Nöjesvirveln

Farsen "Charleys tant" skrevs av den engelske skådespelaren Brandon Thomas 1892, det blev hans verkliga lyckokast. Farsen kom att gå som en präriebrand över hela Europa och Amerika.  När "Charleys tant" skrevs var det opassande för unga flickor att umgås med sina studentkavaljerer utan att ha ett så kallat "förkläde", en tant som såg till att allt gick sedesamt till. I pjäsen tvingar de två studenterna Jack och Charley en kamrat att spela tant så att de kan träffa sina flickor över en lunch.  I Sverige hade "tanten" premiär redan 1894, det var på Södran i Stockholm där en herre vid namn Hjalmar Hirsch spelade titelrollen. Mängder av skådespelare har följt i hans spår: Anders de Wahl, Elis Ellis, Stig Järrel, Åke Grönberg, Nils Poppe. På senare år har Kjell Bergqvist, Ulf Larsson och Claes Malmberg uppenbarat sig i tantens kjolar.  Vasans teaterchef Per Gerhard presenterade hösten 1977 en musical baserad på "Charleys tant" med musik a

Några glimtar ur nöjesutbudet i Sverige hösten 1998. "Guys and Dolls", en musikal om småfifflare, storspelare och frälsningssoldater gick upp på Oscarsteatern i Stockholm. I rollistan fanns stora namn som Björn Skifs, Helena Bergström, Johan Ulveson och Peter Harryson. Farsen "Hotelliggaren" med Robert Gustafsson i huvudrollen gick in på sitt andra spelår på Chinateatern. På Cirkus kunde man njuta av utvandrarmusikalen "Kristina från Duvemåla" med Helen Sjöholm.  På Göta Lejon spelades "Miss Saigon" med Stefan Sauk i en av de ledande rollerna.  Carl-Einar Häckner fanns på Södran vid Mosebacke torg med sin enmansföreställning "En monolog om kärlek".  Peter Carlsson & Blå grodorna fyllde Scalateatern till sista plats med en föreställning som kort och gott kallades "Underhållning". På Maxim och Intiman spelades det fars. Även på Dramatens stora scen gavs en fars, "Leva loppan" av George Feydeau. Folkoperan b

"Jag vill träffa Mjosov" är något så ovanligt som en rysk fars. Valentin Katajev skrev den här satiriska  pjäsen redan på 1930-talet men den fick sin urpremiär först 1946. I Sverige upptäcktes pjäsen på 1970-talet, det var Malmö Stadsteater som var först med att ta upp den på repertoaren. 1975 var det Riksteaterns tur.  Intrigen utspelar sig på vilohemmet Solrosen i Moskvas utkanter. På hemmet vilar sig byråkratfunktionären Mjosov varje söndag. En lägre tjänsteman uppsöker honom för tillstånd till köp av målarfärg. För att komma in på det berömda vilohemmet uppger han sig att vara make till en berömd traktorförerska, just medaljerad. Hon dyker givetvis upp på Solrosen, liksom hennes riktige make, liksom Mjosovs älskarinna, liksom älskarinnans man o.s.v. Det blir förväxlingar och spring i biljardrummet, in och ut ur trånga garderober och ännu trängre klockfodral... I själva verket är farsen en satirisk känga till den sovjetiska byråkratmoralen. I Riksteaterns version spe

"Publiken skrattade så den nästan dog" konstaterade Göteborgs-Posten efter premiären på farsen "Panik på kliniken" på Lisebergsteatern i Göteborg hösten 1993.  Pjäsen är en av Ray Cooneys många skrattpiller och heter i original "It Runs in the family". Handlingen tilldrar sig på ett sjukhus där en överläkare efter 18 år får veta att hans utomäktenskapliga äventyr med en undersköterska resulterade i en son. Naturligtvis dyker sonen upp på sjukhuset samma dag som överläkaren skall hålla ett viktigt föredrag på en stor läkarkongress. Sedan följer den ena lögnen efter den andra, missförstånden och förvecklingarna blir allt värre. Överläkaren jagas av sonen, som jagas av polisen. Från andra hållet rycker hans fru och sjukhusdirektören i honom, samtidigt som några kolleger repeterar ett julspex.  I Hagge Geigerts bearbetning utspelades handlingen på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Puck Ahlsell spelade den ledande rollen som den stressade överläkaren. Ulf Doh

Mr Hardcastle har lovat att donera en stor summa pengar till sin gamle väns son, Billy Hickory Wood. Den korkade Billys vapendragare Charlie utger sig för att vara advokat, för att få den knäppe Billy att framstå i bättre dager. Då dyker Rupert upp, Billys tvillingbror, för att lägga beslag på sin del av förmögenheten. Han blir förälskad i Mr Hardcastles vackra dotter Cynthia, som är förlovad med den hale Clifton Weaver. In träder nu Billys fru Winnie, som tror att Rupert är Billy.  Och innan Halfdan och Werner står på scenen, exakta kopior av Billy och Rupert, så har butlern James förhindrat en katastrof och advokat Piper försökt förföra Mr Hardcastles syster Amy... Snurrigt värre alltså i denna högst krångliga förväxlingshistoria av Ray Cooney och Tony Hilton. Skådespelaren Björn Gustafson hade sett originalföreställningen "One for the pot" i London redan 1959 och det var på hans inrådan som Olle Kinch satte upp farsen på Folkan 1987. "Oj då!... en till?!"

Teater Glädjehuset bildades 1993 av sex skådespelare som just blivit uppsagda från Malmö stadsteater. I september samma år satte den nybildade gruppen upp den engelska farsen "Hassans hotell" på Star Hotel i Lund. Precis som titeln antyder utspelar sig farsen på ett hotell och innehåller de klassiska ingredienserna med dörrar som smäller, älskarinnor som förväxlas, fel personer hamnar i säng med varandra... Mitt i röran står hotellägaren Hassan, en godmodig invandrare som försöker ordna upp alla bekymmer.  "Föreställningen är språkligt vig och ofta kvick, men det är besvärande långt mellan de hjärtliga skratten. Skådespelarna har också ett hårt arbete att övervinna konferenslokalens stora och ödsliga salong. Någon sensmoral att tala om spårar jag inte. Jag skulle önska att Teater Glädjehuset satte ribban lite högre nästa gång. Det finns även komedier med innehåll." skrev DN:s recensent Sven Hansell. Yvonne Erlandsson i Arbetet: "Teater Glädjehuset gör,

Galenskaparna och After Shaves katastrofmusikal "Stinsen brinner" hade bejublad premiär på Lorensbergsteatern i Göteborg i oktober 1987 och blev en pyramidal succé. Föreställningen kom att slå nytt publikrekord i Göteborgs teaterhistoria med 261 utsålda hus.  Galenskaparna och After Shave var omåttligt populära vid den här tiden efter genombrottet med TV-serien "Macken".  "Stinsen brinner" gjorde ingen besviken, möjligtvis kritikern Ingmar Glanzelius i DN som inte var särskilt imponerad: "Inget är dåligt, inget är fantastiskt. Den som sett Karl Gerhard, Thor Modéen, Povel Ramel, HasseåTage, Brasse, Kent Andersson och många andra undrar vart svensk humor är på väg. Upphöjt till rikshumor ger Galenskaparna och After Shave bilden av landet lagom." I övrigt överöstes uppsättningen med lovord och beröm. "Det är bara att konstatera att Galenskaparna och After Shave har lyckats igen, och det är inte skenbart. Det är tåga i det här gänget" ,

Avery Hopwoods fars "Fair and Warmer" från 1915 räknas idag till klassikerna inom genren. I Sverige har den spelats i otaliga versioner genom åren. Den första svenska uppsättningen ägde rum på Vasateatern 1921 med Gösta Ekman d.ä. i den manlige huvudrollen. 50 år senare satte Isa Quensel upp "Gröna Hissen" på Maximteatern i Stockholm.  I rollistan fanns Sven Lindberg, Anna Sundqvist, Meg Westergren, Fredrik Ohlsson, Nils Eklund, Christine Gryhagen och Gunnar Knas Lindkvist. Pjäsen handlar om hur vännerna Billy och Lillian känner sig svikna av sina respektive partners. För att göra dem svartsjuka låtsas de vara otrogna med varandra. För att lätta upp stämningen börjar de båda absolutisterna blanda till drinkar och blir allt mer och mer berusade. När deras respektive kommer hem blir det naturligtvis kalabalik. Uppsättningen på Maximteatern mottogs inte med några översvallande lovord i pressen. "Gröna Hissen - inte rolig längre" var rubriken på Bar

"Hotelliggaren" eller "Two Into One" som den heter i original hade sin urpremiär i London 1984. Pjäskonstruktören heter Ray Cooney, upphovsman till ett flertal så kallade "spring-i-dörr-farser". Teaterchefen Olle Kinch blev först med att importera detta skrattretande stycke till Sverige. Premiär var det på Folkan i Stockholm nyårsafton 1985. Pjäsen som handlar om en vänsterprasslande minister och dennes förvirrade sekreterare blev genast en stor framgång. Gösta Ekman höjdes till skyarna för rollen som sekreteraren. "Han spelar fars på högsta snubbelnivå. Publiken jublar!" skrev Bengt Jahnsson i Dagens Nyheter.  "När Gösta Ekman stiger in på Folkan-scenen stiger farsen till en helt ny dimension" konstaterade Lars Ring i Svenska Dagbladet.  Den kräsne Jurgen Schildt i Aftonbladet var mycket positiv: "Ekman bär tyngsta bördan i farsen, och han gör det med en talang som är lika framträdande som hans energier. Han är formidabel i s

Säsongen 1986-87 gick farsen "Är du inte riktigt fisk?" för fullsatta hus på Chinateatern i Stockholm. Pjäsen är skriven av John Chapman och Dave Freeman och översattes till svenska av Åke Cato och Jan Richter. I den namnkunniga ensemblen ingick bland andra Mona Seilitz, Janne "Loffe" Carlsson, Nina Gunke, Kjell Bergqvist och Johannes Brost. Att beskriva handlingen i den här sortens farser är nästan lönlöst, men i korta drag handlar det om Cissi som bor i en elegant Östermalmsvåning. För att ha råd med det har hon två älskare, två gifta män - en reklamman och en fiskhandlare - som besöker henne med jämna mellanrum och skriver ut små checkar för hyra, mat, el och champagne... Så dyker Cissis väninna Lotta upp och så råkar både fiskhandlaren och reklammannen komma dit ungefär samtidigt. Lotta blir insatt i situationen och allt ser ut att fungera någorlunda tills de båda männens fruar dyker upp i våningen. Det blir en osannolik röra av det hela.  "Förveck

Spansk fluga är en skalbagge som förr användes i medicinen, inte minst som kärleksbefrämjare. Den spanska fluga som gav namn åt den klassiska farsen är dock något annat, nämligen en kabarédansös. Pjäsens äldre herrar minns henne. Någon av dem gjorde henne med barn. Hon reste bort men såg till att hon fick underhåll av alla som kunde komma ifråga. Tidens hemlighetsmakeri gjorde arrangemanget möjligt.  "Spanska flugan" av Franz Arnold och Ernst Bach skrevs i 1900-talets början och fick en renässans när teaterdirektören Per Gerhard satte upp den på Vasan 1981. Gerhard hade bearbetat stycket och försett det med sång- och musiknummer.  Ensemblen bestod av idel folkkära skådespelare som Carl-Gustaf Lindstedt, Inga Gill, Jarl Borssén, Gus Dahlström och Siv Ericks. Stor succé gjorde Lasse Berghagen i rollen som norrländsk friare med svindlande plastik. Louise Raeder, Karin Bergström, Gunnar Knas, Walter Norman, Gunnar Schyman och Gunilla Åkesson utgjorde resten av rollistan. Mago