Rolf Bengtson - en trumpen komiker!
"Har´e vart nåt?" Kommer ni ihåg den bevingade repliken? Det var Rolf "Roffe" Bengtson som levererade den i en av sina minnesvärda monologer.
Rolf Bengtson kom från Malmberget i Gällivare socken, samma ort som sett skådespelaren Stig Järrel, kompositören Bo Nilsson och skulptören Berto Marklund födas.
Roffe valde revyvägen. Han började med att ta 10 stepplektioner, sedan tyckte han att det fick räcka med utbildning. Han fick så småningom engagemang i Klangerevyn som han turnerade med i folkparkerna under 10 år. Sedan blev det nedslag hos Knäppupp, Boulevard och Casino.
En butter och trumpen framtoning blev hans speciella signum som komiker. Själv kallade han sin humor för ett resultat av den "storsvenska glädjelösheten".
Rolf Bengtson nådde den positionen att han i stort sett bara behövde visa sig på scenen, glappa lite med dubbelhakorna och mullra lite med stämbanden för att publiken skulle vika sig av skratt.
Rolf Bengtson (1931-76)
1962 kom han till Kar de Mumma-revyn på Folkan, där blev han publikfavorit i 13 år framåt och spelade upp ett lysande typgalleri av svenskarna inom oss. Flera av hans monologer blev vad man brukar kalla för klassiker, sådana som folk kunde citera utantill och garva hjärtligt åt.
"Dagen efter kvällen före" där han som svårt bakfull ringer till gamle kompisen Georg för att få en redogörelse för vad som egentligen hände på festen föregående kväll hör till de mest oförglömliga.
Monologen om hans olidliga förälskelse i den brittiska drottningen Elizabeth var en annan femetta. Och så den om "Ytlänningen" som var en vågad drift med svenskar och främlingsfientlighet. Just den monologen ströks så småningom ur revyn på Folkan, på Roffes egen begäran. Han hade läst en artikel om hur barn i svenska skolor kunde mobba invandrarbarn genom att ha blivit påverkade av sina föräldrar. Även om föräldrarna bara skapar förutsättningar genom att berätta "roliga" historier om utlänningar.
Rolf Bengtson var även flitigt förekommande i teves underhållningsprogram som t.ex. "Partaj" och "Pratmakarna". Filmdebuten klarade han av redan som 14-åring i "Sextetten Karlsson". Av hans filmroller minns man honom kanske mest som tecknaren Hansson i Janne Halldoffs "Firmafesten".
Han var en utmärkt sångare också. På 1950-talet var han faktiskt refrängsångare på Nalen och hann med att spela in några stenkakor. Hans frustande Tom Jones-parodi i en av Folkanrevyerna orsakade skratt och ovationer i salongen. Han hade också tyngden att gå in och göra en allvarsam visa så att publiken satt knäpptyst. Hans engagemang mot fördomar, våld och orättvisor var djupt och äkta.
Varje julafton kan vi höra honom sjunga "Var nöjd med allt som livet ger" när SVT visar "Kalle Anka och hans vänner". Det var Rolf som lånade ut sin sångröst till björnen Baloo, de talade replikerna gjordes däremot av Beppe Wolgers.
Rolf Bengtson gick bort alldeles för tidigt. Han blev bara 45 år. Han arbetade intensivt och förde ett ohälsosamt liv, åt, drack, rökte och stressade. Resultatet blev en kraftig stroke.
Strax före sin död hade han sagt upp sig från sitt mångåriga engagemang på Folkan för att starta en egen artistskola, det blev tyvärr aldrig av. Vilken läromästare hade inte Rolf Bengtson kunnat bli för unga artistämnen, han var en naturbegåvning och revyartist i varje tum av sin generöst tilltagna lekamen.
Se även:
.jpg)
Att han var så ung när han dog, jag har aldrig kollat upp det. En kille som alltid levererade nåt kul då han dök upp i TV.
SvaraRaderaJa, tyvärr gick han bort alltför ung.
RaderaJag upplevde honom som gammal när man såg honom på TV. Beror väl på att han var 20 år äldre än Larsson?
RaderaHe he, det kan ju vara en rimlig förklaring.
Radera