"Dödsdansen", Dramaten 1983
August Strindbergs "Dödsdansen" handlar om ett djupfryst äktenskap mellan kapten Edgar och den före detta aktrisen Alice. De bor isolerade på en befästningsö långt ute i skärgården och har blivit varandras fångvaktare. Lagom till att de ska fira sitt silverbröllop får de besök av Kurt, en släkting från Amerika, vars närvaro manar fram det samlade missnöjet från ett 25 år långt, stagnerat äktenskap.
"Dödsdansen" har spelats i många olika uppsättningar sedan urpremiären 1909. I Göran Graffmans uppsättning på Dramaten 1983 fick man uppleva Keve Hjelm och Margaretha Krook som Edgar och Alice.
Recensionerna var minst sagt svala: "Spelet mellan denne Edgar och denna Alice saknar kort sagt fallhöjd; man får riktigt ta i för att föreställa sig den erotiska attraktion som en gång kittat dem samman och som årtiondena alltså försumpat till ett livsbesvikelsens hat. Hur i fridens namn har detta gått till?" undrade Björn Nilsson på Expressens kultursida.
Bengt Jahnsson i Dagens Nyheter: "Man kan se föreställningen som ett experiment. Regissör och skådespelare söker treva sig fram över medlidande istället för över hat. Tyvärr blir man nog en smula besviken."
Per Erik Wahlund i Svenska Dagbladet tyckte inte att stycket åldrats med välbehag: "I en uppsättning som den nu aktuella är det nästan omöjligt att ta stycket på allvar, och det verkar tyvärr som om också skådespelarna skulle varit medvetna därom: det vilar en lätt desperation över hela föreställningen."
Mario Grut i Aftonbladet ansåg att föreställningen var sevärd på många plan: "Den får sitt som söker en tydlig traditionell Strindberg. Den får sitt som söker mastiga dekorer. Och den som söker spel av bästa märke? Jo, den får också sitt."
.jpg)
.jpg)
Kommentarer
Skicka en kommentar