Några ord om Sven Wollter

Det är sorgligt att behöva konstatera att skådespelaren Sven Wollters hesa stämma har tystnat för gott. Sven avled i sviterna av covid-19. Han blev 86 år.

Under en lång rad år stod Sven Wollter i centrum för teaterdebatten i sin födelsestad Göteborg. För många var han ett rött skynke och sågs som den blodiga revolutionens förespråkare. Säga vad man vill om Wollter men han hymlade aldrig med sina politiska åsikter. Som skådespelare var han djupt respekterad. Hans rolltolkningar var väl genomarbetade och lämnade ingen likgiltig.

Sven Wollter (1934-2020)

Efter scenskolan i Göteborg blev det några år vid Riksteatern, stadsteatern i Norrköping - Linköping och Vasan i Stockholm. Många år vid Göteborgs stadsteater, ett mellanspel på Folkteatern i Gävleborg och slutligen Stockholms stadsteater. Han blev känd för den breda publiken som Gusten, den bortskämda gossen i TV-versionen av "Hemsöborna" 1966. 

På teaterscenen gjorde han bland mycket annat stor succé som Gustaf III. För den rollen fick han Svenska Dagbladets Thaliapris på 2 000 kronor. Borgarpengarna skänkte han till KFML(r):s kampfond.

Så kom "Raskens" i TV och den evige revolutionären Wollter blev riktigt folkkär. Svenska folket i alla led skänkte honom sin uppskattning. På bioduken gjorde han stora roller i t.ex. Bo Widerbergs "Mannen på taket" och "Mannen från Mallorca". Han var med i "Colin Nutleys "Änglagård" och spelade kommissarie Van Veeteran i en rad Håkan Nesser-filmatiseringar. Minnesvärd är hans tolkning av den alzheimersjuka kompositören i Bille Augusts "En sång för Martin". För den rollen tilldelades han Guldbaggen för bästa manliga huvudroll. Svens insats i komediserien "Sally" får heller inte glömmas bort. Som Sallys pappa Roffe visade han upp ett fint lågmält komedispel, det blev ett perfekt komplement till Maria Lundqvists mer yviga utspel.

Vi är många som kommer att sakna Sven Wollter. Vi äro tusenden!

Se även:

"Så tuktas en hustyrann", Stadsteatern Norrköping-Linköping 1961