"Katt på hett plåttak", Vasan 1956-57
Maggies man Brick har supit ner sig sedan hans älskade vän Skipper dog. Maggie måste bli gravid, för svärfar Storpappa är döende i cancer och hon tänker roffa åt sig arvet, många miljoner dollar står på spel.
"Katt på hett plåttak" av Tennesse Williams är ett familjedrama om mänsklig ensamhet med förljugenhet som isoleringsmedel.
På Dramaten var man inte alls intresserade av pjäsen som blivit en kassasuccé på Broadway, istället blev Vasateatern först med att presentera stycket för Stockholmspubliken.
Maj-Britt Nilsson spelade kattan Maggie mot Sven Lindberg i rollen som Brick. Edvin Adolphson gestaltade Storpappa, Linnea Hillberg iklädde sig Stormammans roll och i övrigt medverkade Barbro Hiort af Ornäs, Börje Mellvig, Sven Bergvall och Nils Jacobsson.
Per Gerhard regisserade och Yngve Gamlin hade dekorerat scenen.
"För första gången på länge fick man se Maj-Britt Nilsson genuint inspirerad, nästan i trans - hel och varm människa, katta med vassa klor och med just den rätta lilla anstrykningen av vulgaritet och med hela utstrålningen påsläppt av den äkta sensualitet hon är ensam om bland svenska primadonnor, en utstrålning så stark att man nästan tror den skulle kunna övervinna också beslutsam kyskhet och avsiktligt åstadkommen impotens", skrev Ivar Harrie i Expressen och menade att föreställningen var en storseger för Vasan.
Ebbe Linde i DN: "Regin har på Vasan skötts av teaterchefen Per Gerhard och måste få oreserverat beröm."
Per Erik Wahlund i SvD: "Per Gerhard har en hel del kvar att lära sig, det kan inte hjälpas. Men rollbesättningen är hedervärd och har gett upphov till två förstklassiga insatser - Edvin Adolphsons och Sven Lindbergs. I sin uppgörelsescen i andra akten spelar de den sannolikt effektivaste teater som över huvud taget spelats på Vasan under regim Gerhard."
"Katt på hett plåttak" blev en verklig succé och kom att spelas 268 gånger, vilket var rekord för en dramatisk pjäs i Stockholm.
Se även:
Kommentarer
Skicka en kommentar