färg i internationell stjärnklass.

En genomgående åsikt i recensionerna var att handlingen och dialogen var tunn, pjäsen levde helt och hållet på den sång- och danskunniga ensemblen.

"En ung entusiastisk ensemble gör sitt allra bästa. Det är kraftfulla sångnummer och virvlande dansnummer, det är stjärnan Petra Nielsen och det är genombrottet Karl Dyall. Det är bara själva pjäsen som saknas", konstaterade Anders Björkman i Expressen.

Marcus Boldemann i DN: "Kvällens nytända stjärna är Karl Dyall, som lyckas att förena sitt kraftfulla muskelberg med att samtidigt vara en gullnalle. Han har ett bejublat dansnummer Dansar mitt i gatan, där han visar att han nog varit en breakedanceartist ut i fingerspetsarna. Dessutom klarar han sången och lyckas att vara akrobatisk."

Jens Peterson i Aftonbladet: "Jag vill vara magisk heter ett av numren, som dessutom upprepas. Det finns inte mycket magi i dialog eller sångtexter. Fame är ingen vidare musikal. Men hårt jobbande talanger har gjort en sevärd föreställning. Det kanske kan kallas magi."

Peter Wennö iDAG: "Monica Silverstrand knäpper upp sin snipiga engelskfröken med en blodfull gospel, Jöback får till Jag vill vara magisk i klatschigt clownsällskap, Petra Nielsen sjunger den utnyttjade och neddrogade Carmens sista sång med lysande nerv och när Karl Dyall gjort sitt muskulösa, rytmiska Dansar mitt i gatan och ska avrunda i ensam desperation - då får han vänta länge, länge på att applådåskan ska tona bort."

Eva Söderqvist i Arbetet: "Jag kanske inte behöver säga så mycket mer än att China bjöd premiärpubliken på en susande, brusande, brakande sång- och danssuccé i januarikvällen. Inte mer än just det."

Gaby Wigardt i SvD: "Först som sist skall sägas att föreställningen är en lysande prestation av en ung ensemble, helt i internationell klass och ofta med samma höga kunskapsnivå både som sångare och dansare. Det är faktiskt imponerande."

Se även:

"Grease", Chinateatern 1991-92

"West Side Story", Chinateatern 1989j