Lena Hansson - en jämtländsk explosion!
Lena Hansson hette en av 1960-talets flitigaste estradartister. Hennes vagga stod i Hålland, inte det låglänta med o utan det fjällhöga med å som ligger i Jämtland. Hembygden var henne mycket kär. Någon kanske minns hennes riviga "Jämtlandsjazz" som hon framförde i en Beppe Wolgers-revy på Idéon. "Riktigt käpprakt uppväckt blev man när Lena Hansson föredrog sin Jämtlandsjazz: det är utan vidare revyns braknummer, ett artisteri av klass, helt igenom inspirerat och rejält yrkeskunnigt. Här ställs samtliga medartister utan vidare i skuggan", skrev Margareta Sjögren i Svenska Dagbladet.
Lena Hansson (1944-2016)
Lenas pappa var musiker och kapellmästare på ett hotell i Jämtlandsfjällen. Lilla Lena vägrade att gå och lägga sig om hon inte först fick sjunga en barnvisa för gästerna. Hon började skola i Östersund, tog balettlektioner och snart blev det en hel del sång och spel också.
Det var Merit Hemmingson - sedermera berömd jazzorganist - som ville starta en trio. Hon undrade om Lena kunde spela bas? Det kunde hon inte, men hon lärde sig. Det gick åt mycket plåsterlappar på fingertopparna innan Lena kunde hantera kontrabasen. Trion Merit, Lena och trumslagarflickan Laila Olsén var ingen vanlig damtrio som spelade schlagermusik. Dom spelade svåra jazzlåtar och latinamerikanska rytmer. Men det var svårt med arbetstillstånden eftersom flickorna var för unga för att få spela på restaurang.
Lena flyttade till Stockholm och provade på allehanda jobb. En tid deltog hon i Aftonbladets nöjespatrull. Ett tag arbetade hon på Expressens pysselredaktion och sprättade brev på dagarna samtidigt som hon medverkade i AB:s nöjespatrull på kvällarna...
Hon sjöng på en firmafest där hon upptäcktes av en talangscout. Plötsligt fick hon erbjudande att vara med i baletten i Karl Gerhards revy "Ursäkta handsken" som spelades både i Göteborg och Stockholm. Nu började karriären rulla igång. Lena jobbade hos Carl-Gustaf och Arne på Nöjeskatten, gjorde tv-underhållning med Åke Falck, filmade med Vilgot Sjöman i "Syskonbädd" och spelade revy hos Albert Gaubier på Södran i Malmö.
"Hon satsar sig till sista andetaget. Tala om närvaro - hon är verkligen närvarande i föreställningen med hela kroppen", skrev Bo Strömstedt efter att ha sett Lena framträda i Beppe Wolgers revy "Bom - Krasch" 1966. Under 60-talets senare hälft stod jobben som spön i backen för Lena Hansson. Hon uppträdde i krogshower med killar som Owe Thörnqvist, Svante Thuresson, Per Grundén och Carl-Anton. Hon spelade in grammofonskivor och fick en svensktoppsplacering med "Ja det var då". Revyjobb hos Hagge Geigert i Göteborg, turnéer i folkparkerna med Carl-Gustaf Lindstedt, Roffe Bengtson och Ann-Louise Hanson, en sjundeplacering i 1969 års Melodifestival med låten "Du ger mig lust att leva".
På 70-talet syntes Lena Hansson allt mindre då hon födde barn och inte kunde jobba lika mycket som tidigare. "När ska denna underhållningsbegåvade unga dam ta det definitiva klivet upp i Stora kändisklassen?" undrade nöjesjournalisten Göran Sellgren efter att ha sett Lena showa med Owe Thörnqvist på Börsen. Lena Hansson tog aldrig det klivet. Efter åren i rampljuset började hon istället att ägna sig åt barnpedagogik.
Se även:
Kommentarer
Skicka en kommentar