Nöjesvirveln

Agneta Prytz (1916-2008) hörde till de mest uppburna aktriserna under 1940- och 50-talen. Idag tillhör hon de där sorgligt bortglömda som det talas om alltför sällan. Alla ni som sett kultfilmen "Repmånad" känner igen henne, hon spelar mamman till Åbergs rollfigur Helge.  Diplomatdottern Prytz - fallen efter Björn Prytz vår Londonambassadör under krigsåren - gick en ovanlig för att inte säga exklusiv väg till teaterscenen. I slutet av 1930-talet började hon med att studera dans för den store Kurt Joos i ett gammalt engelskt slott i Londons utkanter. Birgit Cullberg var en av hennes danskamrater. Vid krigsutbrottet for de båda damerna hem och fick engagemang hos Karl Gerhard. Redan då hade en komisk talang börjat spira hos Agneta Prytz och efter några säsonger som dansös for hon till hemstaden Göteborg för att vara rolig som sin egen revydirektör på Folkteatern.  Nu hände det sig så att teatern brann ner just före premiären och ensemblen fick hyra in sig på Stenhammarsalen

Under många år, långt in på 1980-talet, var det vanligt med TV-teater i Sverige. Det var påkostade produktioner, omsorgsfullt gjorda direkt för televisionen. TV-teatern spelade upp klassiker av t. ex. Strindberg, Brecht och Shakespeare rakt in i vardagsrummen. I rollistan fanns många gånger Helena Brodin.  Hon gjorde sin TV-debut redan 1960, just nykläckt från Dramatens elevskola, i "Ett leende triumftåg" av Olle Hedberg. Hon kastades huvudstupa in i TV-teatern och gjorde elva roller på ett enda  år. Hon uppmärksammades på allvar av tittarna och inte minst av recensenterna 1963, då Bengt Lagerkvist gjorde en version av Carl-Jonas Love Almqvists novell "Det går an" från 1839. Helena Brodin Många minns henne som den kloka och godmodiga Signe Svensson i Sven Delblancs "Hedebyborna" 1978-82.  Där var hon gift med den opålitlige slarvern Svensson (Anders Nyström). Brodin och Nyström spelade äkta makar i ytterligare en populär TV-serie, den mer lättsam

Maj Lindström var Malmös stora operettprimadonna i decennier. Hon gjorde alla de stora operett - och musikalrollerna: Dolly Gallagher Lewi i "Hello Dolly", Eliza i "My fair Lady", värdshusvärdinnan Josepha i "Vita Hästen", Sjörövar-Jenny i "Tolvskillingsoperan" och Golde i "Spelman på taket", för att bara nämna några.  Hon växte upp i Skutskär, 16 kilometer söder om Gävle, men flyttade till Stockholm redan som 11-åring. I ungdomen jobbade hon som bodbiträde i små kvartersbutiker på Söder för att finansiera sina sång - och danslektioner. 1944 blev hon antagen till Calle Flygares teaterskola och samma år fick hon sitt första engagemang på Malmö Stadsteater.  Nästa anhalt blev Stora Teatern i Göteborg där hon stannade i sju år och blev Storans primadonna. Liten, slank, rödhårig och mycket ambitiös förtrollade hon publiken i den ena rollen efter den andra. Hennes mångsidighet gjorde att hon hamnade i Tyskland i slutet av 1950-talet. Tysk

Som dotter till det berömda skådespelarparet Inga Tidblad och Håkan Westergren var det inte alldeles lätt för Meg att skapa sig en egen skådespelarkarriär. Förväntningarna som följde med hennes namn gjorde att det låste sig totalt när hon kom in på Dramatens elevskola. Meg Westergren varken ville eller försökte bli någon ny Inga Tidblad.  18 år gammal filmdebuterade hon i Göran Genteles "Leva på hoppet" och strax därpå gjorde hon revydebut på Folkan. Redan då anade många att Meg skulle ha en framtid som komedienn. Då, på 1950-talet väckte hon nationens intresse när hon gifte sig med hovtraktören Tore Wretman, som var sexton år äldre. Många höjde på ögonbrynen och aktören Sture Lagerwall sade till hovtraktören: "Adoptera henne istället, det blir billigare!" I 16 år var Meg gift med herr Wretman och gled lätt in i rollen som mamma, styvmorsa och värdinna med representation. Fast käket fixade ju traktören. Och Meg hann faktiskt med en och annan sprallig blondinrol

För den västsvenska revypubliken är namnet Ingvor Wennberg säkert bekant. Hon föddes rakt in i nöjesbranschen, pappan var den göteborgske revyartisten Nisse Wennberg. Det var i en av hans revyer på Nya Folkan som Ingvor debuterade 1943. Hon kom att medverka på många revyscener i Västsverige, i Halmstadsrevyn hos revykungen Palle Palmé, i Curt Petersons Boråsrevyer på Folkan och hos Lars Helander i Boråsparken. Hon ingick i Stora Teaterns ensemble när man gav sig ut på folkparksturné med operetten "Kyska Susanna" och hon gästspelade i Gösta Bernhards Casinorevy på Lisebergsteatern. Under fyra år turnerade hon med kabarégänget "Glada fyran".  Minns ni den norsk-svenska thrillerserien "Röd snö" med Tomas von Brömssen i rollen som den något bortkomne Evert Lind? Det är Ingvor Wennberg som spelar hans mor Ruth Lind, föreståndarinna för pensionatet där kusligheterna utspelar sig.  Ingvor Wennberg som Pippi Långstrump. Men det var genom sitt långa sa

Skådespelerskan Brita Billsten kom aldrig att tillhöra någon av de mest kända eller uppburna aktriserna inom svenskt teaterliv, men hon hade en lång scenkarriär och hann jobba med många av de riktigt stora elefanterna.  Hon började som balettflicka på Helsingborgs stadsteater 1944 när Ingmar Bergman var teaterchef. 1946 prövade hon in till Dramatens elevskola i Stockholm och blev antagen. Jarl Kulle, Ingvar Kjellson och Per Gerhard hörde till klasskamraterna. För Brita blev det mest statistuppgifter och småroller på Dramaten och efter läroåren återvände hon till stadsteatern i Helsingborg. Så småningom träffade hon sitt livs kärlek, flygaren, skådespelaren och regissören Tom Dan Bergman, de gifte sig redan efter två månaders bekantskap. Mellan 1959 och 1973 drev Tom Dan Bergman Lilla Teatern i Stockholm där Brita var med i flera uppsättningar, men som teaterchefens fru nöjde hon sig med andraplansroller. Brev och fotografi från Brita Billsten. Vid 45 års ålder tyckte Brita

När Anita Wall dök upp i strålkastarljuset i slutet av 1950-talet fanns det många berömda Anitor: Björk, Ekberg och Lindblom. Wall är den som hållit sig bäst genom åren.  Hon är barnfödd på Söder i Stockholm. Fadern var timmerman, kommunist och reko. Morsan var glad, fantasifull och dito. Bägge gillade sin dotter även när hennes tonårsilska blommade. "Det är bra med Anita, hon har så jämt humör. Alltid förbannad!"  brukade pappan säga. Fem gånger fick Anita Wall försöka innan hon äntligen blev antagen till Dramatens elevskola. Där hamnade hon i ett getingbo av talanger: Börje Ahlstedt, Per Ragnar, Lars Amble, Evabritt Strandberg. Börje Ahlstedt och Anita Wall var de enda med s k arbetarbakgrund. Bägge lika fumliga vid balettstången. Det gick ändå bra för båda. Mycket bra! Anita Wall blev kvar på Dramaten men slog igenom med dunder och brak via TV-teatern. I Arnold Weskers "Rötter".  Året var 1968, ett vanskligt år att bli berömd i. Svårt för duktiga, som råkade

Är det något du skulle vilja ändra på i radio och TV? - Jag skulle vilja ha mer teater och gärna svenska serier om vår egen tid. Något hoppfullt med människor och miljöer som ger en kraft att leva, leva med en jätteförtröstan och stor glädje. Vad skulle du göra om du vore osynlig? - Ja, då blev det väl mest radiojobb. Tror du på ett liv efter detta? I så fall hurdant? - Självklart. Jag tror att det är helt enkelt underbart. Vilket är ditt tidigaste minne? - När jag hade krupit omkring i hönsgården med en alldeles ny finklänning och mamma blev så ledsen att hon grät. När var du senast rädd? - Idag. Var skulle du helst vilja bo? - I ett hus, i England, en våning i Paris, ett mindre hus på Rivieran eller ett stort hus på Djurgården. Birgitta Andersson Vad ångrar du mest i ditt liv? - Att jag började röka. Säg något som irriterar dig mer än allt annat? - Att det inte finns meningsfulla jobb för alla människor. Vilka tre människor, utöver dina närmaste, sk

Det var längesedan man hörde talas om den frejdiga skådespelerskan Eva Bysing. På Wikipedia läser jag att hon är född 1943. Vid 76 års ålder har man väl all rätt i världen att dra sig tillbaka, men det känns som det är väldigt många år sedan Eva syntes i något större sammanhang. Senast jag hörde talas om henne var nån gång kring millennieskiftet när hon gästspelade i Mats Ljungs nyårsrevy i Skara. Annat var det förr, då förekom Bysing flitigt både på TV och teaterscener. Hon hette Eriksson från början,  spelade amatörrevy i Västerås och höll på att utbilda sig till förskollärare när hon slog igenom med dunder och brak i "Hylands hörna" då man behövde en värdinna från Västmanland. PR-gubbarna gillade inte namnet Eriksson så det blev Bysing efter Evas hemort Bysingsberg. Eva fick lägga förskolläraryrket på hyllan för nu följde en minst sagt intensiv karriär. Det blev krogshow med Bosse Parnevik, skivframgång med "Ärtiga Märta", revy i parkerna med Tjadden Hällström

Sonya Hedenbratt, den goa jazzsångerskan från Fjällgatan i Masthugget i Göteborg, lär ha tagit en enda sånglektion i hela sitt liv. Sångpedagogen ville genast arbeta bort hesheten i Sonyas röst. Då gick Sonya därifrån och kom aldrig mer igen. Aldrig lärde hon sig noter heller, melodierna prickade hon in ändå - absolut gehör kallas det för.  Hon fick sitt stora genombrott hos Topsy Lindblom på Nalen i Stockholm 1951, då hade hon redan vunnit en vokalisttävling på hemmaplan och korats till Göteborgs Doris Day. Simon Brehm engagerade henne till Bal Palais i Stockholm 1953. Han höll på att sätta ihop Sveriges absolut bästa jazzorkester och ville ha Sonya som vokalist. Men Sonya vantrivdes i huvudstaden och efter bara tre och en halv månad packade hon sina väskor och åkte hem igen. Sonyas ersättare var en ung och okänd flicka från Järvsö vid namn Barbro Svensson.  Sonya Hedenbratt (1931-2001) Det har sagts att Sonya Hedenbratt skulle kunna ha gjort världskarriär och tjäna rikti