Sonya med den varma rösten
Sonya Hedenbratt, den goa jazzsångerskan från Fjällgatan i Masthugget i Göteborg, lär ha tagit en enda sånglektion i hela sitt liv. Sångpedagogen ville genast arbeta bort hesheten i Sonyas röst. Då gick Sonya därifrån och kom aldrig mer igen. Aldrig lärde hon sig noter heller, melodierna prickade hon in ändå - absolut gehör kallas det för.
Hon fick sitt stora genombrott hos Topsy Lindblom på Nalen i Stockholm 1951, då hade hon redan vunnit en vokalisttävling på hemmaplan och korats till Göteborgs Doris Day. Simon Brehm engagerade henne till Bal Palais i Stockholm 1953. Han höll på att sätta ihop Sveriges absolut bästa jazzorkester och ville ha Sonya som vokalist. Men Sonya vantrivdes i huvudstaden och efter bara tre och en halv månad packade hon sina väskor och åkte hem igen. Sonyas ersättare var en ung och okänd flicka från Järvsö vid namn Barbro Svensson.
Sonya Hedenbratt (1931-2001)
Det har sagts att Sonya Hedenbratt skulle kunna ha gjort världskarriär och tjäna riktigt stora pengar, men hon tog bara de jobb hon verkligen kände för och struntade i pengar och berömmelse.
Under många år bodde hon med man och barn i ett rum och kök i ett gammalt landshövdingehus på Södra Kustbanegatan, det var knappast någon statusadress i Göteborg, men Sonya trivdes!
På 1960-talet blev hon revyartist. Det var Hasse och Tage som lyckades locka upp henne till Stockholm för medverkan i "Gröna Hund" på Gröna Lund. Det var där hon sjöng så smäktande vackert om förorten Rågsved och om lyckan att ha en köksfläkt över spisen.
Även i Hasse och Tages "Konstgjorda Pompe" och "Gula Hund" fanns Sonya med, liksom i Beppe Wolgers kabaréer på gamla Hamburger Börs.
Hon gjorde komediroller hos Gösta Bernhard på Lisebergsteatern och jublade i busken med Sten-Åke Cederhök i TV. Oavsett genre så lät hon hjärtat va´ me´. Hon filmade med både Vilgot Sjöman och Ingmar Bergman. I Per Oscarssons underliga "Ebon Lundin" spelade hon kallskänka, i hans "Sverige åt svenskarna" Skön Ingalill som kungen skulle fria till.
Hon gjorde efter lång övertalning huvudrollen i Tove Janssons TV-pjäs "Fönstret", en otäck historia om jordens undergång. Men mest av allt sjöng hon jazz, helst med trogne ackompanjatören Sven-Eric Dahlberg vid pianot.
Det är synd att Sonya Hedenbratt ofta hamnade i skuggan av sin jazzkollega Monica Zetterlund. Medan Zetterlund fortfarande hyllas för sin gärning så talas det sällan om Hedenbratt. Men i Göteborg kommer hon alltid att vara ihågkommen. Hon har fått en stjärna i marken och sina händer avgjutna på Liseberg. Hon är gudmor till Älvsnabben ett och två. När Göteborgs spårvagnar skulle namnges var Sonya Hedenbratts namn det överlägset mest populära i en läsartävling.
Så här sjöng Claes Jansson i en hyllningstext på Sonyas signatur "All of me"
"Åh, va vi diggade All of me!
Alla vi som gillade Sonya.
Vicken charm! Sån go lita ärta!
Skön och varm - ett enda stort hjärta!
Vitsar´n Kal fick alltid svar på tal.
Genial - den var, din vocalsång!
Sonya, OK! Vi älskar dej!
Och din coola All of me!"
Se även:
.jpg)
Kommentarer
Skicka en kommentar