Nöjesvirveln

Är det något du skulle vilja ändra på i radio och TV? - Fler och roligare barnprogram. Fler och roligare kulturprogram. Och bort med hallådamerna och hallåherrarna som meddelar vad man ska tycka om TV-programmen. Vad skulle du göra om du var osynlig? - Spegla mig. Tror du på ett liv efter detta? I så fall hurdant? - Ja. Ett obeskrivligt. Ditt tidigaste minne? - En varm vårdag när jag just fyllt två. En moster körde mig i kärra på Delsjövägen i Göteborg. När vi passerade italienarens hus kom jag på att jag kunde ställa mig på knä i kärran för att slippa se på min moster hela tiden. Det tyckte jag var listigt. När blev du senast rädd? - När Kaiserslautern tog ledningen mot Blåvitt i UEFA-cupen förra året. Var vill du helst bo? - I Partille där jag bor. Lagom nära havet, skogen och storstan. Fast det hade varit trevligt om Partille legat i Frankrike. Vad ångrar du mest i ditt liv? - Jag ångrar att jag ångrat så mycket. Det hade varit enklare att inte göra fel från början. Om att ångra sak

Den fattige och hunsade Seymour jobbar i en blomsteraffär i New Yorks slumkvarter. Han är hopplöst kär i kollegan Audrey. En dag får han tag i en högst ovanlig planta som han döper till Audrey II. Plantan som visar sig vara en köttätande växt blir en sensation och lockar många besökare till den nedläggningshotade affären.  Problemet är bara att plantan lever på människoblod... Den komiska skräckmusikalen "Little shop of horrors" är baserad på en kultförklarad B-film från 1960-talet med samma namn. Hösten 1995 gick musikalen upp på Chinateatern i Stockholm med Björn Kjellman som Seymour och Charlott Strandberg som hans drömflicka Audrey. Som Audreys sadistiska pojkvän, tandläkaren Orin, gjorde Claes Malmberg stor succé. Den grinige affärsinnehavaren Mushnik gestaltades av Per Eggers.  Johan Rheborg, Sussie Eriksson och Lars-Åke Wilhelmsson var några andra välbekanta namn i rollistan som även rymde en ensemble med sångare och dansare.  Styckets egentliga huvudroll, den blodtörs

När Tomas von Brömssen och Ulla Skoog möttes för första gången under inspelningen av filmen "En på miljonen" 1995 blev det starten till ett lyckosamt samarbete som varade under flera år. I januari 2004 var det dags för revyn "Fritt fall" på Lorensbergsteatern i Göteborg där Tomas och Ulla hade sällskap av multimusikanten Trond Lindheim. Det var en föreställning om livet och om tiden och om eftertankens kranka blekhet, om drömmar, hopp och besvikelser. "En vemodig föreställning som balanserar på smärtgränsen" , tyckte Aftonbladets kritiker Jens Peterson. "Ulla Skoog är unik som revyartist i sin förmåga att kombinera komisk karakterisering med grace. Hon har en osviklig självkontroll" , menade Hans Ingvar Hanson i Svenska Dagbladet. Pia Huss i Dagens Nyheter: "Ulla Skoog och Tomas von Brömssen är ovanligt allvarliga i sin nya revy Fritt fall. De går på tvärs mot förväntningarna i en föreställning med svärta som snarare väcker värmande leenden

Katie Rolfsen tillhörde en av våra största begåvningar inom revygenren. Hon hade ett hämningslöst utspel, ett härligt humör, frisk sensualism och komisk gestaltningsförmåga.  Hon var född i Oslo men kom till Sverige tack vare Ernst Rolf då hon medverkade i hans revy "Lyckolandet" 1924. För Katie Rolfsen som skådespelerska blev Sverige verkligen ett lyckoland. På revyscenen blev hon en obestridlig attraktion - personlig, ursprunglig och bisarr. Hon hade ett alldeles eget språk: Katie Rolfsenska. Hon lärde sig aldrig svenska ordentligt utan blandade norska och svenska på en högst personlig satsmelodi.  Katie Rolfsen (1902-66) Hon gjorde stor lycka i Björn Hodells revyer på Södran i Stockholm och blev något av ett inventarium i Karl Gerhards revyer. Hennes typgalleri innehöll allt från fula skurgummor till sexiga primadonnor. Även privat kunde hon leva upp till bilden av en primadonna i pälsverk och bling bling. Men ännu oftare var hon teaterbohemen som gick klädd i seglarmössa,

Xerxes Andersson och hans två polare Tony och Pekka är på väg ut i vuxenlivet med allt vad det innebär. De inleder detta med att bränna sina taskiga betyg i hamburgerbarens askkopp.  Det enda som gäller för grabbarna är att få ligga med så många tjejer som möjligt. Killarna har också ett speciellt sätt att redovisa sina erövringar - dom måste sno ett tvättmärke ur flickornas trosor. Bäst går det för den brunögde poeten Tony, som triumfatoriskt nedlägger tvättmärke efter tvättmärke i det bruna betygskuvertet som göms i hamburgerbarens blomlåda. Pekka rycker in i lumpen och skryter vid hemkomsterna om sina vilda äventyr med lottachefer och överstefruar.  Xerxes får genom arbetsförmedlingen en ungdomsplats på kommunkontorets vaktmästeri. Där lär han känna den söta Nina som jobbar i personalmatsalen. Hon blir bara en i raden för Xerxes ömma kärlekslågor. I titelrollen som Xerxes spelade Benny Haag. Hans två kompisar Tony och Pekka gestaltades av Joakim Börjlind och Kalle Westerdahl. Nina s

"Paviljongen" hette Carl Zetterströms tredje revy som fick premiär på Scalateatern i Stockholm i januari 1974.  Revyns röda tråd var kriminalvården. "Paviljongen" var nämligen paviljong C, förmodligen på Kumla, där andra akten utspelade sig.  Här fick publiken möta väskryckare, bankrånare, poliser, skattesmitare, plitar, psykologer och doktorer i en skämtsam blandning. I ensemblen sågs bl.a. Lars Amble, Birgitta Andersson, Olof Lundström och Svante Thuresson. Hans Bergström regisserade. Birgitta Andersson lockade fram många skratt med några crazyartade monologer t. ex. den om damen som avskydde vänlighet. Mycket beröm fick Olof Lundström för sin porträttlika gestaltning av president Richard Nixon, här placerad i svenska samhället och döpt till Richard Nilsson. Många menade att det här var Carl Zetterströms bästa revyarbete dittills, att han nu hittat formen som nyskapande och radikal revyförfattare. "Låt mig redan från början avslöja att man kan spåra ett indir

Janne "Loffe" Carlsson tillhör de verkligt saknade artisterna i en värld där det behövs mycket glädje och galenskap. Kanske var han för folklig och hejig för att vinna recensenternas hjärtan, omdömena om honom var ofta ganska hårda.  Publikens kärlek vann han onekligen, miljoner tittare bänkade sig framför TV-apparaterna när Janne Carlsson ledde sin galna lördagsunderhållning från Cirkus på bästa sändningstid under 1970- och 80-talen. Mångsidige Janne Carlsson gjorde sig skyldig till en del grammofonskivor, dels som fenomenal trumslagare men ibland även som sångare. I skivbacken hittar jag en sällsynt singel "2 sidor Carlsson" utgiven 1989. A-sidan heter "Som i en dröm", men det var B-sidan "Kalle Graffiti" som fick mig att inhandla plattan för många herrans år sedan.  Kalle är Söderkisen som är ute och klottrar i tunnelbanan och blir haffad av polisen gång på gång. Efter ett tag kommer han på den geniala idén att starta en klottersaneringsfirma