Arne Källerud - en genuin komiker!

Arne Källerud var en verkligt folkkär skådespelare i ordets rätta bemärkelse. Han kunde gestalta vardagliga och genuina människor, arbetare som kunde handskas med hammare och såg. Kostymroller passade honom inte. 

Han var evigt förknippad med Söder och Vita Bergen efter sina rollfigurer i "Söderkåkar" och "Grabbarna i 57:an", men han föddes i Upplands Bro 1913 och flyttade in till Stockholm och Östermalm 1919. Efter folkskolan blev han springgrabb på en tidningsredaktion, jobbade på fabrik och hotell. 

Han gick på Tekniska Realskolan med siktet inställt på att bli ingenjör men teatern kom emellan. Det började med amatörrevyer i Fredhälls sällskapsklubb. Efter Gösta Terserus teaterskola kom Arne Källerud 1941 till Casinoteatern vid Bryggargatan som alltiallo. Han avancerade snart upp på scenen och visade sig vara en användbar komiker med känsla för improvisation. När han spelade den höggradigt berusade Bacchus i Casinorevyn "OH" höll både publik och medspelare på att skratta sig fördärvade. Ingen föreställning blev den andra lik, Arne spånade hejvilt och överraskade ständigt med nya gags och infall.

Det var på Casino han så småningom träffade Carl-Gustaf Lindstedt. Carl-Gustaf och Arne blev ett populärt radarpar genom radions "Räkna med bråk" i mitten av 1950-talet. Svenska folket satt klistrade vid radioapparaterna för att höra deras dåraktiga upptåg.

Arne Källerud (1913-81)

1957 startade de bägge herrarna Nöjeskatten, en intim liten teater med 250 platser belägen på Ringvägen på Söders höjder. "Det osar katt", "Fly mig en greve" och "Svenska Floyd" hette några av deras revysuccéer. 

Det har berättats att teaterns lokalvårdare gick runt i salongen efter föreställningarna och räknade antal blöta säten. Publiken hade nämligen så fruktansvärt roligt att dom kissa på sig av skratt.

När Carl-Gustaf ville vidare i karriären försökte sig Arne på att driva Nöjeskatten på egen hand. Det lyckades inte. Teatern gick omkull och tog alla Arnes sparpengar med sig. Större delen av 1960-talet blev en tuff tid för Arne. Han tvingades ut på långa landsortsturnéer för att tjäna ihop till brödfödan och kände sig alltmer bortglömd. Men så en dag ringde Janne Halldoff och erbjöd Arne en roll i filmen "Korridoren". Här fick crazykillen Källerud visa upp en allvarligare sida av sig själv. Kritikerna var lyriska och nu började anbuden strömma in igen. 

Genom TV-roller bl.a. "Kråkguldet", "Markurells i Wadköping" och redan nämnda "Söderkåkar" blev Arne Källerud populärare än någonsin. Han spelade sopåkare Doolittle i "Pygmalion" på Maximteatern och Charlie Davenport i "Annie get your gun" på Scandinavium i Göteborg. 

Under sina sista levnadsår blev han pensionärernas speciella vän, i TV, på bio och i annonser gav han praktiska tips om pensionens utbetalning.

Från allra första början hette han Nilsson, men han tröttnade på att dela sitt efternamn med så många. 1937 var han i Örebrotrakten och passerade en vägskylt där det stod Källerud. Han tog sitt namn efter den orten.

Se även:

"25-öresrevyn Hjälp!" Casinoteatern 1950-51

"Vicke Nys", Chinateatern 1962