Olof Lundström Orloff - skådespelare och glaskonstnär!

Att Olof Lundström skulle ägna sig åt ett konstnärligt yrke stod klart redan i tidig ålder. Han tyckte mycket om att teckna och måla, han hade dessutom teaterintresse och scendebuterade som 12-åring på Vår Teater i Medborgarhuset i Stockholm. 
Han hade redan hunnit påbörja sin utbildning på Konstfack när han vid femte försöket äntligen kom in vid Dramatens elevskola 1961. Olof blev tvungen att välja inriktning och det blev teatern.
Efter fem år vid nationalscenen engagerades han till stadsteatern i Helsingborg där han blev särskilt uppmärksammad för rollen som perukmakare Ström i "Markurells i Wadköping". Därefter följde tre kreativa år vid Riksteaterns Västeråsensemble innan han hamnade på Stockholms privatteatrar i början av 1970-talet.

Olof Lundström Orloff (1938-2022)

Det blev medverkan i Kar de Mumma-revyn på Folkan, Carl Z-revyerna på Scala, komedier, farser och operetter på Maxim och Oscars. Via regissören Hans Bergströms försorg kom Olof till Nils Poppe på Fredriksdalsteatern i Helsingborg sommaren 1975. Det blev 12 säsonger på Fredriksdal där Olof med sin komiska gestaltningsförmåga blev en verklig publikfavorit. Tidningarna utnämnde honom till "Poppes kronprins".
På 1980-talet återvände Olof till Dramaten. Nu väntade spännande uppgifter som Vickberg i "Hans nåds testamente" och Oswald i "Kung Lear", den sistnämnda i regi av Ingmar Bergman. 
Men Olof längtade hela tiden efter att få arbeta med sina händer igen, glas och formgivning hade väckt hans intresse. Olof bröt upp från Sverige, bosatte sig i Paris och blev med tiden en framgångsrik glaskonstnär och designer under signaturen Orloff. 
Det blev utställningar i Luxemburg, Stockholm och Paris. Presidenter som Reagan och Mitterand hade Olofs vackra glasskrin i sin ägo. Han designade altarljusstakar till Svenska kyrkan i Paris och han finns representerad på Sveriges glasbruksmuseum i Växjö.
Då och då återkom han till teaterscenen bl.a. rollen som fan själv, Mefistofeles i Goethes "Faust" i Paris. Den rollen spelade han på franska, ingen konst för Olof som behärskade såväl franska som italienska flytande.
Olof Lundström Orloff var en sann konstnär som levde för färg, form och gestaltning, till ständig glädje för sin publik.

Se även:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ulf Elfving och bapelsinen

"Sound of Music", Folkan 1982-83

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp