Ulla Sonesson - växeltelefonist och revyartist!
"Nämen är det inte den där räliga kärringen i speceriaffären?" sa Malmöborna när Ulla Sonesson kom cyklande genom staden.
Det var som den beskäftiga fru Skoog i kvartersbutiken i TV-serien "N.P. Möller - fastighetsskötare" som Ulla blev rikskändis. En man på bussen förebrådde henne och sade: "Hon ser ju rätt snäll ut! Hon e ju så le mot Möller. Hon ska va litta mer snäll ve han."
Det var i mitten av 1940-talet som Ulla började agera i amatörrevyer i HSB-salen på Södra Förstadsgatan i Malmö. Det var små interna föreställningar där aktörerna själva sålde biljetter till släkt och vänner och uppträdde i egenhändigt sydda kostymer.
1954 kom hon med i Amatörparaden - tidningen Arbetets talangmönstring där blivande stjärnor som bl.a. Sonja Stjernquist, Jan Malmsjö och Gunwer Bergkvist fick tillfälle att visa upp sig.
Ulla Sonesson (1926-2020)
Ulla vågade aldrig satsa helhjärtat på artistkarriären. Hon arbetade som telefonist, först hos Televerket och sedan i tidningen Arbetets växel. Under hela 1960-talet höll hon sig helt borta från scenen då hon ville vara hemma hos sina två söner om kvällarna.
1972 medverkade hon i ett spex på en personalfest för Sveriges Radio. I publiken fanns buskiskungen Nisse Ahlrot och några TV-producenter. När sedan regissören Håkan Ersgård började söka efter en lämplig ädelskånska för rollen som fru Skoog i "N. P. Möller" så fick han tips om Ulla.
Därefter var hon åter i rampljuset. Det blev sommarteater med Ingvar Andersson i Pildammarna, folkparksframträdanden ihop med Arne Bertini och en rad revyturnéer med Nisse Ahlrot om vintrarna. Då tvingades hon gå ner till halvtid i telefonväxeln för att hinna med resorna till Osby, Eslöv, Ystad, Anderslöv och alla de andra spelplatserna.
"Att stå på scen och apa mig är det roligaste jag vet", sade hon i en intervju i samband med sin 50-årsdag 1976. Den som sett Ulla i farten på scenen lär knappast tvivla på de orden.
Se även:
.jpg)
Klickade mig in på SVT-Play och NP Möller och kollade en liten stund och där var hon ju. Men det var sjutton vad segt och okomiskt det var. Tiden har gått ifrån denna typa av underhållning. Vill minnas att jag kollade då och då under 70-talet på denna serie.
SvaraRadera"N. P. Möller" är nog mer tragedi än komedi egentligen. Ingen serie man skrattar sig fördärvad åt.
Radera