Egon Larsson - en verklig showman!

-
Dansaren och skådespelaren Egon Larsson var bara 12 år när han stod på Oscarsteaterns scen för första gången. Den gången spelade han en tomtenisse. Senare i livet fick han smeknamnet "Mr Oscars" med anledning av sina många framgångar på den scenen.
Han föddes på Söder i Stockholm 1914. Som 15-åring blev han helt betagen av dans efter att ha sett en film med Fred Astaire. Han påbörjade sina dansstudier 1929 och kom till Operabalettens skola året därpå. 1933 började han i kören på Oscarsteatern. Sedan följde engagemang vid Stora Teatern i Göteborg och Hippodromteatern i Malmö innan han återvände till Stockholm.

Egon Larsson (1914-89)

Under 1940-talet var Egon Larsson engagerad i många revyer på Södran där han och Åke Söderblom blev ett populärt komikerpar. Åke döpte sin kollega till "Egondomliga Larsson". De båda jobbade även ihop i flera långfilmer bl.a. "Flottans kavaljerer", "Boman får snurren" och "Flottans glada gossar". 
Men allra bäst trivdes Egon när han fick spela operett. På Oscars gjorde han succé som flaggkorpralen Sam i "Blåjackor" 1951. Sedan följde framgångar som "Vita Hästen", "Lilla Helgonet", "No, No Nanette", "Madame Pompadour" och "Can-Can". Han var även engagerad vid stadsteatrarna i Uppsala, Malmö och Helsingborg.
Med åren kom han att övergå mer och mer till att regissera och göra koreografi. Han jobbade med storheter som bl.a. Povel Ramel, Karl Gerhard, Nils Poppe, Carl-Gustaf Lindstedt, Lill-Babs och Jan Malmsjö. Han delade också med sig av sitt kunnande till unga och oprövade teatertalanger då han hjälpte flera amatörsällskap med regi. 
Egon Larsson var en verklig showman som kunde det mesta om underhållning. När den politiska teatern fick sitt fäste på 1970-talet konstaterade han torrt: "Det är för lite stepp i den!"

Se även:

Kommentarer

  1. Anders Trelleborg21 januari 2021 kl. 22:20

    Egon Larsson höll Poppeklass, såg honom i flera uppsättningar på Malmö Stadsteater.
    I Min syster och jag spelade han fyra olika roller bl. a en kvinnlig kund i skobutiken.
    Hans kalsongfabrikör Blomkvist i Vita Hästen rev ned rungande skrattsalvor.
    Vi hade tur här nere att han blev Skåning på äldre dagar, det hade både Stadsteatern och Fredriksdal nytta av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nöjesvirveln22 januari 2021 kl. 16:06

      Ja, han höll verkligen mästarklass. Även Nöjesteatern i Helsingborg, senare Malmö, hade ju stor glädje av Egon Larssons kunskaper.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ulf Elfving och bapelsinen

-
Bild
Radioprataren Ulf Elfving fyller 80 år idag och det kan vara på sin plats att uppmärksamma hans mest populära radioprogram "Upp till tretton". Programmet kan närmast beskrivas som ett "Ring så spelar vi" för barn. Här fick barnen ringa in och snacka med programledare Elfving, svara på en tävlingsfråga och få en önskelåt spelad. Svarade man rätt fick man en eller flera grammofonskivor i vinst. "Upp till tretton" hade premiär 1970 och blev en långkörare. Cirka 5 300 telefonsamtal senare lade Elfving på luren, sista programmet sändes 1992. I det sista programmet gjorde Ulf Elfving en kupp. Alla tävlanden fick storchanspris, det vill säga fem LP-skivor. De som hade syskon fick en extra skiva. De barn som inte kunde svaren fick generösa ledtrådar för att kunna svara rätt på frågan. Den kuppen kostade Sveriges Radio ca 8 000 kronor i skivkostnader. Ulf Elfving 80 år idag. Det blev många minnesvärda samtal från snacksaliga och impulsiva barn under de 22 åren som
Läs mer

"Sound of Music", Folkan 1982-83

-
Bild
Rodgers och Hammersteins "Sound of Music" är en av 1900-talets största musikalsuccéer. Den hade urpremiär på Broadway 1959 där den spelades 1 443 gånger. I London gick den sex och ett halvt år i sträck. 1965 kom den flerfaldigt Oscarsbelönade filmversionen med Julie Andrews i den kvinnliga huvudrollen.  Förväntningarna var således stora när "Sound of Music" äntligen fick sin Stockholmspremiär på Folkan hösten 1982. Det var en jättesatsning med ett 70-tal personer engagerade varav 35 på scenen. Men teaterchefen Olle Kinch kunde känna sig lugn då merparten av föreställningarna var utsålda redan före premiären. Handlingen torde vara bekant för de flesta: Den okynniga klosternovisen Maria skickas som guvernant för sju barn hos en kapten som är änkling och heter von Trapp. Barnen är militäriskt drillade, benhård disciplin gäller. Men i och med Marias ankomst kommer sång, dans och lek in i det glädjelösa hemmet.  Efter hand uppstår tycke, inte bara mellan Maria och barnen
Läs mer

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp

-
Bild
Jo, visst fanns det en vägförvaltning i Skultorp. Den blev rikskänd tack vare sketchen "Sjukkassan" som Sten-Åke Cederhök och Rulle Lövgren gjorde sådan succé med i tv-serien "Låt hjärtat va me" 1969. Sketchen handlar om hur Sten-Åke ringer till sjukkassan för att sjukskriva sig men möts av en automatisk telefonsvarare. Han ringer upp igen men hamnar istället hos vägförvaltningen i Skultorp där han möts av en mycket västgötsk telefonsvararröst: "Detta är vägförvaltninga i Skultôrp. Jour... jour... ja, han som har hand  om´et..."  Sketchen skrevs till en Skaraborgsrevy i slutet av 1950-talet. Upphovsmannen hette Curt Dahlin och var revypappa i Skövde men Rulle Lövgren var med under sketchens tillkomst.  Automatiska telefonsvarare var ett nytt påfund och man ringde runt till olika ställen för att hitta inspiration. Poängen kom när man ringde till vägförvaltningen i Skultorp där man hittade den verkliga förebilden till telefonsvararrösten. Vederbörande ku
Läs mer