Nöjesvirveln

Efter genombrottet med "Änglahund" 1982 blev Hasse Andersson från Kvinnaböske en av 80-talets populäraste folkparksartister. Hasse drog stora åhörarskaror i alla åldrar med sitt gemyt och sin gungande "skåntrymusik".  Sommaren 1986 avverkade Hasse Andersson och Kvinnaböske band 31 folkparker på 32 dagar.  "Det här blir troligtvis min sista stora folkparksturné. Nästa år kommer jag att resa med ett betydligt mindre band och spela på färre ställen" , meddelade Hasse i pressen inför premiären i Malmö Folkets Park. En hjärtinfarkt något år tidigare gjorde att det var nödvändigt att sänka tempot. Folkparksshowen blev en succé. Redan från start kopplade Hasse greppet om sin publik, från första låten "Dans på Vejby ängar" till det givna extranumret "Änglahund". Däremellan fanns det plats för finstämda ballader som "En rynkig gammal fru" och "Den sista seglatsen". Även en gammal Ernst Rolf-schlager "Honolulu" fick

"Det här är det sista jag gör som artist och då ska flaggan vara i topp" , sa Nils Poppe, 74, till pressen inför 1982 års sommarproduktion på vackra Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Med Paul Abrahams 30-talsoperett "Blomman från Hawaii" skulle den folkkäre gycklaren dra sig tillbaka från rampljuset. Men för säkerhets skull lade han till: "Som alla gamla clowner har jag min sista premiär 20 år i följd." Koreografen Albert Gaubier kommenterade: "Poppe är som Josephine Baker. Hon slutar också varje år." Uppslaget till "Blomman från Hawaii" kommer från en verklig händelse som utspelades i Honolulu 1893. Den handlar om de små ländernas rätt till frihet och självbestämmande, om ett litet folks kamp mot imperialistisk övermakt. Den landsflyktiga prinsessan Laya har som sexårig flicka tvingats lämna sitt hemland och fått sin uppfostran i Frankrike. Hon upptäcker sin fantastiska yttre likhet med en viss parisisk revystjärna. Det ger henne idén

1970 firade Thore Skogman 15-årsjubileum som folkparksartist. Den här säsongen besökte han bortåt 90 spelplatser med avspark på Valborgsmässoafton i Upplands Väsby.  Det var ett glatt, enkelt och avskalat program som Thore bjöd folkparkspubliken på. Här fanns inga dansare eller något storband som backade upp. Vid sin sida hade Thore sin trogne dragspelare Carl-Einar Scheirman som ende ackompanjatör.  Repertoaren bestod av gamla beprövade kort som "Storfiskarvalsen", "Knäpp i skallen" och så ett potpurri med några av de mest kända Skogman-låtarna genom åren. Den fina hyllningsvisan till Evert Taube, som Jan Malmsjö gjort lycka med på Svensktoppen, framfördes nu av upphovsmannen själv. "Fråga Lund" och "Tjolitta i Sillerud" hörde till de nyare alstren i showen. Pressen menade att Skogman var oföränderlig, på gott och ont: "Thore Skogmans vänner finner inget nytänkande i denna sommarshow, men det kanske är det som är meningen" , skrev Birg

Under många år var det tradition med gratisteater på Pildammsteatern i Malmö om somrarna. Hit kom publik i stora skaror och bänkade sig med kaffetermosar flera timmar i förväg för att få en bra plats. Vackra sommarkvällar kunde publiksiffan uppgå till närmare 3 000 personer. Här var buskiskungen Ingvar Andersson verksam i 22 säsonger. Sommaren 1985 spelade man August Hinrichs lustspel "Se opp för katten". Här fanns folklustspelets typiska byggstenar - ett rivjärn till fruntimmer, en slug bondgubbe, ett ungt förälskat par och en stelbent byråkrat som sätts på plats. Handlingen rör sig om en grannfejd mellan värdshusvärdinnan Alma och bonden Gottfrid. De bråkar om ett stycke mark, men även en katt spelar en central roll i handlingen. Förutom Ingvar Andersson medverkade kända skånska profiler som Åke Jörnfalk, Gunilla Braxe och Rune Wendel m.fl. Rune Formare svarade för regin. Tony Kaplan i Arbetet delade ut fyra drakar i betyg och menade att det här var riktigt bra buskis: &quo

Det har alltid funnits en mystik kring skådespelerskan Lena Granhagen. Under hela karriären har hon hållit hårt på sin integritet. Hon har ytterst sällan gett några intervjuer i pressen, aldrig ställt upp på något hemma-hos-reportage och hon skulle förmodligen aldrig komma på tanken att deltaga i något lek- eller matlagningsprogram i televisionen.  De få gånger hon låtit sig intervjuas har hon antytt att hon anses lite besvärlig att jobba med, hon vill gärna lägga sig i saker och ting.  Lena växte upp i Luleå och såg ingen teater som liten. Teatern kom till henne via radion. Hon blev helt tagen av radiopjäsen "Det lyser i kåken" av Björn-Erik Höjer.  Det där att man kunde göra något, som innebar att man blev uppmärksam på och kunde delta i andras öden gjorde henne fascinerad. Lena Granhagen Efter avklarad student for hon till Uppsala för att plugga till lärare, det blev mest studentteater. 1957 klev hon ut i rampljuset på riktigt i Rune Eks Uppsalarevy "Tjing tjing"

Lorensbergs Cirkus var knappast någon prydnad för Göteborg, men oj vad många människor hade roligt i den gamla dragiga träkåken. Att byggnaden skulle bli kvar i hela 69 år var inte alls tanken, den var menad som ett provisorium när den byggdes år 1900. Föregångaren brann ner till grunden i januari det året och den nya cirkusbyggnaden smälldes upp på 26 dygn.  Otaliga gycklare och varietéartister uppträdde under cirkuskupolen, här spelade såväl Cirkus Schumann som Scott.  Snart började lokalen användas även för andra ändamål än cirkus. Här spelade Karl Gerhard upp många av sina nyårsrevyer, han gjorde det till tradition att förlägga sina premiärer till Göteborg.  Här svingade sig Povel Ramel i en stålvajer högt ovanför publikens huvuden i den första Knäppuppen 1952.  Josephine Baker, Mistinguette, Maurice Chevallier, Max Hansen, Jussi Björling, Bill Haley och Jimi Hendrix är några av de många världsstjärnor som gästspelade på Lorensbergs Cirkus. Här gjorde för övrigt Beatles sitt första

När författaren Olov Svedelid bildade Senior-Teatern på 1980-talet ville han återuppliva gamla tiders lustspelstradition. Den folkliga genren som en gång i tiden spelades i buskarna hade blivit hemlös sedan grävskoporna slukat friluftsscener som Bellevue, Vanadis och Tanto.  Kastellet i Waxholm blev spelplats för Svedelids nyskrivna militärlustspel "Lottor och landstorm" 1987.  Den närapå obefintliga intrigen rörde sig kring kapten Storm som kämpar för att vinna en tävling om bästa ärtsoppan. Men där finns en intrigant konkurrent så Storm kan känna sig blåst. Pjäsen var fylld med gamla slagdängor från beredskapsåren, "Bohus bataljon", "Då börjar livets vår" och "Vi är soldater i samma armé" m.fl. Merparten av rollbesättningen var hämtad ur det gamla revygardet. Veteraner som Sten Ardenstam, Ewa Roos, Gösta Krantz, Helena Fernell och Peter Palmér hade den rätta känslan för den här typen av rak och okomplicerad underhållningsteater. Aftonbladets kr