"Drömflickan", Göteborgs stadsteater 1950-51

"Drömflickan" av Elmer Rice är en satirisk fantasi som blev en succé på Broadway i mitten av 1940-talet. Den handlar om en ung och naiv dam i New York. Hon jobbar i en bokhandel och dagdrömmer hela tiden om en annan tillvaro. Hennes fantasier färgar hela hennes liv och är på väg att dra iväg med henne alldeles käpprätt åt skogen. En dag möter hon en charmig ung man som lyckas åstadkomma kontakt mellan henne och verkligheten. 

Den här komedin gavs på Göteborgs stadsteater spelåret 1950-51 med Gerd Hagman i titelrollen. Erland Josephson spelade den unge mannen och i övriga rollistan hittade man namn som Håkan Jahnberg, Ove Tjernberg, Yngve Nordwall och Eva Stiberg med flera. Knut Ström svarade för så väl regi som scenografi. 

Teaterkritikern Teddy Nyblom i Aftonbladet skrev: "Skall man på en gång säga att publiken på stadsteatern knappast någonsin haft så roligt som vid premiären på amerikanska Elmer Rices Drömflickan igår kväll? Dialogen är lika rapp som djuplodande och träffsäker, fint översatt av barnboksförfattaren Bengt Anderberg och regin är så svindlande skicklig att Knut Ström kan sätta den här föreställningen som en av de yvigast vajande fjädrarna i sin segerhuva. Spelet är utmärkt på alla händer men främst hos Gerd Hagman, Erland Josephson och Yngve Nordwall."

Kurt Aspelin i Arbetartidningen var inte lika överväldigad: "Är det nödvändigt att ta upp pjäser efter måttstocken huruvida de har varit långkörare i New York. I detta fall kunde man kanske försvara pjäsvalet med att stycket ger regissören, Knut Ström, möjlighet att visa vad stora scenens maskintekniska resurser förmår. Men ett sådant experimenterade fordrar ett dramatiskt stoff. Det saknades tyvärr i allt för stor utsträckning här."

"Den kvinnliga huvudrollen är dominerande, och Gerd Hagman gjorde sin överspända men mellan utflykterna i det blå sunt förnumstiga Georgina med mycken säkerhet i övergångarna och dessutom med spelglad ironi, som var en behaglig överraskning. Som hennes far och i en serie av hennes dröminkarnationer var Yngve Nordwall en hel ensemble för sig; att han hör till teaterns bästa krafter har man vetat länge", skrev Karl Ragnar Gierow i Svenska Dagbladet. 

Sven Barthel i Dagens Nyheter: "Pjäsen är ett önskematerial för Knut Ströms leklust och lekfantasi. Här får han tillfälle att demonstrera sin behärskning av hela teatermaskineriet, och han gör det med bravur och med ett lätt och medryckande humör."