"I afton dans", Göteborgs stadsteater 1978

Lars Molins pjäs "I afton dans" utspelar sig på ett gammalt stadshotell i en svensk liten småstad. Det är en kulen vinterkväll. Två väninnor har mött upp förväntansfullt. Men nån dans blir det inte. Orkestern har kört fast i en snödriva. Allt snöar inne.

Snart visar det sig att stadshotellet är konkursmässigt, källarmästarn super, personalen diskuterar om att själva ta över etablissemanget, köttet är gammalt och segt och åker i soptunnan under kvällens lopp, till slut får källarmästarn hjärtslag och avlider. 

Inne i matsalen skildras en rad olika människoöden, det alkoholiserade fotbollsproffset på halvdekis, socialdemokraten med de övervintrade idéerna, den besvikna nattredaktören från Stockholms-Tidningen. 

"I afton dans" fick urpremiär på Göteborgs Stadsteater i mars 1978. Göran Stangertz regisserade och Lily Riksén hade gjort en ambitiös scenografi med hotellmatsal, personalrum och toalett i exakt förening.

I rollistan fanns kunniga skådespelare som Torsten Lilliecrona, Per Elam, Micha Gabay, Doris Svedlund, Irma Erixon, Alf Nilsson m.fl.

Recensenterna var kritiska till Lars Molins stycke och menade att det hade gjort sig betydligt bättre som ett TV-drama än som teaterpjäs.

"Stycket ger inte skådespelarna många möjligheter. De fogar sig i spelets regler och kan väl egentligen inte göra annat. Vad kunde man krävt? Att Micha Gabay skrek lite lägre? Att Bertil Anderberg trakterade kött och köttyxa med större elegans? Nej, svårigheterna ligger naturligtvis inte där. Snarare är det så att Lars Molin skrivit en pjäs som det är svårt att göra något av på en teaterscen; och att Göran Stangertz knappast är mannen att klara den uppgiften", konstaterade Per Arne Tjäder i Arbetet.

Inga-Britt Hansson i Aftonbladet: "Vi ser människorna, men vilka är de, vad vill de egentligen? De visar upp en samtida svensk uppgivenhet, men de får aldrig något viktigt att reagera samfällt eller motstridigt på."

Hans Ingvar Hanson i SvD lyfte fram några särskilt fina rollprestationer: "Jag fäste mig särskilt vid Ebon Sorins ännu inte bittra, ännu livsdugliga servitris - Ebon Sorin är sannerligen ett fynd för Göteborgsteatern - och vid Micha Gabay som fylleristen Bängen. Dennes lysande stumma spel, fumlandet med sedlar, popcorn och en oredig klädsel stal stundtals intresset från de andras snack."

Leif Janzon i Expressen: "Åter ser vi här en teater som nöjer sig med att illustrera texten, att onödigt enkelt och tvådimensionellt visa fram en hop ofullkomligt förutsägbara svenska ensamheter. Det är synd, inte minst på de duktiga aktörerna."

Se även:

"Hemmet", Göteborgs stadsteater 1967-68

Torsten Lilliecrona - mer än Melker!