"Hemmet", Göteborgs stadsteater 1967-68

Det var 1967 som Kent Andersson slog igenom som dramatiker och skrev teaterhistoria med sin första pjäs "Flotten" på Göteborgs stadsteater. Samma år kom uppföljaren "Hemmet" som Andersson skrev tillsammans med Bengt Bratt.

"Hemmet" handlar om detta vårt enda livs korta spann mellan födelse och grav. Miljön är ett ålderdomshem och temat är det förakt och den känslokyla som mitt i välfärden isolerar så många gamla i sterila anstalter.

Livsöden spelas upp i prosa, lyriska monologer, i stiliserat dramatiska episoder, i rörande moment från åldringarnas anstaltsvardag och humoristiskt, burleskt lössläppta situationer, där tidsperspektiven blandas i spexets anda.

Kent Andersson och Måns Westfeldt spelade de två kvinnliga sköterskorna på hemmet. I övriga roller fanns starka profiler som bl.a. Alf Nilsson, Ingvar Hirdwall, Dan Sjögren och Maria Hörnelius.

Måns Westfeldt och Kent Andersson

Precis som i "Flotten" så var "Hemmet" ett grupparbete där alla aktörer fick pröva sina uppslag och idéer tillsammans med manusförfattarna och regissören Lennart Hjulström.

"Hemmet" blev väl mottagen, både publik och kritik greps och roades. "Varje aktör har sin personliga stil, trakterar sin kropps instrument, men de spelar symfoniskt tillsammans", skrev Bernt Eklundh i GT.

Gösta Andrén i Arbetet: "Här finns ett fint öra för vardagsjargong men också för den välformade bitande kommentaren. Det är beundransvärt hur väl författarna balanserar mellan revyns glansbilder och det absurda dramats bitterhet, mellan folkhemskt lustspel och radikal attack á la Brecht."

Jacob Branting i Aftonbladet: "Alf Nilsson har nog aldrig varit bättre än i denna sin gestaltning av en norrländsk småbrukare vars hela arbetsliv finns inbyggd i hållning och gester. Och Ingvar Hirdwall måste alldeles bestämt efter denna uppsättning utnämnas till ett komiskt geni som med ettrig karakteriseringskonst stjäl det mesta av uppmärksamheten omkring sig."

Åke Perlström i G-P: "I Hemmet tages människans själva livsvillkor upp till granskning. Om också den aktuella verkligheten förkastas, är grundsynen i alla fall optimistisk. Det är en sprudlande vital föreställning med ett blixtrande bra spel."

Se även:

Kent Andersson - teatergeniet från Hisingen!

"Pappa Marojes pengar", Gbg stadsteater 1960